bloggkommentatorerna

Gästskribent: Fannys feministskola
Fannys feministskola flyttar hit till Bloggkommentatorerna nu när Cravingz.se har lagt ner. Hoppas att ni gillar det. Den här gången handlar feministskolan om hemmafrutrenden. Det är ett väldigt intressant ämne för jag tror precis som Fanny att ingen vill vara hemma och göra ingenting egentligen. Maria Montazami som Fanny nämner i texten har varit en hemmafru i ordets traditionella bemärkelse men hon har genom sitt kändisskap gjort karriär och tjänar nu en massa egna pengar. Hade hon bara velat ligga vid poolen och slappa så hade hon inte orkat med sitt nya hektiska företagarliv. Får man väl chansen så tar man den även om man har varit "traditionell hemmafru" tror jag. Många kvinnor hamnar i förväntningsfällan. De gör det som förväntas av dem och kommer kanske inte på tanken att jobba när de blir försörjda av sin man. Fannys feministskola: Hemmafrutrenden ”Urfeministen” Birgitta Stenberg har skrivit en debattartikel om den så kallade hemmafrutrenden. Hemmafrutrenden var ju egentligen ingen hemmafrutrend i ordets verkliga bemärkelse. Ingen av de bloggerskor som brukar nämnas i samband med detta är hemmafruar. Snarare är de yrkesverksamma kvinnor som i vissa fall drar in merparten av inkomsten i familjen. Men själva det faktum att de ägnar sig tid åt att göra saker och ting som är sterotypt för femtiotalets hemmafruar få vissa feminister att se rött. Feminister som Stenberg har i åtanke en tid då byxor på kvinnor var något kontroversiellt och där det i mycket högre grad antogs att kvinnor skulle stanna i hemmet, laga mat, städa och baka. Därför anses det provocerande att kvinnor, eller flickor som Stenberg väljer att kalla dem i sin text, idag frivilligt väljer att ägna sig åt detta och dessutom romantiserar tillvaron i en blogg. Jag kan givetvis inte tala för hela min generation men jag har aldrig träffat en jämngammal kvinna som uttrycker en vilja att bli hemmafru. Alla kvinnor jag känner har ambitioner för karriär, för ett liv där de tjänar egna pengar och inte är beroende av någon man. Jag tror helt enkelt inte att det finns något verkligt hemmafruideal bland mina generationsvänner, bara en viss fäbless för gulliga bakverk och vippiga kjolar. Denna fäbless kan man visserligen tycka är problematiskt av andra skäl, till exempel för att det fortfarande handlar om att odla femininet på ett väldigt utstuderat sätt. I denna utveckling mot ökad köning kan även det allt populärare intresset för jakt som Per Morberg står i spetsen för anses vara den andra sidan av myntet. I detta finns absolut ett anspelande på och ett reproducerande av könsroller i detta. Kvinnor ska vara ljuva och gulliga och ägna sig åt kakbak samtidigt som männen stryker omkring i sina jaktkläder och dödar djur för nöjes skull. Vad dessa ideal får för effekter och hur mycket de påverkar oss vågar jag inte sia om, men jag förstår att man som feminist kan ogilla utvecklingen. Däremot att påstå att kvinnor idag skulle vara intresserade av att stanna hemma och ta hand om hus och familj medan mannen jobbar för hela hushållets försörjning är i bästa fall en grov missuppfattning. Bara för att man tycker om en stil som av vissa förknippas med ekonomiskt osjälvständiga kvinnor så betyder inte det att man är eller vill vara en sådan själv. Ärligt talat så tror jag inte heller att de flesta i min generation har den sinnebilden av en hemmafru, vi har snarare figurer som Maria Montazami och Anna Anka i åtanke. Saker och ting har förändrats sedan femtiotalet, väldigt mycket på grund av att feminister som Stenberg fört en outtröttlig kamp för kvinnors villkor vilket är något fantastiskt. Men förutom kvinnors villkor i samhället så har även attribut förändrats och idag är inte en vippig kjol detsamma som att säga att man inte arbetar. Enda anledningen till att ordet ”hemmafru” far igenom mitt huvud när jag ser en femtiotalsinspirerad outfit är att feminister som Stenberg ansträngt sig så med att pressa in associationen i mitt huvud. Jag tycker att Stenberg gör kvinnokampen en otjänst när hon skuldbelägger dessa kvinnor för att sabba kvinnokampen. UnderbaraClara till exempel är inte någon bromskloss för feminismen utan tvärtom en person som ofta skriver inlägg just om kvinnokamp. Troligen så har en och annan med fäbless för hemmafruestetik gått in på hennes blogg med förväntningen att läsa om cupcakes men istället fastnat i en feministisk analys. Och det, det är att göra kvinnokampen en tjänst. Sammanfattning:
  • För många feminister är det provocerande med så kallade husmorsbloggar såsom UnderbaraClara. Ibland rör det sig om en missuppfattning att personerna som driver dessa bloggar faktiskt är eller vill vara hemmafruar. Ofta så menar kritikerna att dessa kvinnor sprider ett negativt ideal även om de varken är hemmafruar eller på något vis skriver positivt om att vara det.
  • Att man som feminist ogillar att kvinnor och män har väldigt könsstereotypa attribut kan jag förstå, däremot att påstå att dessa bloggar sprider ett hemmafruideal bland unga kvinnor är en missuppfattning.
  • Jag har varken träffat eller hört talas om en enda kvinna som vill vara hemmafru för att hon vill leva upp till förebilder som UnderbaraClara. Snarare så har UnderbaraClara en positiv inverkan eftersom hon regelbundet skriver om feminism, inlägg som även läsarna som besöker bloggen för kakrecepten läser.
Läs Fannys blogg HÄR.
#1 - Helena

