bloggkommentatorerna

Tvillingar som nästan blivit siamesiska
Ibland lyssnar jag på Tvillingpodden. En del avsnitt är jättebra, en del sekvenser är lite störiga. De kan till exempel skratta hur länge som helst åt att någon säger fel och man sitter till slut och känner sig utanför som lyssnare. Just därför tänker jag att veckans avsnitt är intressant. Det handlar tydligen om hur tajt relation Jessica och Angelica har. De ställer sig frågan om den är osund. 

Jättespännande tycker jag, som ju också reagerat på att de verkar göra ALLT tillsammans. Men jag tänker att det absolut inte behöver vara osunt bara för att det är jättetajt. Sundheten ligger ju i annat. Om relationen är ömsesidig, respektfull, utan interna stridigheter, utan maktkamp osv. Det känns som att man reagerar mer negativt bara för att det är syskon. Eller snarare, för att det INTE är en kärleksrelation. Att man umgås mycket med dem man bor tillsammans med anses knappast dåligt. Och inte många reagerar negativt på kärlekspar som startar företag tillsammans. 

Å andra sidan så upplever Angelica och Jessica att deras närhet skapat problem i deras respektive kärleksrelationer, och det är ju mindre bra. Jag ska lyssna på det sen. 

//Mia
#1 - Syrran

Jag har två systrar som är enäggstvillingar. De kan inte göra någonting utan varandra, när de höll på med en idrott kunde de inte ens berätta om vem som fick bäst resultat för att ingen av dem skulle ses som bättre än den andra. De har pluggat samma saker och jobbar på samma ställe. De har alltid bott med varandra och gör det fortfarande (de är snart 30 år) och sover i samma sovrum. Ingen av dem har varit i en partnerrelation, eftersom den andre då skulle bli utanför. Jag skulle sägaatt mina systrar har en osund relation, eftersom den verkligen begränsar dem. Upplever nog att Angelica och Jessica har en sundare relation än vad många andra enäggstvilling-par har.

#2 - Mumin

Klarar verkligen inte av deras podd , det är som att lyssna på två fjortisar. Tur att det finns stort utbud så en slipper lyssna på deras 🤣

#3 - Tove

De (och en del andra) kanske helt enkelt prioriterar syskonrelationen högre än parrelationer? Varför inte, egentligen? Det är ju inte som att vanliga parrelationer alltid gör människor som lyckligast eller är orproblematiska.

Svar: Just Angelica och Jessica har skrivit och pratat en hel del om hur de kämpar/kämpade med att få sina parrelationer att funka, så jag tror absolut att det är deras önskan.
Men annars håller jag med om det du skriver. Tänk så coolt det hade varit att bo tillsammans med sin syrra, och alla ens barn (varannan vecka då kanske) efter en separation. Hjälpa varandra med allt, umgås som bästisar, ge barnen en storfamilj. Och så kanske hitta någon partner att vara särbo med, som kanske också har barn från ett tidigare förhållande. Tycker det låter som drömmen efter en skilsmässa.

Eller om man skiter i hela pargrejen förstås.

//Mia
bloggkommentatorerna

#4 - Sarah

#1 Undrar bara om du känner att era föräldrar haft del i att det blivit så här. T ex att de behandlats som en "enhet", klätts lika osv. Eller om det varit mer biologi, genetiska bandet. Vad tror du? Intressant med analys.

#5 - ab

#1
Hade två lärare som var systrar och som båda var gynekologer på samma sjukhus och arbetade med utbildning av läkarstudenter. Tror inte de var tvillingar men ändå upseendeväckande att ha samma specialiserat yrke och arbetsplats.

#6 - Syrran

Sarah - Jag tror absolut att det finns ett band mellan mina systrar som inte finns bland "vanliga" syskonrelationer, men enligt min mening har nog mina föräldrar (framför allt min mamma) bidragit till att mina systrar aldrig fått chansen att bli egna individer. De har klätts i likadana kläder och separerades aldrig under uppväxten, inte ens under korta stunder med varsin förälder och uppmuntrades aldrig att våga göra saker på egen hand. De har alltid varit identiska utseendemässigt (är fortfarande) och det har bidragit till att personer i omgivningen inte orkat lära sig vem som varit vem, de har alltid blivit "Tvillingarna" när folk har pratar om dem. Det trots att de faktiskt är rätt olika personlighetsmässigt, den ena är mer framåt och initiativtagande medan den andra är mer tillbakadragen.

Det är nog helt enkelt en kombination av biologi och hur mina föräldrar och samhället bemött dem.

#7 - MD

Tänker att det är som alla relationer - att det blir osunt om det övergår i ett beroende. Att man hänger ihop för att man inte vet vem man är eller hur man lever för sig själv utan använder varandra som krycka. Så länge man är trygg i sig själv och umgås för att det är givande kan man vara hur nära som helst.

#8 - Sarah

#6 Tack för svar! Väldigt intressant. Reflekterar ofta över omgivningens behandling när jag ser tvillingbarn.

#9 - maja

Intressant ämne! Jag är enäggstvillingar. Jag, min sambo och våra barn bor i ett tvåfamiljshus med min tvillingsyster och hennes familj. Hoppas att det är sunt, känns oftast sunt i alla fall