bloggkommentatorerna

Ensam med tretton barn
Jag läste precis igenom Trettonbarnsmammans tre frågestunder som hon har svarat på. Här är del 1, del 2 och del 3.  Jag hyser stor beundran för henne. Jag blir svettig bara av att läsa hur mycket mat hon lagar varje dag och hur många nattningar det blir. Hon och hennes gubbe har skilt sig och eftersom han inte kan vara ledig varannan vecka från jobbet så kommer hon att ha barnen ALL tid förutom varannan helg. OMG!  
 
Gud vare med dig.
 
Eller någon annan som faktiskt kan hjälpa till. 
 
//Anna-Maria
 
 
#1 - Perfektion.

help me lord!!!!! det är allt jag känner just nu. men vissa klarar av 13 barn själv. En själv klarar ju knappt av att leva med sig själv tänkte jag säga:D Kul ändå att man är så olika:D (eller så bara "gör" man det - dvs. klarar det då man ej har ngt val)

#2 - Anonym

Eloge till henne men hennes barns pappa är en rövhatt, vadå inte ta ansvar för sina barn, kvinnor lyckas alltid ta ledigt och sätta sina barn först...

#3 - Hanna Karlsson

Oj, jag tycker att tre är alldeles lagom. Kan verkligen inte se mig själv som en "mångabarnmamma". Imponerande hur man kan hålla koll på allt.

#4 - Pluttskål

Kam ni tänka er hatstormen hon hade fått utstå om det var hon som prioriterade sitt jobb för barnen och hade de varannan helg? Och hur pappan skulle hyllad till skyarna för att han..ja vadå..hade gjort det alla mödrar i alla skilsmässor alltid har gjort. I min grundskoleklass fanns en tjej som bodde med sin syster på heltid hos pappan. De träffade mamman en helg i månaden och på lov trots att de bodde runt fyra mil emellan. Den pappan blev så klart hjälteförklarad. Visst gjorde han ett bra jobb, men vilken ensamstående kvinna får cred för att hon är en hjältinna? Hon får snarare höra att hon borde hit och borde dit. Nu är jag trött och genusarg. Förlåt. Jag är mjuk och behaglig egentligen. (Faaaan be inte om ursäkt för dig själv.... igen)

#5 - Anonym

Dock blir det ju inte riktigt 13 :) Man kan ju räkna bort typ de fyra äldsta, speciellt den förstfödde som ju är helt utflygen ur boet. Det är ju de yngsta som kräver mest. Fortfarande imponerande dock!

#6 - Hanna

Med risk för att låta antifeministisk (det är jag inte!) men jag vill bara nyansera bilden av mannen lite genom att säga att detta är ju tills i höst, det att han ska ha barnen på deltid. Tills de får förskoleplats för de minsta. Det är väl inte superkonstigt att han inte kan ta ledigt från sitt jobb varannan vecka i ett halvår, hur många med en anställning kan det egentligen? Risken är ju då att han blir av med jobbet och då sitter han ju i en betydligt knivigare sits. Som jag förstår det jobbar Mirka som influencer och har betydligt lättare att styra sina arbetstider och det är ju toppen att det funkar ihop med att ha barnen hemma.

#7 - Jag

Till hanna: jag förstår hur du menar men det argumentet håller ju liksom bara för en man. Det är aldrig eller sällan en man går ner i tid för att få familjen att funka. Och att en man ska kunna klättra på karriärstegen och vara varannan-helg-pappa så bygger ju det på att kvinnan INTE gör så. Sen vet jag inte hur hon lyckas sköta sitt jobb hemifrån med en så stor skara barn, hon gör det bra:)

#8 - Cykelkatten - Cykel, punk och kärlek!

Helt ärligt så tror jag att hon ändå har det lättare än de mången mångbarnsmorsorna i traditionella kärnfamiljer där även gubben är en liten unge som man behöver ta hand om. Denna kvinna känns jävligt sjysst så jag hoppas att hon har många runt om sig som hjälper till! :)

#9 - polly

Pappan kanske måste jobba för att försörja alla barnen. Alla människor har inte jobb med flex-tid eller en vänlig chef.