bloggkommentatorerna

Rädd för skogen
Jonna Jinton är exalterad över att ha sett en björn häromdagen. Jag blev lite förvånad över hennes reaktion faktiskt för jag trodde att det var mycket vanligare än vad det verkar vara. Jonna bor ändå längt norrut där det finns fler björnar än här på västkusten.
 
Jag har aldrig sett en björn i vilt tillstånd. Eller en gång när vi var i Dalarna när jag var liten så ropade pappa till när vi körde bil: -Titta där, en björn! Min mamma sa ja varje gång för husfridens skull (vilket jag hade blivit ännu argare för om någon satt och ljög varje gång jag visade något) och jag och min bror tittade ut som yra hönor och såg aldrig någonting. Pappa tyckte att vi var värdelösa, på ett skämtsamt sätt. Så det är nog det närmaste jag har varit att se en björn, förutom i djurpark. 
 
Idag tänkte jag på björnar när jag var ute och cyklade mtb i skogen. Tyckte att en mörk stam såg ut som en björn och hoppade till lite. Trots att jag vet att chansen är minimal. Det hade lika gärna kunnat vara en giraff. Älgar, rådjur, tranor, hägrar och harar har jag sett på mina skogsturer men inget annat spektakulärt. Jag blir lite rädd för djuren så helst vill jag inte stöta på dem, men det är väldigt mäktigt ändå med ett djurmöte. När jag började cykla mtb för typ ett och ett halvt år sedan så var jag jätterädd för att cykla i skogen själv. Nu har jag vant mig. Konstigt ändå hur den moderna människan kan vara rädd för det mest naturliga som finns.
 
Hur är ni när det gäller skogen? Är ni rädda eller kolugna? Nu menar jag inte om ni går på utstakade banor i Skatås friluftsområde i Göteborg typ, utan på små stigar mitt i skogen, där man inte möter en själ. 
 
//Anna-Maria
#1 - Anonym

Kommer aldrig glömma ögonblicket då jag var ett par meter ifrån en coyote i en nationalpark i USA. Jag var inte rädd alls och coyoten stod still en liten stund innan den lugnt vandrade vidare. Tyvärr fanns inte smartphones då men kanske inte hade fotat ändå för va så i ögonblicket! Däremot var jag livrädd för att jag skulle stöta på en skallerorm som de varnade för. Samma här i Sverige, möter hellre än en björn än en huggorm för bara tanken på att se en orm ge mig ångest.

#2 - Ingela

Jag är lite rädd... Har nämligen mött björn (som blev minst lika rädd) och vet att vi bor i ett björntätt område. Älgar har jag också sett, men de har stövlat iväg och jag är inte rädd för den fast jag vet att de nog är farligare. Renar räknar jag inte ens - ingen rädsla där :)

#3 - Tove

Har inte heller träffat på några spännande djur. Har bara sett räv och sånt, tyvärr. Tycker det är så häftigt. Och kört på ett vildsvin. Men då fick vi noga instuktioner om att inte lämna bilen eftersom djuet kunde vara argt (visste ni att man ska ringa 112 när man kör på t ex vildsvin? kändes så konstigt, är ju ingen nödsituation) Tycker inte det är något konstigt med att skrämmas av vilda djur, om man nu lyckas stöta på ett, snarare väldigt naturligt att känna respekt för björnar, vildsvin och annar stort och starkt. Finns mycket natruligt att vara rädd för ju.

Jonna Jinton tycks förresten varit mindre sugen på björnmöten förr, om man tittar på hennes gamla björnfrossa-klipp från innan hon flyttade till grundtjärn ;)

#4 - Cami

Jag cyklade till och från jobbet förut (ca 15km enkel resa) och den mörka skogsbiten var mindre läskig än cykelbanan precis utanför jobbet där jag mött både vildsvin (de asen fick mig att cykla snabbt som attan varje gång) , grävlingar och rådjur.
Här i Peru är jag sällan ute i skogen, men senast såg jag orm och hörde något som nog var en liten björn eller något vilt kattdjur inte så sugen på att veta vilket...

#5 - Hannhanna

Jag trivs i skogen! Men jag är uppvuxen med skogen precis inpå huset och spenderade mycket tid i skogen som barn och tonåring. Vad gäller björnar är jag inte så rädd, jag brukar småprata för mig själv eller sjunga så björnen hör att jag kommer och går därifrån.

#6 - Anonym

Bor i Dalarna och har aldrig sett en björn. Skulle jag göra det skulle det kännas nästan lika sjukt som att se en elefant. Nåja men skrämselmässigt iaf, att möta en björn i skogen är ju vad man haft mardrömmar om sen man var liten och skulle gå till skogs. Skulle aldrig gå ensam i skogen men då inte pga djur utan människor. Är rädd att bli överfallen.

#7 - Bloggfokus- en blogg om bloggar

Aldrig mött björn så är nog lugnare än vad en borde. Vet inte om hunden kommer hjälpa eller mest göra det värre om vi skulle stöta på en..

