bloggkommentatorerna

Grattis till paret!

Idag har alltså Bella och Odd gift sig. Väntar med spänning på bilder och deras berättelser. Har sett lite på Insta men bara glimtar.

Det som jag tycker är allra mest intressant med bloggar är att man får följa en person precis som i en film eller bok. Bella har vi fått följa sedan hon som pubertal tonåring anordnade fjortisfester och fram tills nu när hon ingår giftermål och får barn. Tänk om vi får följa henne till ålderdomshemmet? Vilken grej. Ett helt liv på en blogg med en person, som dessutom är skriven av personen i realtid. Det kan ingen självbiografi mäta sig med om det inte är en dagbok. Men vem har dagböcker från ett helt liv? Inte många. Dessutom har Blondinbella oss och läsarna. Vi har livekommenterat henne i snart 6 år och hon har haft pojkvänner och kompisar som har skrivit om henne vid sidan av. Vilket fenomen det är med bloggar. Helt otroligt egentligen och otänkbart innan internet.

Det är lite som evighetssåpan Days of our lives."Som inlägg i en blogg. Så är dagarna i våra liv."

//Anna-Maria (spiknykter, om ni undrar)

Vackert
Vilken oerhört fin och personlig begravning Linn Herbertsson har anordnat för sin mamma. Jag blir helt tagen, för jag inser att jag inte alls har förstått att man kan göra så speciella begravningar. Den enda annorlunda begravningen jag har sett är typ den där galna och spektakulära musikalen som Paul regisserade åt sig själv innan han dog, och den skulle ju inte funka på särskilt många. Men att bjuda in vänner till den avlidnas kära sommarställe, och smycka trädgården som inför en sommarfest är ju precis lika personligt. De där fjärilsdekoratonerna och mammans favoritlåtar från förr... Så fint och så sorgligt.
Vackert

Vilken oerhört fin och personlig begravning Linn Herbertsson har anordnat för sin mamma. Jag blir helt tagen, för jag inser att jag inte alls har förstått att man kan göra så speciella begravningar. Den enda annorlunda begravningen jag har sett är typ den där galna och spektakulära musikalen som Paul regisserade åt sig själv innan han dog, och den skulle ju inte funka på särskilt många.

Men att bjuda in vänner till den avlidnas kära sommarställe, och smycka trädgården som inför en sommarfest är ju precis lika personligt. De där fjärilsdekoratonerna och mammans favoritlåtar från förr... Så fint och så sorgligt.