bloggkommentatorerna

Hur tråkig måste man vara som förälder?
Läser och nickar åt Malin Wollins krönika som svar på Gunilla Brodrejs text där hon förfasar sig över Ebba Busch Thors internetexponerade barn. Barns rätt att inte existera på nätet är Gunilla Brodrejs käpphäst, hon har tidigare gått hårt åt Calle och Anithas instagrammande om Penny Schulman. 

Nu är det alltså Ebba Busch Thor som anklagas för att göra sig rolig på sitt barns bekostnad. Det är så elakt och onödigt att ge sig på en mamma bara för att hon gör det i alla fall hälften av alla föräldrar gör 2017, det vill säga lägger upp bilder på sina barn, som tillsammans med bildtext signalerar kamp, gråt och överväldigande kärlek.

Malin Wollin har redan sagt det bra. Visst finns det barn som verkligen far illa, som vi aldrig ens ser.

En annan sak bara, om att göra sig rolig på sina barns bekostnad: det måste man fan göra. I vår familj gör vi oss roliga på varandras bekostnad hela tiden. Jag tycker till och med att det är en skyldighet att lära sina barn självdistans och humor. Just nu går det trögt här hemma. 7-åringar är ett lättkränkt släkte (det händer att vi kallar vår för Birro). Vi hanterar det genom att aldrig skratta medan barnet är ledset eller argt, men gärna avdramatisera bagatellartade händelser (som klädvägran, tiggeri och dåligt tålamod, (SJÄLVKLART inte traumatiska upplevelser)) i efterhand. Det värsta som kunde hända skulle ju vara att få ett barn som tar sig på såpass stort allvar att hen får gå i terapi för att någon inte respekterade att hen var "trött i bena" och vägrade gå en gång när hen var två år. 

//Mia
#1 - Charlotte

När min dotter började skolan så skrek en pojke i klassrummet "LISA-FISA, LISA-FISA" för att retas och hon ryckte på axlarna och bara "Vet du, min mamma kallar mig det hela tiden"😂

Svar: Haha! Vi kallar också vår femåriga Lisa för Lisa Fisa då och då. Hoppas hon kommer vara lika chill med det som din dotter, när hon blir större. //Mia
bloggkommentatorerna

#2 - Charlotte

Och Ni har rätt - alltså är det sämsta man gör i sitt föräldraskap att ta ngn bild och lägga upp på IG så är man fan en bra förälder!
Jag jobbar med utsatta barn och ja, det finns betydligt värre saker man kan göra mot sitt barn....

#3 - Emelie

Bra skrivet! Håller verkligen med!

#4 - Malin

Man kan tycka mycket om Ebba som politiker om man vill, men känns långsökt indeed att ge sig på henne som mamma... plus att hon måste göra sånt där som "alla andra" just för att hon är politiker. Hon ska vara nära folket och någon man kan relatera till. Inte för att hon bara gör det av den anledningen, men det är del i det hela. Man ska som väljare i Sverige veta att hon kämpar på med mössor, vantar, matkrig, utbrott och gråt och tandagnissel som aaaalla andra. Klart som korvspad att hon inte ska låtsas att hennes ungar är finare i kanten än någon annans. Sen kan man ju alltid tänka en extra gång på var bilderna hamnar när de ligger på nätet, om barnen ska gå att känna igen på stan osv. men det är en annan debatt.

#5 - Lisa (fisa sen barnsben)

Håller med Wollin, tycker det var en rätt kul bild. Jag lägger gärna upp bilder på mina barn på sociala medier, men sätter min gräns vid utbrott. Jag kan inte ta bilder på mina barn när de är tokarga och tycker det känns helt fel. Hur hade man själv känt om någon viftade med en mobiltelefon om man var ledsen eller arg? Och dessutom lagt ut denna bild för allmän beskådan? Då vill man väl att ens föräldrar antingen ska låta en vara ifred eller finnas till hands, närvarande? Åtminstone när barnet är stort nog att ha lite koll på sig själv och har en viss medvetenhet om integritet.

#6 - Tove

Skolkataloger är väl också en typ av exponering ;) nej men jag tror att det finns många sätt att inte respektera sitt barns integritet. Inte alla av dem är i bildformat och inte alla av dem är på internet. Berätta utlämnande grejer för grannfrun tycler jag generellt är värre en en neutral gullig barnbild på Facebook (internet drunknar i dem, ingen kommer någon ens minnas dem). Många frågor är bedömingar, och där gör folk olika val. Även om man väljer bort all bildpublicering på sociala medier gör man andra val angåendebarnets integritet. Inom rimliga gränser tycker jag man får acceptera andras bedömingar, och jag tror ingen någonsin kommer bry sig om 99 % av alla barnbilder. Själv har jag inte ens orkar plocka bort alla hundratals pinsamma tonårsbilder jag alldeles självmant lagt upp på Facebook - ingen bryr sig om vad som hände en femtonåring år 2007.

#7 - Anonym

Det blir pinsamt för barnet om man gör sånt offentligt, det handlar om integritet. Att man gör en sak hemma och skämtar är en helt annan sak.

#8 - Anonym

På ett sätt så kan man ju faktisk förstå varför det inte är rätt att exponera barn i en arg, frustrerad situation. Det räcker ju med att tänka sig in själv när man är riktigt ut balans och låser in sig på toa och gråter eller man är så arg på sambon så tårarna sprutar. Om han då skulle ställa sig och fota samt lägga ut det på sociala medier hade det varit en jäkla kränkning. Sen det här med att skratta åt sina barn. Jag kan förstå att det inte behöver vara så farligt och om man nån gång råkat göra det så vet man själv som förälder att man gör det för att barnen är så gulliga och det görs med kärlek. Men jag tror inte alltid barn upplever det så. Jag kan bara gå till mig själv och jag minns att jag kände mig tillplattad och liten när ett helt sjok vuxna skrattade åt mig. Man visst inte alltid ens vad man gjort som var lustigt. Man kände sig dum och tillintetgjord. Här spelar kanske barnets person in hur det upplever detta men iaf ena av mitt barn påminner om mig som barn, en känslig tänkare så jag undviker att göra mig lustig på deras bekostnad.
Obs ingen moraltant och har säkert postat bilder som den här Gunilla tycker är dåliga. Men man måste kunna diskutera det inka d ganska orimliga i hur mycket vi raljerar över barnen på nätet.

#9 - BAMBI

Oj, detta påminner om när Petra Krantz Lindgren skrev om mig och att jag hade lagt upp en bild på min då mycket trötta 2-åring fullt med sockervadd i ansiktet på Gröna Lund. Det var typ precis samma åsikter om integritet, osv....

Hittade det gamla inlägget här: http://www.femme.se/bambi/2013/09/05/jag-vill-inte-starta-nat-bloggbrak-men/comment-page-1/

#10 - Anonym

Jag kan förstå Gunillas tankar, men tycker Ebbas inlägg är helt oproblematiskt. Alla två-åringar lägger sig på marken ibland och skriker. Det är liksom inget man blir mobbad för när man är 13 sen, att mamma la ut en bild på en när man var två. Det hade varit någonting annat om Ebba lagt ut en bild på ett 7-årigt barn som fortfarande kissar i sängen.