bloggkommentatorerna

Dumsnål
Känner ni igen er i det här heller: http://stinalee.se/2017/04/16/nar-man-har-pantat-och-hor-sig-sjalv-saga//#comment
 
Att alltid trycka på pantkvitto istället för välgörenhet när man pantar flaskor? 
 
Jag känner igen mig totalt. Det skulle av någon anledning kännas som ett rån att ge pengarna till Röda korset. Har inga problem med att skänka annars, men har allt på autogiro, kanske hade svidit mer annars, pinsamt nog?
 
Men det kanske är något med att ha sparat alla flaskor i ett förråd och tvingats kliva över dem i jakt på vantar, skridskor och proppskåp, och sedan släpa med dem till affären, stå i kö för att då stoppa ner dem i ett hål, alltid behöva lyssna på ett larm om att sopbingen är full, vänta i minst en kvart på att någon ska tömma den, och sedan lukta gammal öl om händerna medan man handlar. Man vill liksom ha några kronor för det besväret. Eller nej, jag tror fan inte det beror på det heller. Det är inte SÅ jobbigt. Jag tror det handlar om att man betalar panten när man köper drickan. Man vill ha tillbaka sina pengar. SEN kan man välja om man vill ge dem till någon. Hursomhelst, snål känner man ju sig när man skriker till sitt barn (eller sin man) att de ska trycka på utbetalning. Ingen förutom Stinalee känner kanske igen sig nu. 
 
//Mia
#1 - yours truly

Ja, panten på flaskorna finns till för att du ska få tillbaka något för det du återvinner. Att lukta lite öl om händerna efter panten är väl ens sista bekymmer om vi tänker på de sittandes utanför bönande om ens lilla växel, när en ändå - med förmodan - har råd att köpa mat. Jag tycker egentligen det med är synd att jag inte heller klickar på den gröna knappen än den gula, eller allt för ofta slänger ner mina småpengar som för min del inte spelar någon större roll. Glad jag blir! du fick mig en tanskeställare inatt.

#2 - Emma

Haha jag känner också igen mig! Pinsamt nog...

#3 - Anonym

Snålt och snålt, nää. Själv ger jag oftast en slant till tiggarna och stöttar en organisation genom autogiro med så jag känner mig inte snål om jag tar min pantpeng själv.

#4 - Cykelkatten - Cykel, punk och kärlek!

För mig handlar det om att jag helt enkelt vill välja till vilka jag ger. Om jag litar på organisationen pengarna går till trycker jag på knappen, annars gör jag inte det.

#5 - MD

Jag vet inte jag, själv lämnar jag alltid pantpåsen till tiggaren utanför affären för hen behöver de pengarna mer. Men då slipper jag ju öllukten och ev annat strul.

#6 - johanna

Hahaha så klockren beskrivning Mia, exakt så känner jag också! Och kanske en smula som Cykelkatten här ovan, att jag vill styra ändamål själv. Vissa välgörenhetsorganisationer har man ju mindre tillit till, helt enkelt. Jobbigt bara när man nån gång har glömt det där jävla 62-kronors-pantkvittot i fickan och hittar det söndersmulat tre veckor senare…

Däremot när jag lämnar blod, vilket ju egentligen är en större uppoffring både kroppsligt och tidsmässigt än att panta, får jag nån sån JÄVLA hjälteboost att jag utan tvekan drar iväg min hundring till Läkare utan gränser istället för att plocka till mig en iitala-lykta. Helt logisk är man ju inte…

(Apropå pant förresten, har ni sett den här fräcka? http://pantamera.nu/vara-tjanster/privatpersoner/pantameraexpress/ ÄNTLIGEN kladdfritt, tjoho!)

