bloggkommentatorerna

Sluta snacka skit om kvinnosläktet
Jag är ju ganska trött på det här eviga tjatet om hur elaka tjejer är mot varandra. Och hur elaka mammor är mot varandra. Ja, det finns mycket skitsnack, mobbing och påhopp, särskilt på nätet. På bloggar är det väldigt vanligt, och bloggar drivs och läses främst av tjejer, och där ser man därför mest kvinnliga signaturer bland kommentarerna, inte så konstigt. De flesta vänliga, en del elaka. Mammor dömer varandra hårt, på nätet. Men i verkligheten har jag aldrig hört någon attackera någon annan mamma. Däremot vet jag med mig själv att jag är väldigt känslig för kritik eftersom jag fortfarande inte kan förstå att jag har barn och att jag är förmögen att ta det ansvaret. Så skulle någon fråga mig om mitt barns mössa tillräckligt varm så hade jag gått hem och grubblat över det "påhoppet" en hel vecka och kommit på dräpande svar osv. och sedan köpt den varmaste mössan som Vi föräldrar någonsin tipsat om. Pappor håller inte på och attackerar andra pappors papparoll i olika forum eftersom det knappt finns föräldraforum där män vistas, eftersom män så sällan pratar om mössor och bröstmjölksersättning. Det beror inte på att män är trevligare. Det beror inte på att män är snällare mot kvinnor. Läs på forum där män hänger. Läs på Flashback, rastistiska nättidningar, eller för den delen Aftonbladets Facebook-sida. Paula skriver här om att mammor skriver elaka saker till mammor, typ: "Det är egoistiskt att långtidsamma" eller "Du tar inget ansvar". Medan män enligt Paula "har en mycket rakare dialog med varandra". Vad är det som är orakt med att säga till någon att den inte tar ansvar? På vilket sätt är mäns sätt att uttrycka sig så mycket bättre? Nu gick jag in på Flashback för att ta ett exempel, men när jag ser vad männen skriver om Paula där så känner jag verkligen inte för att citera. Paula önskar till och med att hon var kille, så att hon slapp utsättas för detta av andra tjejer, men det ironiska är ju att hon då framförallt hade sluppit en hel del skit från män. Vill man skapa en bättre sammanhållning mellan kvinnor så sluta spä på myten om att det inte finns någon. //Mia
Kvinnosjukdomar
Den senaste tiden har ett flertal kvinnor i bloggvärlden och sociala media drabbats av kvinnosjukdomar. Jonna opererade bort cellförändringar igår, Hannah Widell fick ett utomkvedshavandeskap och fick operera sig för en månad sedan och nu har också Egoina råkat ut för samma sak. Allt har gått bra som tur är. Krya! <3 Jag är så glad att jag bor i Sverige och att vi har en kvinnosjukvård som är så bra som den är. //Anna-Maria
Ingen talar om 1991
90-talet! Herregud, vad olika folk tänker när man pratar om 90-talet. De flesta pratar om magtröjor, chokerhalsband och buffaloskor. Cissi Wallin skriver här om Lene i Aqua som stilförebild. Jag minns det där också, men med mest nostalgi minns jag de vanliga kläderna från tidiga 90-talet. De som vanligt folk hade till vardags. Som Sunes familj i julkalendern från 1991. Fick jordens flashback när min man letat upp en dokumentär om Perssons Pack från 1992. Sådär som de ser ut när de inte står på scen, så såg ju folk ut. Stora oformliga t-shirts, där ärmarna stod ut som vingar. Bylsiga jackor som såg ut att hålla värmen extremt dåligt. Stickade tröjor i syntetiskt material. Alla var så bleka också, de där åren mellan 1990 och -96. Precis som att lågkonjunkturen skrämde skiten ur folk. Sen kom äntligen systrarna Graaf, brun utan sol, magtröjor och navelpiercings. Lite flärd, även om den inte känns direkt stilfull såhär i efterhand. Men tillbaka till 1990 när både mammor och tuffa tjejer bar ski pants, utan skidor. Nu är de tillbaka! Men Malin Wollin säger nej nej nej. När ska det tidiga 90-talet få en chans att komma tillbaka? //Mia