bloggkommentatorerna

Tårar
Jag klarar inte av att lyssna på dagens Sommar i P1. Det är Kristian Gidlund idag och jag bär på så mycket ångest själv just nu att jag inte orkar ta in mer. Jag orkar inte läsa eller skriva om hans blogg heller trots att jag skulle vilja. Men så gick jag in på Linn Herbertssons blogg eftersom jag har följt henne länge och läste om hennes bror och då brast det fullständigt för mig. Bilderna. Fy fan vad fint och så sorgligt. Livet är så orättvist och så sårbart och så mycket här och nu. Men vad gör vi. Vi flyr hela tiden. Jag skulle vilja ha mer av  här och nu varje dag. Jag skulle vilja vakna varje morgon och känna känslan av att precis vara friskförklarad från cancer. Men det är precis det jag är, och du med som inte är sjuk, för jag är inte sjuk (vad jag vet) men ändå kan jag inte känna så. Jag skulle vilja ge mig själv en örfil för att rycka upp mig. Skärp dig för fan och se allt du har! Om det ändå vore så lätt att se livet från den ljusa sidan när det finns så jävla mycket elände. Ibland önskar jag att jag var helt empatistörd så jag slapp ta in all skit runtomkring mig som skär i mig som en kniv i ett redan öppet sår. Ta hand om er! //Anna-Maria
#1 - wigwag

Nämen gud så snyftigt det blev här då. Kristian vill säkert att så många som möjligt lyssnar på vad han har att säga och försöker fokusera på livet och det som gör livet värt att leva. Jag tycker inte synd om Kristian eller tycker det är jobbigt att lyssna på honom. En fantastiskt stark person som lever fullt ut efter bästa förmåga enda in i kaklet. Jag beundrar och avundas honom hans styrka.

Svar: Ok. Men din ton var kanske inte den bästa.
Men jag tror verkligen att det är som du säger, att han vill förmedla det du skriver. Det betyder däremot inte att jag ändå inte får ångest av att höra om hans öde. Ibland har man dagar där man bär känslorna utan på huden.
Då måste man få ha rätt att skydda sig. Utan att någon ifrågasätter det.
Anna-Maria

#2 - Emelie

Läser bloggen Taxilandet och hon skriver så vackert om något så hemskt, läsvärt verkligen! Även om det är av den hemskaste anledningen har jag iallafall börjat uppskatta här och nu lite mer efter att jag läst alla vackra inlägg hon skrivit.

Svar: Håller med, jag känner likadant när jag läst den bloggen!
Petra

#3 - Malin

Jag fick barn för tre veckor sedan och känner sedan dess stor ångest inför mycket här i världen. Jag tänker på alla svårigheter, jobbiga val och ledsamheter min dotter kommer möta under sitt liv. Jag klarar inte av att se på nyheterna, tänka på barn som far illa eller läsa t.ex. Taxilandet. Jag byter kanal eller låter bli att läsa, och tar igen det en dag när jag känner mig starkare. Jag vill skydda mitt barn från allt som kan få henne att bli ledsen, men livet funkar ju inte så. Tanken på att behöva dö ifrån sitt barn, som bloggaren Taxilandet gör, får det att svartna för ögonen på mig. Så oerhört vidrigt. Eller som Kristian, dö precis när livet börjat.

Svar: Så var det för mig också. När jag fick mina barn så blev jag mycket mer sårbar. Skitjobbigt men viktigt samtidigt.
Anna-Maria

#4 - S

A-M! Tack för ett fint inlägg. Du är så himla bra, gillarej!

Svar: <3
Anna-Maria

#5 - Helena

Ibland kan man väl tänka på hur man uttrycker sig. Empatistörd låter som en otroligt elak beskrivning av något som säkert känns jobbigt för någon. Vore inte empatilös ett bättre uttryck? Alla har vi våra psykiska egenheter, att kalla vissa för störda kommer bara bidra till att upprätthålla vårt samhälles dåliga syn på psykiska problem och egenheter. Är hanapee ångeststörd tex? Något som vi alla borde jobba mer på, för de flesta kommer någon gång i sitt liv bli psykiskt sjuka ett tag eller ha närstående som blir det. Det är naturligt och vi skulle nog alla må bättre av att se det som det, snarare än att fortsätta kalla det för störningar och annat nedsättande.

Svar: Tror inte alla som har problem med empatin också har bristande självinsikt... Man kanske inte ser det som ett jätteproblem om man saknar det helt men som med allt annat är det väl en gradfråga och jag tippar på att de flesta vet om sina tillkortakommanden, oavsett vilka de är!
Anna-Maria