Är det inte mer logiskt att Fannys feministskola finns på Fannys egen blogg? Känns lite märkligt att den ska ligga som ett inlägg i en blogg som kommenterar andra bloggar. Nu skriver hon visserligen lite om bloggar i detta inlägg, men fokuset är ju egentligen på fenomenet hemmafruar, inte på att kommentera något annat blogginlägg.

Ja jag vet inte, jag tycker bara det verkar konstigt att hon inte kan ha sin faministskola på sin egen blogg när hon nu ändå har en! Ni kan ju kommentera hennes inlägg då istället??

Svar: Håller helt med Helena, inget illa emot Fanny eller de andra som ska skriva gästinlägg, det känns konstigt att ni ska ha folk som skriver sina egna texter här. Texter som de lika gärna kan skriva på sina egna bloggar. Visst att ni kanske har mer läsare än vad de har men det tappar ju lite syftet med eran blogg. Jag går in här för att läsa kommentarer om andras bloggar inte för att läsa inlägg om en persons åsikter. I såfall skulle jag väl besöka den personens blogg
Anna-Maria

#2 - Karin

Jag förstår inte hur folk kan blanda ihop underbara Clara med hemmafruidealet, hon jobbar ju typ hela tiden? Att tycka det är roligt att fixa hemma, baka och laga mat osv, behöver ju inte betyda att man inte vill ha en karriär? Jag tycker att det resonemanget snarare är att ytterligare förminska de sysslor som traditionellt ansetts "kvinnliga" = sparka oss själva i arslet igen. Dumt.

Svar: Jo, jag tycker också man överdriver när man kallar UnderbaraClara för hemmafru, jag är väl egentligen lika mycket hemmafru som hon eftersom jag gör det mesta av mitt jobb hemifrån :D Men ingen har någonsin tillskrivit mig det epitetet trots att folk vet att jag gör det mesta hemifrån - Varför då? Jo, för att jag klär mig inte som UnderbaraClara och jag är inte vidare värst intresserad av att pynta. Det är faktiskt rätt trist hur ytligt det där är. Hade Clara klätt sig annorlunda hade folk säkert bedömt det annorlunda. Eller, jag vet inte, det finns väl iof folk som får hemmafrustämpeln som klär sig ungefär som jag med nu när jag tänker på det så det kanske inte stämmer alls. Eh, det var en tanke i alla fall.
Hanna Fridén

#3 - Anna

Det här är det första jag läser ur feministskolan (skulle aldrig klicka mig in på en sajt som heter cravingz med z). Jag tycker att om det kallas skola så ska man lära sig något av inlägget. Det här handlar ju om hennes egna åsikter bara, var är fakta?? Jag håller i och för sig med att inte en enda person som jag känner skulle vilja bli hemmafru på heltid och det så kallade "hemmafrusidealet" är sjukt överdrivet, men tycker ändå att det här inlägget var lite tunt....

