bloggkommentatorerna

Rakningsprojektet
Så som Malin Wollin skriver om sin rakning känner jag igen mig i precis. Rakning är ingen grej alls för mig. Ibland gör jag det, på impuls när jag råkar se en rakhyvel. Då endast armhålor och smalben. Det är väldigt väldigt skönt att ha en så avslappnad inställning till det. Ingen katastrof att gå med håriga ben. Lite skönt att vara nyrakad, men inget jag njuter av speciellt mycket. 

MEN, det där råkar vara avslappnat för mig eftersom jag har så ljusa och glesa strån. Det är inte alls säkert att jag hade varit sådär cool om jag hade haft kraftig hårväxt överallt. 

Med smink är jag till exempel inte alls sådär härlig. Jag har ojämn och blek ansiktsfärg, ljusa och glesa bryn och inga tydliga drag. Nu är det inte längre otänkbart att gå utanför dörren utan smink, men jag gör det helst inte. Så jag vet hur störigt det är med vackra mörka skönheter som säger att de inte förståååår hur jag orkar sminka mig sådär varje dag, men att det kan vara kul att göra till fest. 

Då är det mer imponerande med folk som aktivt går emot impulsen att göra sig så snygg som möjligt. Som tror att världen blir lättare att leva i om skönhetshetsen lägger sig, OCH är beredd att offra sig för det. Men jag vet inte... Det är ju ganska kul att titta på vackra saker, och det innefattar ju även människor. 

//Mia
#1 - K.

Jag är 25 år och arbetar på en högstadieskola där jag gjort ett aktivt val att inte snygga till mig. Det kändes så obehagligt i början då jag själv i åldern 15-20 inte ens åt frukost med familjen utan smink men jag kände att det fick räcka här. Ett halvår senare kan jag fortfarande få lite lätt panik när jag sitter med benen i kors och undrar om nån ska bli äcklad när byxkanten åker upp och man ser mitt hår på benen. Eller funderar om folk tar mig mindre seriöst på mötet utan smink. Tar nog många år att bli av med tankarna och på fritiden så sminkar jag mig faktiskt ännu. Men nånstans lär man väl börja.

#2 - Anonym

Känner igen mig i det dr med smink. Nu trotsar jag iofs det rätt ofta ändå pga tidsbristoch brist på ork. Men känner mig så så jäkla ful och glåmig. Är också sådär väldigt blek och ojämn. Ansiktet flyter bara ihop till en gråaktig massa. Och att det ser precis så illa ut som jag tror får jag bevis på då man genast får från om man är sjuk eller extremt trött. Upplever nog den normen som starkare, dvs den att man iaf ska se frisk ut, än att man ska se snygg ut.

#3 - Line

Är blond, blek, glåmig, har osynliga ögonbryn och lite röda prickar här och där (utslag och brustna blodkärl). Jag ser verkligen inte frisk ut utan smink. Jag kan gå utan på fritiden (även om jag känner mig ful) men skulle ALDRIG gå till jobbet osminkad.

#4 - Johanna

Är 31 år och dagarna jag inte sminkar mig på ett år är max 3-4 dagar.
Bryn och fransar är mitt minsta bekymmer när det kommer till smink men känner mig obekväm utan foundation och puder. Är väldigt mörk under ögonen och ojämn i hyn. Eftersom jag alltid är sminkad så blir det ju garanterat kommentarer de få dagar folk ser mig osminkad så lättare att bara fortsätta med sminket;)

#5 - Hanna Karlsson

Jag är en "periodare" vad gäller smink. Nu i höstas hade jag en period då jag inte sminkade mig på flera veckor. Det var så skönt att gå utan. Jag har inga problem med att "förfula" mig. Träningskläder är så galet skönt att ha på mig så det har jag nästan jämt. :-)

#6 - Isabelle

Oj! Jag har i princip alltid haft rätt bra självkänsla (självförtroendet har väl vacklat fram o tillbaka i takt med alla utvecklingsfaser, tonårsrevolter, vuxenliv etc). Jag började inte sminka mig förrän jag gick i 8an (mascara och ögonbryn), höll 9an ut och sen skippade jag det. Hade alltså i princip aldrig smink på gymnasiet, folkhögskola eller nu när jg går på universitetet (började i augusti och inte haft smink en dag där än). Har heller aldrig smink till jobbet eller innan ja började studera och bara jobbade. Sminkar mig om jg får feeling eller om det ska hända nåt kul, typ en middagsbjudning. Så kanske 1-3ggr/månad? Är ganska obrydd överlag... upplever dock att folk tror att jag är yngre än vad jg är men det är ändå ett rätt lyxigt problem ;) Skulle aldrig ha smink på mig när jag tränar/dansar (danslärare+dansare) just för att huden blir så ”smutsig” när smink och svett blandas. Förstår inte hur folk orkar gå upp och smink sig varje morgon - inte gör män det? Så varför ska en kvinna ha de kraven på sig?