#7 - Ellen

Sen det kom personer som tigger utanför mataffärerna så lämnar jag alltid pantkassarna till dem. Minns inte när jag fick panta själv sist. Men en gång tänkte jag faktiskt panta burkarna själv för hade väldigt lite pengar,så jag gick förbi kvinnan utanför och sa bara hej. Men när jag gått förbi frågade hon mig om hon kunde få kassarna. Då sa jag först "nej tyvärr" men kände mig sekunden efter som en så dålig och snål person att jag gav dem i alla fall :) Kommer alltid ge kassarna i framtiden om det sitter någon vid affären, skäms för mycket för att inte göra det.

#8 - Anonym

I Norge där jag bor kan man vara med i "pantlotteriet" istället för att skänka pengarna/ta pengarna själv. Då kan man vinna pengar, men oftast går då pengarna som man "spelade för" direkt till välgörenhet istället. Jag "spelar" alltid när jag pantar, har vunnit 100,- en gång, men skänt desto mer till välgörenhet. Tycker detta är ganska smart eftersom att jag fått både spela och skänkt till välgörenhet. Win win för alla, tror jag?

#9 - Lovisa

Haha, samma här Ellen. När någon står utanför pant-rummet och frågar efter burkarna så är det svårt att säga nej. Men en gång hade jag (av samma oklara skäl som folk anger ovan, antar jag) bestämt mig för att behålla min pant. Så jag skakade bestämt på huvudet medan jag började föra in burkarna i maskinen. Men när den sista var inne hade samvetet kommit ifatt mig - jag kände mig som världens snålaste person som inte kunde leva utan min pant (vilket jag ju gjort, under alla veckor de låg i den där papperskassen) och på vägen ut gav jag pantkvittot till tiggaren som tidigare bett om mina burkar. Gjorde m.a.o. jobbet ÅT honom. Varsågod :]

#10 - Carolina

Skulle aldrig ta ut mitt pantkvitto. Skulle skämmas för mig själv om jag gav ett kvitto på 20 kr i kassan. Och innan man kunde skänka så glömde jag dem alltid när jag skulle betala. Skänker mina pengar.

Svar: Ja, småpengar ger man ju hellre bort. Men jag pantar såpass sällan och dricker såpass mycket Cola light att det blir pant för typ 150 spänn varje gång. Också jättepinsamt, men jag brukar tänka att folk tror att jag pantar för nån förening eller skolklass eller något. Ingen kan tro att jag har druckit all den skiten själv. //Mia
bloggkommentatorerna

#11 - Fnulan

Hahaha det är därför jag skickar ungarna ;)

#12 - Matilda

Jag är så lat när det kommer till min pant att jag bara ställer ut den på lämplig allmän plats. Det har jag gjort sen innan det alltid började sitta någon utanför butiken, nu händer det dock att jag tar med den och ger till personen vid butiken iom att det är ett ungefär lika enkelt alternativ.

#13 - Matilda

Jag är så lat när det kommer till min pant att jag bara ställer ut den på lämplig allmän plats. Det har jag gjort sen innan det alltid började sitta någon utanför butiken, nu händer det dock att jag tar med den och ger till personen vid butiken iom att det är ett ungefär lika enkelt alternativ.

#14 - Matilda

Jag brukar oftast ta med mig typ 3-4 flaskor i min ryggsäck och panta när jag handlar, eftersom jag hatar att gå med fulla kassar med tomflaskor till affären, och att lämna in ett pantkvitto i kassan på 6 kronor skulle kännas väldigt snålt så jag trycker alltid på välgörenhetsknappen :) Dessutom känner jag att om jag är så pass rik att jag har råd att köpa läsk och öl så har jag råd att ge bort typ en krona per enhet.

Förut jobbade jag med field marketing (ni vet en sån jobbig som står vid ingången på Ica maxi och vill få er att bli månadsgivare) och då står man ju ofta precis vid pantautomaterna. Varje gång någon kom med stora säckar och pantade så det blev 200-300 kronor brukade vi alltid skoja och säga "och nu trycker du väl på rätt knapp? ;))))" men det var det ingen som gjorde haha :(

#15 - Charlotte

Men ger ni påsen med pant till tiggaren? Är jag den enda som pantar och sen ger kvittot till tiggaren? Känns ju iofs smidigare att ge hela påsen (öllukt etc) men nja...känns lite nedvärderande....

