bloggkommentatorerna

Staten hintar om att moderna föräldrar är lite dåliga
Har ni hört talas om de här korten som delas ut som diskussionsunderlag i föräldragrupper numera? Från statens medieråd, angående svenskarnas medievanor och skärmanvändning. Jag älskar ändå att staten håller på och försöker ta hand om oss och se till att vi agerar på ett vettigt sätt. Så länge deras råd är råd och inte lag så är det ändå mysigt på något sätt. 

Men jag håller ändå med Malin Wollin om att Barnhälsovården och BVC och liknande ska förmedla det som det finns evidens för. Inte genom att med skuldbeläggande och idiotförklarande bilder få folk att själva tänka ut att de bör ha dåligt samvete. 

Jag tror verkligen att många tittar för mycket på sin skärm för sitt eget bästa. Jag är en av dem, jag inser det. Jag förstår att barn kan fara illa av dels mobilmissbrukande föräldrar och dels överkonsumtion av skärm för egen del. Men var går gränsen? Forskas det på det? Finns det forskning i hur stor skillnaden är i hur föräldrar uppmärksammar och följer sina barn nu jämfört med "förr"?

Är det bättre att ägna sig åt sin mobil i sin ensamhet, än att använda den tillsammans med sina barn? Jag sitter ibland i soffan när barnen tittar på ett hjärndött tv-program, och har en unge i knät och en på ryggen och kollar mail och facebook samtidigt. Är det bättre att gå iväg och arbeta ifred istället för att ge dem den fysiska närheten?

Vilket är bäst: att föräldrarna sitter med på varje lekplatsbesök och gymnastikträning och tittar noggrant, eller att de är med och läser en tidning, eller är med och skvallrar med en annan förälder, eller är med och läser i sin mobil, eller inte är där alls? 

Hursomhelst, även om det skulle gå att få fram exakt HUR man är den bästa föräldern så har man inte möjlighet att göra precis alla rätt i alla situationer. Man kanske för egen del räddas av lite vuxen interaktion medan man ammar? När jag var liten pratade min mamma jättemycket i telefon. Hon ringde sin mamma, sin syster, sin moster och lite väninnor, eftersom alla var hemmafruar och ganska bundna till hemmet eftersom mannen hade bilen till jobbet (ja, det var typ så tidigt 80-tal där jag bodde). Nu ringer man ju inte och tjattrar på samma sätt. Då kan en Facebook-tråd rädda en från vansinne, när man inte talat med en blöjfri människa på hela dagen.  

//Mia
#1 - Nettan

Håller helt med dig, men tycker att det är läskigt att de lägger skattepengar på att ta fram dessa "kort". Lägg pengarna på forskning inom området istället. Alldeles för mycket slöseri med våra hårt intjänade skattepengar, ett företag hade aldrig haft så dålig koll på vad pengarna används till och skulle förvalta företagsintresset mer än vad vara politiker någonsin kommer att göra för Sverige.

#2 - Ellie

Usch så svårt. Jag inser själv att jag har något slags mobilberoende. Så fort jag är en liten smula uttråkad så drar jag upp den och börjar kolla instagram, nyheter och facebook. Jag kan göra det i princip omedvetet! Mår mycket bättre när jag ibland lägger bort mobilen ett par meter och då förhindrar att jag grabbar tag i den utan en tanke i tid och otid...
Har inga barn så har svårt att uttala mig, men kan märka att effekten på mitt samboförhållande inte direkt är positiv. Man vill ju ge sin kära sambo uppmärksamhet och vara lyhörd, inte bli irriterad när han börjar prata för att man är mitt uppe i ett sms eller läsa en blogg.
Jaq tror detta kommer bli mer och mer problematiskt, för ju längre vi håller på på detta vis desto mer vana vid det blir vi och fastnar i dessa dåliga vanor.
Många föräldrar kör ju just på den där "Jamen om barnet ändå är helt uppe i en tråkig barnfilm på TV, så kan väl jag glo i mobilen?" ja men visst, självklart! Dock är det ju i sanningens namn förmodligen inte bara vid de tillfällena de ger mobilen all uppmärksamhet! Utan i vissa fall blir det ju farligt för ens barn om man inte har koll på dem fullt ut. I andra fall kan de bli ledsna, t.ex. om pappa hellre glor i mobilen än upp på scenen när barnet har någon skolshow. Men det är bättre att man försöker ha självinsikt och granska sig själv, för att döma andra och peka ut dem som kassa är bara ineffektivt och skapar konflikter.

