bloggkommentatorerna

Diabetesskiten
När jag vaknade i morse så såg jag att Prinsessans yngsta son också har drabbats av diabetes typ 1. Hennes äldsta son har också det och den kampen hon har berättat om i bloggen har varit hemsk eller är hemsk. När nu hennes yngsta barn också drabbas av detta så tror man inte att det är sant. Fy vad ledsen man blir för deras skull. 
 
Hoppas att familjen får mycket stöd av vänner och släktingar nu när de har två barn att vaka över. 
 
All styrka till er och till barnen! <3
 
//Anna-Maria
 
 
#1 - Anonym

Det måste vara väldigt ovanligt va? Fast det kan ju vara ärftligt men det är sällan man hört om att flera av syskonen har det.

#2 - D

Min mamma fick det som ung och sedan fick min syster det också som barn (även pappa har det på sin sida så syrran var väl extra mkt i riskzonen) så det finns ju en viss ärtlighet även för typ 1 diabetes även om det är betydligt mer vanligt att ärva typ 2.

Det är en genomvidrig sjukdom som jag önskade det gjordes galor om på samma sätt som för cancer, både för att det behöver forskas mer så att inga fler barn drabbas men också pga informationen, för många viftar liksom bort det med att det är väl bara att ta några sprutor och verkar ha skitdålig koll på vad sjukdomen innebär och vad den kan ge för konsekvenser i livet.


Det enda som är "bra" med att en större bloggares familj drabbas är väl att fler får upp ögonen och kanske lär sig hur man tex ska hjälpa någon som har lågt blodsocker, hur det kan yttra sig mmm.

Svar: Håller med om att folk får upp ögonen för det när folk med stora sociala medier skriver om det. Jag hade inte riktigt koll på hur fruktansvärt jobbigt det är att ha ett barn med diabetes 1, förrän Josefine började skriva om det. Förstår naturligtvis inte fullt ut nu heller, men har ändå fått en bättre insikt.
Man blir lite frustrerad. Hur kan det vara så svårt att hålla blodsockret jämnt 2017? Det känns som att utvecklingen, medicineringen och verktygen borde ha blivit mycket bättre vid det här laget.

//Mia
bloggkommentatorerna

#3 - Anonym

D:
Jag håller med, borde finnas galor som samlar in pengar till forskning. Jag har frågat olika tv-kanaler varför det inte görs och fick som svar att det är sponsrat och inte kanalerna som bestämmer.

För det är en hemsk sjukdom, som drabbar hela familjen. Min systerdotter fick diabetes typ 1 när hon var liten, jag hade inte kunnat föreställa mig hur jobbigt det skulle bli för dom. Många (jag med innan) är dåligt insatt hur jävla eländigt det är för barn med diabetes.

Önskar SÅ att det kommer ett botemedel och det snart.

#4 - Vivvi

Hade ingen aning om att diabetes typ 2 var ärftligt. På ena sidan av släkten har alla fått det. :/

#5 - E

Det blir en gala till förmån för diabetesforskning på världsdiabetesdagen, tror det ska sändas på TV4. Josefine skrev om det i bloggen bara någon dag innan lille sonen fick diagnosen.

#6 - Anonym

E:
Vad bra 👍🏻
Det behövs mer pengar till forskningen.

#7 - Rebecka

Både min man och min mans bror har diabetes typ 1. Deras mormor har det också så det är definitivt ärftligt. Det är en fruktansvärd jävla skitsjukdom och dessutom en sjukdom som i allra högsta grad påverkar anhöriga.

När en diabetiker ligger högt i blodsocker, runt 10-13 blir hen lättretlig och irriterad, diabetesen påverkar alltså humöret. Ligger hen lågt blir hen istället slö, trött och blek. Detta är ju såklart något som man som anhörig ständigt måste förhålla sig till.

Anledningen till att det är så svårt att hålla blodsockret jämnt är för att allting påverkar blodsockret. När vår äldsta dotter var bebis och hade kolik fick min man adrenalinpåslag av hennes skrik. Detta är ju en naturlig reaktion, men eftersom adrenalin leder till att blodsockret stiger räckte det för att hans blodsocker skulle bli ostadigt. Om vår tvååring bestämmer sig för att plötsligt springa ut mot vägen - sådär som barn gör - och han måste kuta efter sjunker hans blodsocker och så håller det på. Olika mat bryts ner i kroppen olika snabbt, vilket gör att mängden insulin inte är given utan måste varieras utifrån vad man har ätit. Äter man en pizza stiger blodsockret snabbt, men eftersom det är mycket tomma kolhydrater sjunker det sedan lika snabbt.

Min man har krampat tre gånger sedan vi blev ihop. Två av gångerna fick han åka ambulans. Under ett av krampanfallen drog han ner några bakterier i lungan, vilket sedan utvecklades till flera abscesser dvs varbölder i lungan och han fick ligga inne på sjukhus i nästan en månad eftersom han blev så dålig. Jag hade kunnat skriva SÅ MYCKET om detta, men det ÄR verkligen en hemsk sjukdom, en av de jävligaste som jag kan tänka mig att leva med. Min man säger ofta att "undrar vem jag hade varit utan diabetesen, om jag slapp allt som kommer med den".

#8 - Tove

Hur vidrigt och dödligt diabetes är, är en av de sär grejerna jag har att tacka sociala medier för att jag vet. Visst lär man sig mer om människors livssituation på ett lätt sätt nu? Man läser så många livsberättelser varje dag.

Mer ärligt också. Visst att det finns massa galor om filmer om cancer men det var inte förrän jag började stöta på bloggar och instagramkonton som jag t ex förstod såna sär minde tevevänliga grejer som vilka följdverkningar många människor lever med efter att de blivit friska.