Svar: Jag tycker också det känns nedvärderande, men det är väl inte mer ovärdigt än att få lön av en arbetsgivare egentligen. //Mia
bloggkommentatorerna

#16 - Johanna

Charlotte: Jag har också pantat först och sen gett kvittot till tiggaren de gånger jag skänkt på det sättet. Tycker instinktivt att det känns värdigare. Minns en gång när jag traskade förbi kvinnan som satt utanför Ica med full pantsäck och fick en lite besviken blick av henne - då kändes det extra kul att faktiskt ge henne kvittot som gåva sen :)

Men samtidigt, att göra det lilla jobb som pantningen innebär för att få pengarna kan man väl också tycka är en rimlig motprestation :) Oavsett är det ju snällt att ge till någon som behöver det mer, tycker jag!

#17 - Tove

Ni som tycker de tär ovärdigt att ge pantburkarna direkt till tiggaren smäller väl av nu, men vid vår återvinningsstation står en kille som vi brukar betala typ 20 kr för att sortera våra sopor. Sen får han pantburkar på köpet.

tycker inte det är det minsta ovärdigt att skänka burkar direkt. Man her ju brukarna till dem som är före i kön ibland om man inte orkar vänta. Eller till ungar som kommer och knackar på.

#18 - johanna

Tove! Fan vad bra grej. Önskar att det stod någon sån vid min sopstation också! Världens tråkigaste syssla ju.

Och nej jag tycker inte det är ovärdigt att låta personen panta burkarna själv, menar bara att det känns snäppet ÄNNU schysstare att ge ett färdigt pantkvitto :)

#19 - Malin

Skulle aldrig stötta Röda Korset ekonomiskt på något sätt. Ger jag till välgörenhet så vill jag att det ska gå direkt till ett projekt, inte till marknadsföringskampanjer i TV och brevpapper samt deras generaldirektörs årslön som ligger LÅNGT över där den borde.

#20 - Blomma

Håller med ovanstående. Efter att jag fick veta Bengt Westerbergs arvode skulle jag aldrig ge ett öre till dem.

#21 - Tove

Håller såklart med om att det är ännu snällare att panta åt tiggaren :) Men jag tycker inte man ska tänka att det är ovärdigt. Kände också mig obekväm med att betala någon småpengar för att sortera mina sopor först. Han har dock som taktik att hjälpa till med sopsorteringen även om man protesterar och säger att man inte har några pengar, vilket resulterar i att man tar med pengar nästa gång (pga ännu värre att låta någon sortera ens sopor utan att betala). Men nu tänker jag tvärt om, det finns inget ovärdigt i vad han gör, och inte i att panta någon annans burkar heller. Eftersom vi är helt OK med att ge opantade ölbrukar till barnen i klass 3B som ska på klassresa tror jag egentligen inte det är själva pantbrurkarna som känns ovärdiga utan egentligen fattigdomen och skillnaderna, men det hjälper ingen tiggare att man är obekväm. Jag tror generellt det kan kännas mer värdigt att få göra en motpresation för pengarna, så behöver man inte känna någon tacksamhetsskuld.

#22 - Caroline

Numera ger jag alltid till tiggare, men förut gav jag alltid till välgörenhet. Dels för att det är rätt att ge till andra som har mindre, dels för att jag tycker att det skulle vara så sjukt pinsamt att ta pengarna själv, även om det är lite större summor. Det syns ju liksom på mig (oftast, kanske inte alltid...) att jag har det rätt gott ställt, och då tycker jag att det är pinsamt att ta pengarna själv. Hatar snåla människor och är alltid rädd att jag ska uppfattas som snål.

#23 - Lina K

Jag skulle aldrig ge varken tomflaskorna eller pantkvittot till tiggarna. Här där jag bor smutsar de ner, bajsar bakom mataffären och säger något med ilsken ton på sitt språk och onda ögon när man går förbi, och sådant beteende uppmuntrar inte jag.