bloggkommentatorerna

Tårar
Jag klarar inte av att lyssna på dagens Sommar i P1. Det är Kristian Gidlund idag och jag bär på så mycket ångest själv just nu att jag inte orkar ta in mer. Jag orkar inte läsa eller skriva om hans blogg heller trots att jag skulle vilja. Men så gick jag in på Linn Herbertssons blogg eftersom jag har följt henne länge och läste om hennes bror och då brast det fullständigt för mig. Bilderna. Fy fan vad fint och så sorgligt. Livet är så orättvist och så sårbart och så mycket här och nu. Men vad gör vi. Vi flyr hela tiden. Jag skulle vilja ha mer av  här och nu varje dag. Jag skulle vilja vakna varje morgon och känna känslan av att precis vara friskförklarad från cancer. Men det är precis det jag är, och du med som inte är sjuk, för jag är inte sjuk (vad jag vet) men ändå kan jag inte känna så. Jag skulle vilja ge mig själv en örfil för att rycka upp mig. Skärp dig för fan och se allt du har! Om det ändå vore så lätt att se livet från den ljusa sidan när det finns så jävla mycket elände. Ibland önskar jag att jag var helt empatistörd så jag slapp ta in all skit runtomkring mig som skär i mig som en kniv i ett redan öppet sår. Ta hand om er! //Anna-Maria
Hemma
Har haft semester! Jag orkade verkligen inte packa upp datorn på hotellet för det var full rulle hela tiden. Dessutom funkade inte min telefon på nästan hela helgen. Det gick inte att surfa med Telia 3G. Kanske var problem i Malmö? Hoppas det, så att det inte är min telefon som krånglar. Måste bara säga att jag fullkomligt avskyr att vara utan uppkoppling. Det är inte det minsta härligt och avkopplande, bara stressande. Antagligen är jag för beroende, men skit i det. Läser i alla fall i kapp nu, och ser att det inte har hänt så mycket ändå. Amanda Schulman inredningstipsar om stegar, och det är ju jättefint, men jag fattar inte hur hon får det att funka med två småbarn hemma. Mina hade vält alltihop direkt. Hon ser visserligen ut att ha skruvat fast dem i överkant, men då kan ju barnen lyfta dem undertill så allting ramlar. Och så kan de ju klättra upp på stegen! //Mia
Tårar

Jag klarar inte av att lyssna på dagens Sommar i P1. Det är Kristian Gidlund idag och jag bär på så mycket ångest själv just nu att jag inte orkar ta in mer. Jag orkar inte läsa eller skriva om hans blogg heller trots att jag skulle vilja. Men så gick jag in på Linn Herbertssons blogg eftersom jag har följt henne länge och läste om hennes bror och då brast det fullständigt för mig. Bilderna. Fy fan vad fint och så sorgligt. Livet är så orättvist och så sårbart och så mycket här och nu. Men vad gör vi. Vi flyr hela tiden.

Jag skulle vilja ha mer av  här och nu varje dag. Jag skulle vilja vakna varje morgon och känna känslan av att precis vara friskförklarad från cancer. Men det är precis det jag är, och du med som inte är sjuk, för jag är inte sjuk (vad jag vet) men ändå kan jag inte känna så. Jag skulle vilja ge mig själv en örfil för att rycka upp mig. Skärp dig för fan och se allt du har! Om det ändå vore så lätt att se livet från den ljusa sidan när det finns så jävla mycket elände. Ibland önskar jag att jag var helt empatistörd så jag slapp ta in all skit runtomkring mig som skär i mig som en kniv i ett redan öppet sår.

Ta hand om er!

//Anna-Maria