bloggkommentatorerna

Stackars Ebba
Jag tycker verkligen synd om Ebba som kämpar med mjölkstockning. Är oerhört imponerad över kvinnor som fixar det när det finns ersättning att ta till. Jag kan förstå att man vill amma till nästan varje pris och att om man har bestämt sig för att göra det så finns det typ ingen återvändo. Det är något i den målmedvetenheten som imponerar på mig. 
 
Hoppas att det onda går över snart. <3
 
//Anna-Maria
#1 - Alexandra

Jag fattade inte hur viktigt det kan kännas att amma sin bebis tills jag fick min första för fem månader sedan. Nu förstår jag varför de flesta kämpar och varför det även finns en skuldaspekt i att inte kunna amma. Det måste vara hormoner eller något. Jag har typ ångest inför matintrot vid sex månader för att jag älskar att amma så mycket. Så konstigt att en grej man aldrig gjort förr eller tänkt på speciellt mycket tidigare kan bli så viktigt. Märkligt.

#2 - Sanna

Alexandra: Du behöver ju inte sluta amma för att du introducerar mat. För min del blir amningen bättre iom att bebisen kan äta mat OCKSÅ, dvs amningen blir mer mysstund än förut då det både var mys och mat (om du hänger med på tänket).

#3 - A

Jag tror precis som Alexandra att det har mycket med hormoner att göra. Jag hade planer på att amma men tyckte ersättning också lät bra om amningen inte skulle funka. Sen kom barnet och det gick urdåligt med amningen och både läkare och bvc rekommenderade att ge ersättning istället men jag blev som besatt.. Jag skulle amma till vilket pris som helst. Det kändes i hela kroppen att det var det som meningen. Efter två månaders slit med blod, svett och tårar gick det äntligen smärtfritt och jag ammade till 10 månader.. Samma sak upprepades med tvåan trots att jag hann "nyktra till" mellan barnen och inte förstå varför jag stått ut så länge med smärtan och problemen.

#4 - Alexandra

Tack Sanna det har du ju så rätt i. Planerar att fortsätta såklart och hoppas bara att min lilla tjej inte tappar intresset :)