Men rolig reaktion från Jonna, kommer ni ihåg hur rädd hon var för björn när hon flyttade ? Då skrev hon mycket om hur rädd hon var för just björn.

#8 - Jenn - forever abroad

Uppvuxen i Gällivare (typ högst upp i Sverige, väldigt omgiven av skogar och björnar) och heller aldrig sett en björn. När vi plockar bär brukar vi försöka sjunga lite, då ska de hålla sig borta. Skulle vara tryggare att möta på en björn från en bil typ.


Skulle bli livrädd om jag sprang på en till fots och skulle då ta till knepet: spring i nedförsbacke för björnen har för korta framben och kommer inte kunna hänga med... :D

#9 - Annika

NIx, jag är inte det minsta rädd för att möta en björn i skogen. Fast, det beror kanske på att jag bor på Österlen i södra Sverige och sannolikheten är lika med noll att jag någonsin kommer att göra det. Fast å andra sidan så mötte jag en varg mitt på en landsväg vid Komstad i våras. Den gången höll ögonen på att trilla ut, så förvånad jag blev. .... så kanske ska man inte vara alltför kaxig.

#10 - Anna

Jag är rädd för män, älgar och hundar som "bara vill hälsa" (hundarna alltså). Tvingar mej själv att inte hindras av det men har bara ena pluppen i örat omifallatt...

#11 - Elna - cykellycka, mjölksyra & äventyr

Kolugn, i skogen är jag tryggare än i staden. Fast - för några år sedan när vi hade Björn nere i mina krokar av Småland var jag nervös, det man inte är van vid tenderar man ju att bli lite skrajsen för.

#12 - Linnea

Har spenderat stora delar av min barndom i ett väldigt björntätt område (vi hade iden på tomten och spår utanför köksfönstret), men aldrig sett en björn. Är ärligt talat 100% mer rädd för att stöta på en älg (vilket har hänt flertalet gånger) eftersom dom kan vara helt galna, björnar är ju mest rädda så länge dom inte har ungar. Så nej, inte så rädd i skog och mark, om än uppmärksam såklart. När jag bodde i USA däremot, trodde varje prassel i gräset var en skallerorm (eller puma hehe), och då är jag inte ens ormrädd. Ironin i att när det faktiskt låg en på stigen en gång så var jag kolugn och tyckte att min kille överreagerade, kanske för att jag inte hörde skallret...

#13 - Ella

Sedan jag flyttade till Skåne har jag nog inte sett något mer än några kaniner, skator, och rådjur haha. Är nog väldigt orädd, men beror ju på var jag är. Hade någon fått med mig till Norrland hade jag nog nojat för älgar, björnar o.s.v... Känner mig så ovan? Hur ska man agera? Haha förutom att springa i nerförsbacke! :D Kul tips!

#14 - Caroline

Hej! Har inte alls med det här att göra men jag var inne på Paulas blogg för första gången på länge och bläddrade bakåt en del i arkivet. Noterade att hon nästan inte alls visar bilder på barnen längre och särskilt inte Molly, är det något hon/Hugo skrivit om? :)

#15 - Eva.

Beundrar er o er blogg. Inget provocerande eller elakheter. NI bevakar verkligen bloggar på ett fint sätt!

Svar: Tack! <3
bloggkommentatorerna

#16 - Ida

Är uppvuxen mitt i skogen och bor även nu på landet med skog bakom knuten (dock planterad sådan nu). Är aldrig så trygg som när jag är i skogen. Vet att vilda djur håller sig ifrån en så länge ge man inte klampar rätt in i dem och överraskar dem. Värre är det med människor. Oberäkneliga och otäcka, särskilt män i grupp.
När det gäller vilda djur har jag aldrig sett Björn mer än på väldigt långt håll, inte heller varg. Men grävlingar, älgar och rävar hade vi inpå knuten när jag var liten. Har även haft Lo utanför fönstret en gång. Men har aldrig varit rädd som sagt, sjunger och pratar om jag är ute i skogen under våren så att nyvakna björnar håller sig på avstånd.

#17 - ME

Skogen är den plats där jag känner mig som tryggast. Bor i norra Sverige och är inte rädd för djuren som finns i skogen. Har dock blivit jagad av en galen älg en gång men det gick bra :)

#18 - Marias bokhylla

Växte upp i Sveriges björntätaste kommun (har jag för mig, kan vara något jag har drömt ihop också) och jag har så aldrig sett en björn i något vilt tillstånd. Tror att jag kanske en gång har sett en björnrumpa från bilen men då var det i farten och jag kan lika gärna ha sett något annat. 😂

Renar däremot, i överflöd. Världens mest irriterande djur som bara svansar framför bilen tills de är less på det istället för att flytta på sig.

Och gillar inte alls skogen. Huga. Rädd för både små och stora djur, men konstigt nog aldrig för att gå vilse. Tänkte försöka ändra på det nu med sonen (och tvillingarna på väg) för jag vill ju inte att de ska få mina rädslor för saker.

#19 - Tove

Så bekväm och trygg som jag känner mig i skogen känner jag mig ingen annanstans!