bloggkommentatorerna

Vad sker med ringen?
Angelica Lagergren har ju en jobbig tid just nu. Hon skriver om känslan som uppstår när hon kommer hem till ett tomt hus. Hur det känns som att hon håller på att kvävas, för att hon inte är med sina barn, och för att hon inte valt det där livet själv. Fan vad det är starka grejer att läsa om. Det var väl därför Martina Haags självutlämnande bok var så otroligt mycket mer än en skvallerbok om kändisar. Det väcker djup medkänsla och skräck

En annan grej Angelica funderar på är mindre kvävande. Hon undrar vad hon ska göra av sin vigselring som hon älskar. Har ni några förslag så in och lämna dem. Det finns ju coola smycken man kan göra av sina gamla ringar. Min mormor lät såga av sin vigselring efter att hon lämnat sin karl, och gjorde en berlock i form av ett C och ett spegelvänt C, och nån sten i mitten. Lite brutalt att såga av kanske? Men det kan ju vara passande om man är rejält sned på exet. 

Själv tror jag att jag hade raderat ut graveringen ur min ring och använt den på högerhanden, om jag hade skilt mig. Är ringen fin så är den. Och eftersom det var JAG som valde designen, och den delvis består av min mammas förlovnings- och vigselringar, så tror jag inte att jag hade förknippat den så mycket med ett gammalt havererat förhållande.  

//Mia
#1 - Åh

Åh, jag vet inte att ni inte gärna postar privata bilder, eller bilder över huvudtaget, men jag älskar sånt där, så himla fint att använda din mammas ringar, kan du inte snälla lägga upp ett foto så att vi får se vad det blev för design? ❤️

Svar: Vet inte hur man postar bilder i kommentarer och orkar inte göra ett enskilt inlägg, men ungefär såhär ser min vigselring ut (har ingen förlovningsring): https://www.safira.se/vigselring-schalins-corona-18k-vitguld-wsi-diamanter-036-ct och den består alltså av tre ringar. De två yttre är helt släta, och är min mammas helt intakta, med hennes och pappas gravyr inuti. Den inre ringen är helt ny, med diamanter halvvägs, och min och min mans namn på insidan. Man ser på baksidan att de är ihopsatta, men det stör inte. Ville bevara så mycket som möjligt av de gamla. Guldsmeden sa också att om man "lämnar in och smälter om" guld så får man normalt sett inte tillbaka just det guldet man lämnade in, utan bara motsvarande värde. Då förlorar man ju lite av affektionsvärdet. //Mia
bloggkommentatorerna

#2 - Line

Min mamma är också död och jag har hennes vigselring i ett halsband som jag bär varje dag. Lillsyrran fick förlovningsringen.

#3 - Tove

Mina föräldrar har jag aldrig sett använda några ringar, eller prata om att de ens skulle haft några någonsin. Så för mig känns inte deras ringar viktiga. Trodde det bara var superkonservativa religiösa människor som hade ringar till för tre fyra år sen när kompisar började diskutera giftemålsplaner och ringar Sen upptäckte jag att typ alla har dessa ringar på händerna (associerar de iofs också fortfarande som mycket frireligiöst att gifta sig innan man får barn, men verkar ju vara ett rätt vanligt förfarande?)

I Blondinbellas kommentarsfält (varför jag nu lägger en timme om dagen på att läsa det...) var det däremot rätt många barn till skilda föräldrar som skrev att de varit väldigt tacksamma att de fått ärva sina föräldrars avlagda ringar, som en symbol på att den där kärleken de var skapade ur faktiskt fanns en gång även om föräldrarna lagt den bakom sig. Efter att ha läst det hade jag nog sparat ev. ringar till ev. ungar.

Svar: Hahaahahaaa! Det var roligt. Du är ännu mer sekulariserad än jag, uppenbarligen. Jag gifte mig innan jag fick barn, men ärligt, det betyder inte särskilt mycket för mig. Lite jobbigt att byta efternamn, men praktiskt när man äger hus tillsammans och har barn. Kul med en fin ring, och en trevlig kväll. //Mia
bloggkommentatorerna

#4 - Kiddzz

Vrf säljer man bara inte ringen? O känns d konstigt är d bara att skänka pengarna till välgörenhet. Win win. I slutändan är d materiella ting vi pratar om.