bloggkommentatorerna

Sanna Bråding slutar på MAMA
Jag skrek först: -NEJ! rätt ut men så läste jag vidare och fick som tur var ta tillbaka mitt nej. Sanna skall inte sluta att blogga helt. Hon skall bara flytta bloggen till Amelia. Det är många som flyttar fram och tillbaka mellan MAMA och Amelia känns det som. För mig spelar det ingen roll var de bloggar. Bara de fortsätter. År efter år. //Anna-Maria
Läsarfråga om vår utveckling
Vet ni? Jag gick in i er arkiv och läste gamla inlägg från flera år sen. Det är så kul att se hur ni har utveckats i ton och tankar. Förut var ni mycket mer "kritiserande " och nu observerar ni mäst och kommenterar utifrån era tankar. Det låter lite konstigt men jag menar bara att hur ni skriver har ändrats över tid vilket är helt naturligt. Har ni reflekterat över det och hur ni förhåller er till bloggvärlden då och nu? Brukar ni läsa gamla inlägg? Skulle vara så spännande att höra era reflektioner. :)

Anna

Kul, och lite skrämmande, att någon går in och läser supergamla inlägg! Visst har vi förändrats. Dels av helt naturliga skäl. Vi har lärt oss saker, vi har utvecklats, och vi har ändrat åsikter i vissa frågor av olika anledningar. Det händer hela tiden, och ganska gradvis.

Men en grej som hände ganska snart efter vi börjat blogga var att vi blev mindre dömande. Det beror på flera saker, om jag får brodera ut här utan att prata med Anna-Maria.

1. Bloggandet hade precis blivit stort när vi startade, och de största bloggarna påstod, rätt eller fel, att de tjänade massor med pengar och att de hade x antal läsare, samtidigt som de modererade hårt bland kommentarerna. Vi upplevde det som att det inte fanns någon granskning alls av ett medium som hade enormt mycket inflytande. Strax efter vi börjat blogga startades skvallerbloggar, samtidigt som de största bloggarna plötsligt tog emot enormt mycket näthat (och hat irl. Blondinbella fick blodiga djur hem till sin lägenhet, eller liknande). Vår blogg fick många negativa kommentarer om de stora bloggarna. Vi ville återigen nyansera och började därför tona ner kritiken.

2. Vi insåg i takt med att vi själva fick många läsare att det är omöjligt att vara alla till lags. Vi fick också mycket skit, och inser att man faktiskt blir ganska ledsen av kritik. Vi ville inte göra andra bloggare lika ledsna.

3. Man spyr på sig själv när man suttit i några år och pekat på hur andra ska skriva, tycka eller till och med leva sina liv.

4. Det är roligt att hylla folk. Och hyllar man ofta så blir det mer effektfullt att ryta till när man väl tycker det behövs.

Detta tror jag främst ligger bakom vår gradvisa förändring.

//Mia

Baby cobra
Igår tittade jag på en otroligt rolig stand up-film på Netflix. Jag fick nys om den genom sociala medier på något sätt. Minns inte exakt vem just nu. Men ni måste titta på den om ni vågar. Det är ganska rått stundtals men hon briljerar emellanåt. Befriande med en gravid kvinna som kör stand up på ett traditionellt manligt vis. Bara för att man ser söt och liten ut betyder inte det att man är en pryd prinsessa inuti. Så jävla gött! //Anna-Maria