bloggkommentatorerna

Pappa som bloggar
Tar mig tid att läsa Manne Forsbergs blogg om föräldraskap och tycker det här inlägget är himla bra. Om att barns integritet måste respekteras och att man inte ska tvinga dem att krama folk bara för att man själv tycker det är gulligt och bjussigt. Det var inte självklart för mig, fram till alldeles nyligen, pinsamt nog. Det var Elaine Eksvärd som häromåret pekade på det sjuka i att övertala småbarn att krama folk de inte vill krama.

Jag gillar extra mycket att Manne beskriver sina egna motstridiga känslor, för det ÄR inte enkelt, när man själv är uppvuxen i en miljö då det var helt självklart att man som barn skulle ställa upp och leverera närhet för trevnadens skull. 

Han har även skrivit om hur pojkars könsroll är oerhört snäv, och det håller jag verkligen med om, och tänker mycket på eftersom jag själv har en son som inte riktigt passar in i machokulturen. Måste ändå flika in att den där mamman kanske inte menade att om en "flicka" vågar så vågar en "pojke". Hon kan ju ha menat att om "det barnet" vågar, så vågar du. Eller? Känns som att jag hade kunnat säga så i alla fall. Men visst har han rätt i att folk överlag har väldigt lite förståelse för killar som inte vågar, och som är mer försiktiga än andra. Gah, jag måste verkligen tänka på att inte hamna i den fällan. Tror jag är ganska bra på det, i alla fall. 

OCH; Mannes döttrar verkar ascoola

//Mia
#1 - Hanna Karlsson

Jag är väldigt noga med att barnen inte behöver ge kramar om de inte vill. Det måste vara på deras villkor. Inte ens jag som mamma får alltid godnattkramar av dottern till exempel. Jag tycker det är viktigt att barnen själva känner att de bestämmer. Som tur är har jag förstående morföräldrar som tänker som jag.

#2 - Sandra // Jämställd vardag

Haha åh fina ungar <3

Älskar när de gaddar ihop sig mot korkade vuxna (lite jobbigt när en själv är den som är dum förstås ;)).

#3 - Maria

Jag känner inte direkt igen mig i det här från när jag var barn. Men vi va inte så kramiga i min omgivning, kramade bara mina vänner vad jag kan minnas.

Jag tycker grundtanken är jättebra, jag undrar dock lite hur folk resonerar kring gränserna för det här? Jag känner att det är väl ingen big deal alls att barn inte ger kramar på kommando(min brorson säger tvärnej ibland och det är ju ingen som tar illa upp). Men gäller principen inte inom familjen? Gäller det bara kramar? Gäller annan kroppskontakt? Vi tvingar barn att hålla hand i stor utsträckning, det är okej? Jag tycker personligen handslag är obehagliga och tvingades aldrig till det när jag va liten. Men det är ju så man förväntas hälsa på andra senare, precis som kramar är vanliga hälsningar.

#4 - Anonym

Hålla i hand brukar vara en säkerhetsåtgärd och inte en intimitetsyttring när det gäller barn i springa iväg ålder. Så hellre kränkt unge än död unge tänker jag...