bloggkommentatorerna

Media förstorar
I helgen råkade Clara Henry ut för det nästan alla kvinnor råkar ut för någon gång i sitt liv. Hennes mage blev en affär för att den, som vissa tydligen såg, putade ut lite. Var tänker jag? Då kommer de nedsättande kommentarerna/kommentaren som ett brev på posten. Det förstoras upp i media och kvällstidningarna skriver om alla som går i taket över att någon/några(?) skrivit/sagt så till Clara.
 
Nu vet inte jag exakt hur många det var som kommenterade Claras mage? Kanske var det bara EN enda kommentar som blev lika stor som en gravid elefantmage i media? Kanske var det fler? Det vet vi inte.
 
Om det är jättemånga som har kommenterat Claras mage så är det möjligtvis befogat att det blir en nyhet och att vi sätter ner foten, vi som tycker att det är fel. Men om det bara är ett fåtal så är det nästan sjukt att hålla på och dra den här valsen varje gång det händer. Det ger eld på brasan till de som vill vara elaka. Det har vi märkt här i bloggen att om man tystar ner och blockar så försvinner idioterna. Om ingen av oss läsare märkt att Clara har fått en kommentar så kanske Clara inte skulle ha skrivit om det. För jag tror att det var det som gjorde att det blev stort. Självklart måste hon få skriva om det om hon vill, men det kanske bara gör det värre?
 
Alla vettiga människor vet att det finns en oskriven regel som säger att man aldrig pratar om en kvinnas mage och om man bryter mot den så är det för att såra, hota eller för att få uppmärksamhet. 
 
Nu skriver jag också om det, men jag gör det för att debattera om vi skall ta upp saken eller inte? Är det verkligen en nyhet? Skall vi göra en höna av en fjäder och ge idioter bränsle till elden om det bara är ett fåtal som säger det?
 
//Anna-Maria
#1 - Hanna

Så sjukt många gånger de senaste åren har jag fått blixtar i ögonen efter att folk trott att kvinnors kroppar är allmän egendom så fort det på minsta lilla sätt kan kopplas till avkomma. Huruvida jag och min man ska, vill eller vägrar skaffa barn kan faktiskt andra gott och väl skita i. Senast jag var till svärfamiljen (och en massa andra hade avkommor med) fick jag nog när en av tanterna gick fram till mig, tog i min ogravida mage och sa "men nu lär ju ni ta och skaffa barn också, är det påväg snart?". Folk är ju så besatta och får för sig att de har en moralisk rätt att ha en åsikt, den rätta åsikten. Säger jag "nej, jag är för sjuk, kan inte gå eller bli gravid med mina mediciner" får man svaret "men du vill väl ge din man barn?". /Dagens bitterfitta

#2 - Petty

Har du verkligen fått svaret "men du vill väl ge din man barn?", eller är det det svar du förväntar dig att få?

Visst att folk kan vara klantiga och okänsliga men få skulle väl vara så grymma att de tycker att någon som är för sjuk för att skaffa barn ska göra det för sin mans skull?

Det låter ärligt talat osannolikt, har det hänt dig vill jag för allt i världen inte förminska din upplevelse, då det isf är alldeles fruktansvärt, men om det är så att det "bara" är en oro du har, så vill jag bara säga att det med största sannolikhet är obefogat, och närmare något skräckscenario som du målar i ditt huvud än verkligheten.

Säger du att du är för sjuk kommer du nog mötas med väldigt mycket mer förståelse än vad du förväntar dig. Inte för att du måste berätta det, men ville bara säga det ifall rädslan för andras reaktioner hindrar dig från att vara öppen med det, om du vill.

#3 - SKRIVDIVAN

Jag tycker det är onödigt att ge dessa personer bränsle. Bättre att ignorera. För mig är det obegripligt hur människor kan ta sig friheten att kommentera hur andra ser ut. Hur fan orkar man. Och sen undrar jag varför kvinnor är mer utsatta för det än vad män är.

#4 - Vardagskrönikören

Alla ni som tittar på Farmen, tycker jag ska kika in min hemsida "Vardagskrönikören" där denna veckas gästkrönikör är Carl-Johan von Rosen, även veckans storbonde!
Mvh,
Vardagskrönikören

#5 - Tove

En del frågar säkert för att vara elaka. Men det finns ju också dem som inte snappat upp den där oskrivna regeln. Clara Harry har ju en del yngre följare. Jag såg på instagram att en mamma från Unga Föräldrar (på tv4) dementerade ett gravidrykte och en del som kommenterade tyckte att man inte kan bli arg "när någon bara frågar".

