bloggkommentatorerna

Drömmen för gästerna
På alla inspirerande inredningsbloggar jag besöker så är det gästrummen jag helst läser om. Det är ju så enkelt att göra ett fint och inbjudande gästrum. Det behövs inte så mycket grejer. En säng, fina, nytvättade sängkläder, en läslampa, några tavlor, ett nattygsbord, gardiner och en byrå med rena handdukar och några tvålar. Så fruktansvärt härligt att komma hem till någon som har ett sånt rum färdigt till en. Det är ju som att bo på ett personligt hotell. Bella kör hotellstilen rakt igenom, med ljudanläggning och fräscht vatten. Mokkasin har ett särskilt sommargästrum, med dubbla glasdörrar och vackert ljus. På vintern äter de där inne, men under semestern får gästerna sova i husets finaste rum.

Hos mig är det såhär: under middagen så övertalar man folk att stanna över natten. "Ta ett glas vin, ni kan sova här! Det är lugnt! Vi har gott om plats!" Sen blir det sent och jag säger samma sak varje gång: "Ni kan ta barnens rum. Nu har jag inte bytt sängkläder idag, men..." och gästerna bara: "Det gör ingenting!" Det funkar också, men det ÄR inte lika trevligt. 

Å andra sidan har vi inget ledigt rum att vika för gäster, och vi vill hellre umgås än att ställa in, så de får sova där de får plats. 

//Mia
Kenza är gift
Kenza har gift sig med sin Aleks i helgen. Hon har inte bloggat något om det ännu. Bara lagt upp den här bilden på Instagram. 
 
De verkar inte ha haft en # under brölloppet som #simcamwedding. 
 
Ett tecken på hälsa. 
 
Stort grattis! <3
 
//Anna-Maria
Mobilförbud
Vad tycker ni om detta? En snabb sammanfattning: Kitty Jutbring har varit på lekplatsen och mötts av vissa förhållningsregler. Vissa mer rimliga än andra, tycker hon. Den sista punkten är att föräldrar inte bör använda sina mobiler på lekplatsen. 

Vad tycker ni om det? Tycker ni att det är ett vettigt krav? Något som insinuerar att folk bör hålla lite koll på sina avkommor? 

Gah! Tänker jag. Jag blir galen. Det är ett så jävla populistiskt grepp. Föräldrar bör hålla koll på sina barn. Det gör de flesta oftast, eftersom folk överlag älskar sina barn och är rädda om dem. Men mammor och pappor måste lära sig att multitaska, eftersom livet inte riktigt fungerar om man måste sitta och stirra på sina barn 24/7. Alltså så funkar det nästan alltid att vara i närheten av barnen, lyssna och hålla generell överblick, samtidigt som man gör något annat. Det har genom historien handlat om att slakta ett djur, jobba, mjölka, bona golv, amma annan unge, läsa en tidning, plocka undan saker, ringa någon, snyta syskon, maila sin chef, odla en surdeg, googla på hur lång Anitha Schulman är. Aldrig har det varit så att en hel vuxens arbetskapacitet har ägnats åt att titta på ett barn som gräver. Men det är ju så himla enkelt att kasta in en jävla pik om hur självupptagna dagens föräldrar är som inte punktmarkerar sitt barn dygnet runt.

Var går gränsen förresten? När jag var sju år hade jag varit på lekplatsen ensam med vänner i flera år. Numera är jag med min sjuåring om han ska leka. Måste jag ändå titta på honom när han klättrar? Inte vet jag vad mina föräldrar gjorde medan jag lekte med mina polare under skolåren, kanske tittade de i någon föregångare till en mobil (dvs en tidning) eller kanske fick de sig ett skjut? 

Men vad tycker ni? Lycka till att argumentera mot. :)

//Mia