#3 - Ida

Relaterar så mycket till det där med mamma och telefonsamtal! Gud vad min mamma surrade i telefon när jag var liten. Det skvallrades och diskuterades i oändlighet. Andras mammor var lika, minns en klasskompis lillasyster som klippte av telefonsladden för att hon tyckte att mamman pratade för mycket i telefon. Det här var tidigt nittiotal.

Skillnaden mot för hur det är nu är väl att det bara hände när man var hemma att mammas fokus försvann. När vi var iväg på saker var det ju fokus på oss barn. Om det inte var så att vi träffade någon av mammas kompisar, då var det mycket snack dem emellan. Vi barn hade ju varandra och lekte just med varandra, inte våra föräldrar.

#4 - Anonym

Ja det där med att mammorna pratade i telefon! Så jobbigt för hon höll på så länge och man ville visa eller så nåt men de bara skvallrade på. Dessutom väldigt ofta utlämnande saker om oss barn. Om vi hade haft nåt utbrott, om vi gjort nåt dumt osv osv. På tal om övetgrepp på barns integritet liksom och som man får till att sociala medier skapat. Nej då, den respekten fanns inte förr heller och jag minns hur tillplattad (ja säg kränkt) jag kände mig när man skvallrade om mina förehavanden. Visst sitter jag i mobilen, säkert för mycket, däremot pratar jag verkligen aldrig i telefon för pratandets skull. Enbart informativt med snabba samtal. Så det är väl olika uttryck men samma saker egentligen vad vi sysslar med idag och vad man sysslade med förr.

#5 - A

#4 fast det är väl skillnad på att prata om sitt barn i telefon med en väninna, och på att lägga upp bilder på sitt barn i sociala medier, där man oftast har flera hundra följare? Om man inte har ett helt öppet konto. Och där bilderna inte heller försvinner utan finns kvar permanent. Det tycker jag i alla fall :)

#6 - Anonym

Det var ofta integritetskränkande saker och som väninnan faktiskt berättade för sina barn osv osv. Är inte ok alls tycker jag. Speciellt inte när det görs på ett icke respektfullt vis. Så vi har olika uppfattningar.

#7 - Tove

Det är klart det kan vara mycket värre att berätta utlämnade grejer per telefon än att publicera lite vardagsbilder på Facebook. Man får väl hoppas att integritetsdiskusionerna på sociala medier gör att man tänker över alla sätt att kommunicera.

#8 - Maria Anderzon - Vegansk Skönhetsblogg

Skrev min uppsats på universitetet om precis det här. Det finns mycket forskning men inte tillräckligt. Vad allt dock pekar på är att det finns stora "faror" för små barn att använda surfplattor/mobiler och att man av flera olika anledningar ska försöka hålla dem borta från dessa.

#9 - A

#6 & 7, självklart är integritetskränkande info aldrig ok att lämna ut, oavsett forum. Jag tycker bara att många nonchalerar den potentiella effekten sociala medier har, och rättfärdigar sitt beteende genom att säga att det bara är "vanliga bilder" man lägger ut osv, men barnet har aldrig bett om att finnas på sociala medier, och när bilderna väl är ute har man noll kontroll över dem. Min jämförelse med telefonsamtal handlade nog egentligen mer om spridningen, dvs antalet personer, organisationer mm som kan ta del av infon, men det är klart att om innehållet är integritetskränkande är det inte ok viket som.