bloggkommentatorerna

En underbar pod
Ibland undrar jag om Underbara Clara och jag är synkade på något sätt. Först det här inlägget med personer som man vill vara kompis med som Mia uppmärksammade och nu detta med karlarna. I höstas så gjorde jag ett exakt likadant collage och skickade till Mia. Inte samma karlar så klart. Fredrik Lindström undantaget.
 
Jag tror att det handlar om ens inre liv och fantasi. Jag har alltid dagdrömt väldigt mycket och älskar den där stunden på morgonen när man sover lätt och kan styra sina drömmar åt det håll man vill. Att ha ett rikt inre liv är värt så himla mycket. Det kan ha att göra med att man har läst och läser mycket och klarar av att vara ensam med sig själv. Att man är introvert. 
 
Detta gjorde att jag lyssnade på Underbara Claras pod för första gången. Det är svårt att få tid till att lyssna på fler poddar när jag knappt hinner med de jag följer, men jag gav det en chans. Jag skrattade högt åt avsnittet med karlarna för det var hög igenkänning på hur jag var gentemot män när jag var yngre. Såg ett offer, flörtade järnet, fick honom på fall (oftast), sen var det inte roligt längre. Jakten var roligare än fångsten om man säger så. Ett svinigt beteende, men jag gick oftast aldrig längre än att jag fick bekräftelse eller max ett hångel om jag var full. Min prydhet satte stopp för vidare aktiviteter och det faktum att jag visste att det skulle bli så jobbigt om man gick längre. Jag såg det som en rolig och spännande lek och jag ångrar ingenting. Till mitt försvar tänkte jag att de tänkte samma sak, vilket jag tror att de ofta gjorde.
 
När jag blev ihop med min sambo för snart 16 år sedan så slutade det där och det var faktiskt väldigt skönt. Att bli singel igen är en av mina mardrömmar. Men jag kan ju fortfarande uppskatta mäns utseende ändå. De är som fina blommor som berikar mitt liv. ;)
 
Någon som känner igen detta som UC pratar om i podden och som jag babblar om här?
 
//Anna-Maria
 
 
#1 - Ppeettttyy

Har inte lyssnat på podden men i det du beskriver känner jag inte alls igen mig :D jag är ingen "jägare".... Blir endast, utan undantag, intresserad av killar/nu män som visar intresse för mig. Oftast ser jag potential i den fulaste av dem alla pga att min "överlevnadsinstinkt" säger mig att han med största sannolikhet kommer uppskatta mig mest och således vara mest rädd art förlora mig, och således också kommer vara den som med största sannolikhet är trogen, tar hand om mig och är villig att offra mest för att jag ska vara lycklig......... Hehe.

Svar: Förstår vad du menar. Jag skulle aldrig kunna vara ihop med en svinsnygg man som jag vet andra kvinnor skulle flockas kring på grund av det som du skriver.
bloggkommentatorerna

#2 - Hanna

Och jag är litehalvstörd på den fronten efter att ha träffat mln man som ung. Vi var 15-16 år när vi träffades och blev tillsammans så han har varit alla mina "första". För mig har det blivit så att jag kopplat alla former av känslor och tankar om attraktion, sexualitet och kärlek till honom. Kan låta sjukt romantiskt men oftast känner jag mig skum som kopplar helt annorlunda. Man får ju hoppas på att inte bli singel!

#3 - Sus

Du låter precis som jag, AM! Jäklar vad jag hånglade som ung, men extremt sällan mer än så. Om jag skulle bli singel nu skulle jag nog förbli det för evigt, just nu känns det i alla fall som att jag aldrig skulle orka kasta mig ut i det där igen.