bloggkommentatorerna

Osäkra stilen
Idag har jag haft skolavslutning och julbord med jobbet. Det krävde att jag klädde upp mig en aning. Det är flera högtider på ingående och finkläderna skall på. Idag kändes det som att jag klädde ut mig. Det är så det känns när man går med ungefär samma stil på kläder 360 dagar på ett år och ändrar den radikalt några enstaka dagar. Idag var en sådan utklädningsdag. Mycket smink, uppsättning i håret, klackaskor, finbyxor, blus och kappa samt skinnhandskar. 
 
Jag tänkte för mig själv: -Du ser ut som Prussiluskan. 
 
Min sjuåriga dotter när hon hade synat mig skeptiskt från topp till tå: -Varför har du klätt ut dig till Prussiluskan?
 
Ja, ni ser. 
 
När jag hade lämnat barnen och åkte till jobbet så grubblade jag på det här med kläder. (Mitt liv består av ständig analys av allt som händer. Kan inte släppa något.) Jag tänkte på att när jag var i 20-årsåldern så klädde jag mig ofta väldigt fint. Då tror jag att jag gjorde det för att kompensera för att jag tyckte att jag inte riktigt platsade. Jag ville att andra inte skulle syna min bluff. Men jag var ingen bluff då, det kan jag se nu. Min klädstil idag är mycket mer casual och nedtonad. Bekvämt är ledordet. Men ändå någon slags stil. Inte helt tanklöst. Vill inte se töntig eller för gammal ut. Nu behöver jag inte längre klä upp mig för att någon skall tro att jag platsar.
 
Men så kommer de där dagarna när man "ska" klä upp sig och jag blir jätteosäker på mig själv. Konstigt ändå. Det handlar nog om att jag inte vill sticka ut egentligen. Det blir jobbigt och jag måste skoja bort mig själv med att säga att mina barn trodde att jag hade klätt ut mig till Prussiluskan. Ja, herregud. Och när man får en komplimang så kan man inte riktigt ta den utan säger: -Va?! Tycker du? och personen blir jätteobekväm och vet inte riktigt vad den skall säga. 
 
Jag borde nog klä upp mig oftare tänker jag. Så att jag själv inte blir så obekväm i det och så att det inte väcker uppståndelse. Unna mig lite fler dagar av flärd år 2018. Det är onödigt att kläderna bara hänger där i garderoben och jag behöver osäkra min stil lite mer. 
 
Igenkänning någon?
 
//Anna-Maria
 
 
#1 - J

Känner inte till igen mig. Jag är typ alltid överklädd och älskar det 😬😊. Men finklädd kan ju också vara bekvämt: platta herrskor, kostymbyxor med strech, cashmere tröja eller blus/skjorta är väl inte mer oskönt än någon annan tröja?
Jag skulle nog känna mig sjukt obekväm om jag inte var finklädd och struntar i att jag kommer i ullkappa och skinnhandskar när andra kör vindtäta fula allvädersjackor.
Jag bor i gbg, och tro mig, ull håller både väta och blåst.
Klä upp dig mer för sjutton, det är ju så härligt att känna sig lite flådig!

#2 - Anna

Känner igen mig. Ska snart början jobba efter en lång föräldraledighet. Så fort jag klär upp mig känner jag mig utklädd. För att inte tala om att jag känner mig som en clown i läppstift.

#3 - Anna

Hade det som nyårsmål förra året, var så trött på att gå runt i samma tråkiga kläder varje dag. Men gjorde det lätt för mig - uppklädd på fredagar - så att på fredagar har jag kört kjol eller klänning eller läppstift eller nåt blingigt smycke som piffar upp. Är mycket gladare och det har smittat av sig till de andra dagarna.

#4 - Hanna Karlsson

Jag gick på ett av barnens julfest iklädd träningskläder. Lite jobbigt blev det dock när jag såg hur de andra föräldrarna ansträngt sig och klätt sig fina. Men vem bryr sig. Bekvämt är mitt ledord och är det träningskläder så får det vara så. Jag minns när jag alltid gick till jobbet i kort kjol och höga klackar. Det var något som jag tyckte var bekvämt då men aldrig skulle få för mig att göra idag.

