Det är så spännande att följa Annika Leones väg mot en bebis. Det största som kan ske i livet är väl att ett nytt liv skapas, och jag har därför i perioder följt ofrivilligt barnslösas kamp i form av bloggar och tv-program. Men det där är sjukt känsligt, och många drabbade mår extremt dåligt, så det känns väldigt privat och nästan moraliskt tveksamt att gå in och läsa folks privata bloggar, även om de är öppna. Annika är lite en annan sak. Hon är en offentlig person som gör detta öppet, och hon har en lite lättare situation, om man nu får jämföra. Hon har redan ett barn, hon blev gravid på första försöket vid inseminationen, även om det blev ett tragiskt missfall, hon verkar helt enkelt vara fertil. Problemet är att få loss spermier. Situationen ser inte lika mörk ut som den kan göra för andra. Se bara nu, till exempel. Nu har en bekant erbjudit sig att vara med. Jag antar att han skulle vara en delaktig pappa då, även om de inte skulle ha någon parrelation. Jättespännande ju!
Annika känner sig dock tveksam till sex med bekanten, men det behöver man ju inte ha! Det där har jag också läst om, i en surrogatmammas blogg. Det går att lösa med en medicinspruta.
//Mia
Annika känner sig dock tveksam till sex med bekanten, men det behöver man ju inte ha! Det där har jag också läst om, i en surrogatmammas blogg. Det går att lösa med en medicinspruta.
//Mia
4 kommentar(er)
