bloggkommentatorerna

Ny favoritpod!
Gud vad roligt att det trillar in nya podpar. Den senaste med två stora favoriter är Anna Mannheimer och Mia Skäringers pod. Jag lyssnade på den idag och den var grym. Hög igenkänning för mig som kunde relatera mycket. Speciellt det här med tjejgänget. De pratade om att de inte tillhör ett tjejgäng. Det har inte jag gjort sedan högstadiet och då passade jag inte riktigt in i det ändå. De andra tjejerna har fortfarande tät kontakt utan mig. Varför är det så att en del klarar av att vara en del av ett tjejgäng och andra inte? Beror det på att man är för självständig? Eller för ego? Eller att man har mycket integritet? Jag tänker att om man tillhör ett tjejgäng så måste alla tycka och tänka typ samma och det är ju omöjligt. Jag skall ha tur om jag klickar med EN person. 
 
Jaja, skit i det nu, in och lyssna med er. 
 
//Anna-Maria
#1 - anne von porat veckomagasinet

Vore kul om ni kunde granska missjennie.se Sveriges största skönhetsblogg

#2 - Hanna

Igenkänning! Har alltid varit utanför grupperingar (i tjejsammanhang). En del kan ha varit att jag känner mig obekväm med att man i sådana grupperingar förväntas lugnt hålla med och aldrig problematisera eller ifrågasätta. Jag har haft antingen brutit lite för mycket mot de osynliga reglerna eller blivit uttråkad av beteende som man ska ha.

#3 - Emma Å

Varför tror ni att man behöver tycka lika om allting?? Det gör man väl inte med någon? Jag tycker inte som alla i mina tjejgäng i a f 😀

#4 - Tove

Är ett tjejgäng att man har bara ett enda gäng tjejer kring sig som man är tight med? Är inte det rätt ovanligt, att umgås i gäng sådär, som vuxen? Känner till några tighta "gäng" som överlevt sen gymnasiet men upplever det inte som något vanligt. Däremot umgås jag bara med tjejer, och några stycken från varje utbildning jag gått (grunskola, gymnasie, univeritet och högskola) men vet inte om det kvalar in som gäng ifall man har flera olika och ses mer då och då och ofta på tu man hand?

tycker i alla fall att tjejer är grymma att umgås med skulle inte byta det mot något annat i världen. Tror inte jag har brist på varken integritet eller självständigt tänkande. Skulle gissa på att det mest beror på tur och otur. Det som har ett gäng de umgås med fortsätter nog med efter att skolan mm tagit slut för att de får mycket positivt ut av det. Haft tur och hamnat med människor klickar bra med.

Jag tror det här med att känna sig på utkanten och att man inte passar inte och inte är en del av saker är något många upplever, men som kanske inte alls uppfattas så utifrån. Sällan man hör någon säga motsatsen, att de känner sig som i mitten av en stor varm boll av vänskap och alltid passar in.

Svar: Det är nog inte så vanligt att behålla ett stort tjejgäng som vuxen. Folk flyttar och förändras. Jag tillhörde alltid tjejgäng när jag gick i skolan och har aldrig fattat det där med att tjejer aldrig kan umgås fler än två.
Vi tyckte inte samma och folk var ganska olika varandra. Däremot tyckte jag att det var ganska kvävande ibland för man kunde absolut inte göra något på annat håll i hemlighet eller så. Alla visste alltid allt som hände och det passar inte riktigt mig. I övrigt saknar jag verkligen att umgås så mycket med vänner som man gjorde när man gick i skolan. Att alltid ha en skitrolig kompis att prata med på "jobbet". Mina tjejgäng umgås inte längre och jag är den enda som har kontakt med de andra.
//Mia
bloggkommentatorerna

#5 - Anna

Oj, det finns nog inga människor som jag tycker så olika som som de i mitt närmaste tjejgäng? Vi tycker olika om exakt precis allt nästan, förutom att vi alla älskar mat kanske och har samma humor. Men annars så har vi olika musiksmak, olika klädstil, röstar helt olika, jobbar inom helt olika yrken osv. osv. Vi har hängt ihop sen... Ja, sen vi var väldigt små iaf. I grunden handlar det väl om att vi alltid vet att vi har varandra och att vi har fruktansvärt roligt ihop, nu bor vi i alla i olika delar av landet men försöker ändå att få till minst en weekend om året där vi reser nånstans ihop och så ses vi ju ibland när vi är hemma och hälsar på våra föräldrar vid högtider. Men tycka och tänka lika, det gör vi inte någonstans och det är väl det som är det roliga?

#6 - Ida

Kan förstå hur du tänker Anna-Maria, även om det var/är otroligt högt i tak med mitt ”ursprungstjejgäng”. Det jag upplever med nya tjejgäng och nya kompiskonstellationer när man är 30+, är att allting ska vara så himla uppstyrt. Mycket handlar om relationer; man och barn. Då kan jag tänka att jag kanske är för självständig/vill att det ska hända lite mer. Sen ska alla vara PK och ha de ”rätta” åsikterna, även om man kan misstänka att de egentligen tycker något annat. Nej, det är än mer fasad och yta när man bekantar sig med nya människor i 30-årsåldern.

Se gärna serien 30+på SVT-det är det jag menar. Kan längta efter nya tjejbekantskaper som är sig själva fullt ut och genuina.

#7 - Anonym

Jag älskar tjejgäng och kvinnlig vänskap. Känner inte alla igen mig i att det skulle vara så att man inte får problematisera nåt. Ingen kvinna i min krets är den andra lik, det är ett gäng åsiktsstarka individer med olika bakgrund och jobb, vi har olika politiska åsikter och olika syn på barnuppfostran m.m. Men vi stöttar varandra framåt när det är svårt.
Jag tror att föreställningar om tjejgäng är just föreställningar och inget annat.

#8 - Ida

Jag tillhörde aldrig något tjejgäng under skoltiden. Har alltid bara haft en eller två vänner som jag umgåtts med i taget. Jag passade inte in, kunde inte gå någon naturlig plats i gängen som fanns och det kände nog både jag och de som var i gängen. Det var dock lite av en sorg, för jag kände mig utanför.

Men när jag för fyra år sedan började jobba på min nuvarande arbetsplats var det som att jag hittade rätt. Klickade med flera av mina jobbarkompisar och de klickade med varandra och nu är vi ett gäng på 7 pers som umgås även utanför jobbet. Vi har ungefär samma värderingar och humor (och är lika långa, haha!) men sedan finns inte så många andra likheter. Älskar dessa tjejer och att kunna umgås med dem på ett kravlöst sätt där inget behöver vara särskilt uppstyrt.

#9 - Anonym

Alltså vad är ett tjejgäng egentligen. Jag har kanske ett tjejgäng. Vi är 4 kompisar som varit vänner sedan vi var 10 (fyller 30 snart). Men alla vi har ju andra "gäng" också. Inte som att vi gör precis allt tillsammans, men det är ändå dem jag tänker på i första hand när jag säger "mina kompisar". Det liksom bara blev så. Vi har inte blivit av med varandra.

Om man inte har ett gäng kan det kanske bero på att man har olika tankar om vad ett gäng ska vara. Hela gänget måste liksom vara överens om vad som förväntas av varandra. Om en ser att man ska vara som i Sex and the City men en annan ser mer....normala livet...så kan det bli konfliktfyllt och svårt att hänga ihop.