bloggkommentatorerna

Skam och gälla klagande röster
Egoina berättar om hur hon har varit och gjort naglar och att det inte gick så bra. Blodvite och allt. Men att hon inte kunde med att klaga. Jag känner igen det där så mycket. Man vill inte ställa till besvär och bråka utan lägger det på sig själv. Jättedumt egentligen. Man tänker. Jag får stå med hundhuvudet som gick hit och skulle göra mig snygg och fixa naglarna. Så ytligt och dumt. Skamkänslorna hade pöst över. 
 
Men en av anledningarna, förutom den uppenbara att jag är sjukt konflikträdd i en sådan situation, är att jag inte vill framstå som ett bortskämt och gnälligt barn. 
 
I somras så var den en tant bakom mig i kön på en tävling som vi var på som skulle köpa kaffe. Kaffet var tydligen slut i en av kannorna så då fick man ta kaffe i en annan kanna som stod lite längre bort. Där var det också en kö till att köpa mat. Tanten bakom mig började gasta med gäll röst om att hon minsann inte tänkte ställa sig i en kö till för att få sitt kaffe, om och om igen. Jag vände mig om tillslut och sa högt och tydligt: -Du kan bara gå och TA i den kannan där borta när du har betalat här! Tanten: -Jasså ja. 
 
Sen tystnad. Då tror jag att hon skämdes. Hon trodde kanske bara att hon hade tänkt det hon stod och gapade om? Att ingen annan hade hört. Jag vet inte?
 
Jag tål verkligen inte sånt. Då kan jag ta konflikter, bara jag slipper bortskämt folk med gäll röst som klagar i onödan. Fy fan. 
 
//Anna-Maria
 
 
#1 - ab

Att gasta eller att lida i det tysta är dock inte de enda alternativen. Det går att framföra klagomål på ett bra sätt. Jag undviker helst konflikter men jag tänker att jag inte har någon anledning att skämmas så länge jag inte beter mig dåligt.

#2 - Blomma

Är sämst på att klaga. Klarar inte av att säga till alls, även när jag borde. Patetiskt.

#3 - Cami

Jag klagar ofta, senast var när det stod ett pris för en maträtt på skylten men när de packat ner den åt mig sa de ett annat pris, jag påpekade att skylten utanför sa ett annat pris och de bara "Nä, då står det fel där den kostar X". Lämnade den redan nedpackade maten på bardisken och drog, varken populärt hos sambon eller personalen.
Andra gånger är när de har fräckheten att ha salt (typ alltid) eller vinägrett/dressing över salladen, då blir jag vansinnig eftersom jag vis av erfarenhet säger till i förväg, ibland får jag en ny men oftast ignoreras klagandet bara och då lämnar jag maten på bordet och drar.
Yepp, jag är petig och troligtvis kunden från helvetet, därför föredrar jag att äta hemma.

#4 - Sofia

Åh gapande gnällande kunder är det värsta! Jobbar på cafe/restaurang och får in ett par sånna då och då. Såklart man får klaga om något är fel eller säga till om något saknas, men gå fram och säg det då. Dessa människor står typ bara och skriker rätt ut, och ofta om saker som de själva missuppfattat.. Det är ju inte riktigt sånt som får en som restaurangbiträde att anstränga sig extra för att göra dem nöjda