Även många som inte har ursäkten att vara tonåringar tycker ju om att fråga för att vara först med att komma på något hemligt. Eller försvarar sig med att gravida brukar bli arga om ingen noterar att de är med barn, det har jag för mig at underbara Claras följare gjorde. Tror inte de är taskiga för att såra henne, utan att de lever i någon skvallerkultur där det kanske är anses okej stt fråga sånt där.

så jag tänker att det ändå finns vissa som missar den där regeln (inte bara med mening är elaka) och att det därför ändå finns en poäng med att dra upp såna incidenter istället för att tysta ner.

#6 - Therese

Ja hur ska man hantera sånt? Jag tycker att det är fruktansvärt att kvinnors kroppar bedöms så mycket hela tiden och att normen är så smal och platt och ouppnåelig samtidigt som mäns kroppar är fredad zon. De får vara tjocka och smala och äta och banta hur dom vill utan att det kommenteras. Att Claras naturliga lilla put direkt ska kopplas till graviditet är ju så sjukt. Och jag tror inte att det bara är ett fåtal som kommenterar. Min erfarenhet är att kvinnors kroppar verkligen bedöms på det hårda sättet som Clara råkade ut för. Har man ätit middag istället för att svälta sig innan man drar på sig galaklänningen och presterar superbra som programledare i Sveriges största underhållningsprogram i direktsänd tv ja då är det naturligtvis den något putande magen som ska kommenteras.

#7 - Anonym

En kommentar är en kommentar för mkt! Folk ska ge fan i att kommentera kvinnokroppar överhuvudtaget.

#8 - Anonym helst

Usch, jag tänkte på det när jag såg henne på TV:n. Alltså inte att hon var gravid utan "fy fan nu kommer det komma en massa dumma kommentarer". Min mage putar också "lite sådär gulligt helt av sig själv" (alltså helt normalt) som Clara så snyggt uttryckte det och har fått sådana frågor hela mitt liv. Det är så himla kränkande att någon tar sig den rätten! Särskilt när man är yngre, tror jag. På senaste åren har jag mött frågan helt rakt med "Nej. Varför skulle du tro något sånt?", "Vilken konstigt grej att anta.", "Vad oförskämd du är". På det sätter tvingas den som frågar i alla fall till att förklara/reflektera och förhoppningsvis skämmas. Det blir ju såklart annorlunda på sociala medier, men jag tror personligen 100% på att belysa problemet istället för att låta det gå under radarn.

#9 - Cykelkatten - cykel, punk och kärlek!

Äsch, hon har typ fått 3 dumma frågor av 1000 icke-dumma, men medierna tjänar väl inte pengs på de snälla frågorna. Kropp har alltid sålt och kommer alltid sälja, vare sig vi gillar det eller inte.

#10 - Bello

Det där kan ju också vara kulturellt betingat. Jag kommer från Mellanöstern, och där kommenterar inte bara släktingar utan bekanta och folk i allmänhet om man blivit tjock eller smal som om man hade klippt ny frisyr ungefär. Det är mycket mer socialt accepterat och avdramatiserat än här men betyder ju inte nödvändigtvis att folk inte tar minsta illa upp. Men generellt uppfattar jag att folk tar lättare på det, och inte tar det så personligt. Jag personligen upplever dock också att skönhetsidealen är lite annorlunda - ljus hy och ljusa ögon är vackert och dramatisk övervikt är negativt där också, däremot inte samma tjat om magrutor eller thigh gap (kvinnor visar ju oftast mindre hud offentligt). Lite mullighet är fortfarande gulligt. Jag själv blir svinarg enligt svensk modell dock 😬

#11 - Hanna Karlsson

Jag fattar inte varför man ska hålla på och kommentera kroppar hela tiden. Det är inte väsentligt för fem öre. Låt allas kroppar vara i fred tycker jag.

#12 - hanna

#10 Bello! Vad intressant att läsa! Jag är engagerad i ett språkcafé för nyanlända där det förstås just nu är många från Mellanöstern, och har upplevt just det du skriver om, att många kommenterar utseende på ett betydligt mer öppet sätt än vad jag är van vid i mitt i övrigt rätt segregerade liv. Jättemånga har exempelvis påpekat att jag ser yngre ut än min ålder vilket för mig uppfattas som en negativ kommentar, men de verkar inte alls se det så utan bara ett konstaterande som vilken fakta som helst. Har också fått höra att jag är lik någon person för att vi har "samma runda ansikte"... Men jag kanske inte behöver ta illa upp då, utan bara inse att det är kulturskillnader. Tycker också när vi exempelvis ser ett tv-program och efteråt diskuterar innehållet att mångas första fokus är typ "Huvudpersonen har långt hår, mycket vacker" istället för hur personen är eller vad hen gör.

Många äldre ursvenskar är ju likadana, min farmor tex är mästare på att kommentera att man har "lagt på sig" om man gått upp i vikt sen sist man såg henne.