bloggkommentatorerna

Youtubirdstips
Min dotter och jag har ett gemensamt intresse. Vi gillar att kolla på baby Arnold. Min sambo trodde att vi låg och kollade på Arnold Schwartzenegger (Terminator). Haha! Här kan ni kolla när Arnold äter citron och här när han bakar pepparkakshus. Så gulligt. 
 
Min dotter tror att det heter Youtubirds. Det är också gulligt och jag vill inte ta det ifrån henne. 
 
Gott Nytt år på er! Hoppas att kvällen blir bra. 
 
//Anna-Maria
 
 
Stör mig på nyårslöften
Vet inte vad det är med mig och nyårslöften, men jag hatar dem. Nu kommer vissa bli arga på mig, och det får ni, eftersom jag plötsligt är arg på oskyldiga människors mål och drömmar. 

Blir så provocerad och fattar inte varför. Först tänkte jag att det är för att jag känner mig träffad och kass, bara för att jag inte är det minsta sugen på att sluta med allt jag gillar, och istället börja med allt som eventuellt på lång sikt kommer förlänga mitt och planetens liv, och som kanske kommer få mig att må bättre på vissa plan, men som på andra plan kommer få mig att lida. Jag har läst och lyssnat på minst tjugo listor över hur människor som redan ser ut att leva det perfekta livet ska sluta med animaliska produkter, de som är kvar efter förra årets löfte om köttstopp, konstgjord mat, kolhydrater och processade livsmedel, och som ska slänga iPhonen och köpa en Nokia, inte dricka alkohol eller kaffe eller Cola light, inte köpa någonting, inte snacka skit, yoga istället för att kolla på Instagram, alltid promenera eller cykla överallt, som aldrig ska se på tv och inte ens läsa böcker, utan börja skriva egna. 

Men sedan lyssnade jag på Hannah Widells nyårslöften, och även om de var raka motsatsen och betydligt mer festliga så blev jag lika provocerad av dem. Hon ska börja resa mycket mer, ettdygnsresor till storstäder, och så ska hon slänga eller sälja allt hon har och köpa nytt, dyrt och vackert. 

Ok, jag skulle kunna dra slutsatsen att jag är avundsjuk på 1. att andra människor tar tag i sin hälsa, för att jag inte orkar samt 2. Hannah Widell som har råd att göra precis vad hon vill och skiter i att miljön drabbas av det. 

Men det är inte det det handlar om. Och det handlar faktiskt inte om de specifika målen. Att någon slutar med Facebook påverkar inte mig. Att någon börjar äta mer miljövänligt kan i bästa fall påverka mig positivt, eftersom vi delar miljö. Folk får lova vad de vill, jag bryr mig inte om hur de lever.

Jag irriterar mig på det här självförverkligandet som blir en större och större del av vår kultur, och som nu i sociala medier-tider dessutom kablas ut till omvärlden. Att allt handlar om att bli bättre inom alla plan och tron på att bättre prestationer ger ett bättre liv och större lycka. Att alltid sträva efter utveckling, för att jaget är så otroligt viktigt. Det är inte enskilda personers fel, men jag gillar det inte. Det kanske är det det handlar om. I kombination med att mitt liv är ett sånt folk tydligen väljer bort. 

Nu kom jag i och för sig på en grej, och det är att jag drabbats av additionsstress. Jag har ärligt talat inte sett någon lova allt det där som står i första stycket, utan jag har lagt ihop alla punkter från en massa olika personer. Så den som ska sluta dricka alkohol kanske ändå kommer koppla av med en tv-serie, och den som blir vegan kommer i alla fall äta kolhydrater. 

Men gott nytt år, hur som helst. 
//Mia
Vår bästa tid är nu
Imorgon är den sista dagen på år 2017. Mina flöden sprängs av nyårslöften. Det är väldigt hurtiga sådana och jag har bara ett enda manta som jag kör och det är att vara i nuet. Allt annat ger mig en fruktansvärd ångest. Tänker jag framåt så får jag panik. (Alla som kan bli sjuka och alla som kan dö.) Nu är det enda som finns. 
 
När jag var yngre så längtade jag hela tiden till något annat. Så jävla dumt. Men det fattade jag inte då. Men det har väl med åldern att göra. Alla ungdomar längtar till något annat och det är kanske en överlevnadsinstinkt eller något? 
 
Men om jag skall skriva EN sak som jag skulle vilja göra under 2018 så är det att åka skidor med min familj. Vi är typ den enda hurtiga familjen som aldrig har åkt skidor med barnen. Det är jättekonstigt. Jag och min sambo har aldrig åkt skidor ihop, trots att vi gillar det båda två, och vi är inne på vårt 17:e år ihop. Varför får vi inte till en skidresa? 
 
Så ni kan väl tipsa mig om vart vi skall åka som är hyfsat nära Göteborg som har både längdspår och backar och var det är bäst för barn som är 7-9år som aldrig har åkt skidor. 
 
Ha en fin kväll! <3
 
//Anna-Maria