#5 - Lisa

Klackaskor! Älskar det ordet.

Håller med i övrigt. Jobbar som bibliotekarie på ett högskolebibliotek, vi har knappt klackaskor på våra julfester...

#6 - Kristina

Jag tänker att det är lätt att ta i för mycket. Finklädd behöver ju inte innebära allt det du skrev, dvs håruppsättning, mer smink och högklackad. Klär man sig ”fint” behöver ju inte håret vara uppsatt och man kan ha lågskor.
När jag var yngre var finklädd detsamma som att vara lite tantigt klädd (från jag var 15-27 kanske). Så fort det var jul, bröllop mm så blev jag en liten minitant. Kom ihåg att jag skämdes på ett bröllop jag var på där tjejer i min håller var både fint och modernt klädda samtidigt. Vet inte varför det blev en ”tantlook”..?

#7 - A-M

#6 Jag är så osäker på mig själv att jag tar åt mig av din kommentar. Jag var inte för mycket. Men jag kände mig för mycket.

#8 - Hanna

Skrattade högt, alltså barns kommentarer ibland....

#9 - S

Prusseluskan och Greider är ju de bästa stilförebilderna! Gärna i kombo.

#10 - Kristina

Till A-M

Jag ber verkligen om ursäkt. Det var inte meningen att det skulle låta som att du var för mycket, jag tänkte mer på känslan att vara för mycket.
Mitt inlägg var inte meningen att trycka till dig eller att ge något slags tjuvnyp, jag utgick bara ifrån hur det har varit för mig när jag känt mig för mycket (det är ju inte säkert att omgivningen tyckte att jag så ut som en tant tex).
Jag hoppas du kan ta emot min ursäkt och du får gärna radera min kommentar.

Kristina

Svar: Det är ingen fara. Tack för att du förklarade. Jag förstår vad du menade nu. //A-M
bloggkommentatorerna

#11 - Cami

Jag alskar att fa kla upp mig! Jobbar pa en resebyra dar vi mest saljer aventyrsresor sa har ar "dresscoden" valdigt avslappnad med vandringskangor eller grovre gympadojjor och bekvama "trekkingklader" eller jeans och t-shirt vilket i sig ar ratt skont, men ibland vill man ju piffa till sig! Jag alskar klanningar med spets, strumpbyxor, hogklackat och maffiga smycken, men med lite diskret smink..

#12 - kourtney

Igenkänning 200% haha!

#13 - kourtney

...men för mig är det att det bekväma går före... sen om jag ska iväg på nåt viktigt, jobb eller tillställning så anstränger jag mig SJÄLVKLART, men jag har min gräns ändå när det kommer till att det känns obekvämt, så jag går aldrig så långt... med det sagt så skulle jag kunna se snyggare ut om jag hade struntat i bekvämligheten helt o hållet. Men sen har jag alltid haft såna jobb med antingen jobbuniform eller där man kan ha frilufts/bekväma/oömma kläder och då har jag ingen anlending att heller va klädd på ett annat sätt enbart på resevägen dit och hem liksom! totalt onödigt! MEn dte är därför jag ändå alltid vetlat haft ett kontorsjobb där man helst SKA klä upp sig lite =)

#14 - C

Jag är alltid rätt uppklädd och får mycket komplimanger för mina kläder och så men förstår inte riktigt det här alla säger om bekvämlighet. Vad har ni på er när ni klär upp er som är obekvämt? Jag har aldrig, aldrig obekväma saker på mig. Har aldrig saker som är speciellt tajta (ibland åtsittande jeans men isf bekväma sådana), aldrig högklackat, inga stela grejer eller sånt som skär in. Vad är det ni som ogillar att klä upp er har på er? Högklackat förstår jag att det är obekvämt. Jag brukar precis som någon annan sa här alltid ha herrskor eller ballerinaskor. Men det är ju verkligen inte så att det måste vara obekvämt att vara snyggt klädd.

#15 - Isa

Extrem igenkänning!!