Svar: Meningen är att det ska ta upp bloggar ur en feministisk synvinkel. Den kallas "skola" för att tanken är att den ska lära läsarna lite om feministiskt perspektiv på saker och ting. Kanske misslyckades jag här om du nu tycker att det "bara" är mina åsikter, men det är i alla fall det som är iden. Hur som helst så rör ju texten bloggar, vilket ju passar in här, inte sant?
Flat-feministen Fanny

#4 - Anonym

Det är oerhört propagandistiskt att kalla en enskild människas åsikter, eller agiterande för en ideologi, för "skola". Det implicerar att vissa människors åsikter, eller vissa ideologier, rent empiriskt/moraliskt skulle vara mer "rätt" än andras. D.v.s. ett sådant perspektiv sätter rangordnar vissa människor (med "rätt" åsikter) över andra (= andra vet inte bättre och ska läras upp / är inte kapabla att tänka själva och bilda sig egna åsikter). Det är samma taktik och ideologi som använts i fascistiska riken, såsom trejde riktets Tyskland eller fascismens gamla Italien, eller i diktaturstater såsom Iran och Kina. Detta hör inte hemma i ett demokratiskt land som Sverige och jag skäms över att läsa ett forum som sprider denna människosyn.

Svar: Fair enough om du inte gillar att det kallas skola, men att jämföra det med tredje rikets Tyskland och påstå att det är odemokratiskt tar ju bort all legitimitet från din kritik och gör dig till foliehatt. Proportioner, människa! Proportioner! Fannys text om att UnderbaraClara inte är hemmafru och att vår generation inte i stort suktar efter att vara hemmafruar kan inte, på långa vägar, liknas vid tredje rikets Tyskland. Oavsett om det kallas för skola eller ej. Sedan kan du principiellt tycka att det är fel att kalla saker för skola om du så vill, men man bör nog tänka på vad man liknar vid fascism om man vill framstå som seriös och trovärdig.
burgschki

#5 - Linda M

Intressant. Diskussionen kring hemmafrutrenden och "cupcakebloggarna" påminner lite om diskussionen kring "kvinnokultur" (t.ex. handarbete och matlagning) på 1970-talet. Faran i att (ofrivilligt) bli bakåtsträvande eller hamna i den biologistisk fällan när man lyfter fram kvinnors kultur kontra det positiva i att visa på det värdefulla i kvinnors skapande arbete.

Personligen tycker jag att det är oerhört viktigt att lyfta fram "kvinnokulturen", men det får inte vara det enda som lyfts fram när det gäller kvinnor.

En fråga man måste ställa sig är ju varför just denna trend lyfts fram och syns i medierna? Är det för att husmorstrendens innehåll rör sig inom den traditionella kvinnliga sfären (hushållsarbete, mode, heminredning)? Hade en trend med annat innehåll (t.ex. ett "manligt" område som motorsport) kunnat bli lika stor?

Svar: Linda M:

Vad gäller den kvinnliga fotbollsfantasten så finns det en väldigt intressant sak att notera. Jag har arbetat med en del idrottsföreningar för unga tjejer, föreläst om kropp och självbild (de vill se till så att inte idrottsfokuset går över i viktfokuset, bra tycker jag!) och liknande och genom det arbetet så har jag lärt mig att 25% av Sveriges flickor i skolåldern (grundskola och tidiga år i gymnasiet) spelar fotboll. Det är betydligt fler än som bakar cupcakes och bär gulliga 50-talsinspirerade kläder. Men, detta lyfts inte upp av media på samma sätt och dessa föreningar har extremt svårt att få synlighet i media och att få sponsorer för det är en allmän uppfattning om att fotboll inte är en "tjejgrej" så därför får inte de plats eller uppmärksamhet trots att en så stor procent av Sveriges flickor spelar eller har spelat fotboll. De arbetar väldigt mycket med att försöka banka in detta i medias skallar men media är helt ointresserade så därför går det orapporterat trots att fotbollsintresset är så stort. Det är lite sjukt, egentligen, och visar tydligt hur en "trend" trots att den inte är så stor förhållandevis kan lyftas upp så stort av media och bli så överdriven i dess utsträckning, samtidigt som saker som faktiskt sker i en stor utsträckning blir helt osynligt för i princip alla som inte har döttrar som spelar fotboll. Rätt sjukt och jävligt trist.
Erica Friberg