bloggkommentatorerna

Att inte finna sig
Jag läser just nu boken "Finna sig" av Agnes Lidbeck. Den är så bra och så träffande att jag mår lite illa när jag läser den. Kanske just för att den sätter ord på det jag tänker och kanske har hoppats ändå inte är sant. Den handlar om en kvinnas liv och beskriver hur hon som så många andra kvinnor har det. Sättet Agnes berättar på, genom att torrt beskriva allt som huvudpersonen gör för sitt barn, sin man och älskaren är fenomenalt för det är det greppet som gör att man drabbas så hårt av texten. Allt som kvinnan gör för andra blir synliggjort och i detta framträder patriarkatet och varför män har kunnat ta makten och behålla den. Vilket egentligen är skevt för utan alla kvinnor så skulle det inte finnas någon mänsklighet att tala om. 
 
När jag sedan läser det här inlägget av Lady Dahmer så blir jag gråtfärdig. Det är så det är. Män ska vara så in i helvete glada för allt vi gör för dem. Det är så många framgångsrika män som inte hade varit bråkdelen av det som de är om inte deras fruar hade ställt upp och offrat sina liv för dem och familjen.
 
I "Finna sig" ändras allt när Anna får barn. Precis så är det. Innan barnen, mer jämställt, efter barnen blir kvinnan mamma och då ändras hennes liv drastiskt och blir aldrig mer detsamma. De som hävdar att det är exakt samma sak för män, har ingen aning. Antingen är de män eller så har de inga barn eller så tror de att de lever helt jämställt och att det går att göra det. Jag tror inte längre att det går. 
 
Det pratas väldigt mycket om vad som är fel i vårt patriarkala samhälle. Män gör si och så och kvinnor får slita och det är orättvist och så vidare. Vi kan det nu. Tänk om framtidens kvinnor inte "finner sig"? Då får mänskligheten problem. Vad vi måste ställa oss för fråga är vad vi kan göra åt kvinnors situation? Hur kan vi göra livet bättre för kvinnor? Det är framtidens utmaning för vårt samhälle. 
 
//Anna-Maria
 
 
#1 - Sandra // Jämställd vardag

"Det är framtidens utmaning för vårt samhälle" Yes exakt!! Nu behöver vi bara få tillräckligt många att fatta det så att vi kan göra revolution ;) Skojar lite och är lite allvarlig. Jämställd vardag handlar om precis de här sakerna: Feminism & psykologi. Föräldraskap & relationer. Drömmen om ett liv bortom patriarkatets bojor.

#2 - Tru

Jag förstår inte varför alla ni som gnäller inte ställer krav på era män? Hur ska samhället annars förändras? Hur ska era söner få bra förebilder? Varför valde ni dessa sk odugliga män från början? Man måste väl arbeta på flera plan, systematiskt och på nära håll.

Svar: Åh herregud, jag blir helt matt. För det första så tror jag alla kräver och tjatar på sina ojämställda män att ta mer ansvar. För det andra: "Hur ska samhället annars förändras?" Jag vet inte hur det ska förändras, men det låter jävligt konstigt att det ska vara upp till varje enskild kvinna att "kräva" jämställdhet av sin man, och att det ska leda till ett jämställt samhälle. Det låter nästan som att du tycker att det är kvinnors fel att patriarkatet uppstått? "Hur ska era söner få bra förebilder?" Om man som kvinna är jävligt vettig, kärleksfull och ansvarstagande, är det då ändå upp till henne att se till att NÅGON ANNAN också är en bra förebild för barnen? "Varför valde ni dessa sk odugliga män från början?" Som sagt, så blir ojämställdheten extra uppenbar när barnen föds. Och då är det ju för sent! Vill man dessutom gärna ha barn så är ju ändå smidigaste sättet än så länge att skaffa dem med en man. Ska man leta efter en som garanterat tar 50% av ansvaret för barnen, så är det absolut inte säkert att man får några barn. Och så är ju inte män helt odugliga, även om de inte lever jämställt. Och så kan man ju bli kär, liksom.
De här kraven som du pratar om, hur ska de ställas? "Om inte du tänker och resonerar och agerar precis som jag så gör jag slut..."? (Separation leder dessutom antagligen till att man förlorar halva tiden med de barnen man vill skydda och värna om.)

//Mia
bloggkommentatorerna

#3 - Ifs

Jag har tänkt massor med det där med jämställdhet. Vad det är att leva jämställt. Jag skulle inte säga att vi är jämställda men att vi strävar efter det och har det som uttalat mål. Men det innebär en massa tjafs, en massa gräl och kan nog verka rätt tråkigt för många. Men jag är nöjd. Sen är det verkligen inte så att en bara ska välja rätt man så löser det sig. Jag är gift med en man som är genusvetare, alltid vill dela rättvist (alltså vab, föräldraledighet, läggningar, egentid) och ändå så tjaffsar vi ofta om just jämställdhetsfrågor. Men jag tänker att det är bra tjaffs. Det går liksom inte att välja en vettigare mer solidarisk man än vad jag har gjort och vi hamnar i fällor ändå.

#4 - Jossan

Jag håller med LD och er i många delar men med en viktig skillnad som heter delad föräldraledighet.

Det finns ingen annan grej som fått min sambo att ta lika mycket ansvar och vara lika delaktig i vårt gemensamma barn som delad ledighet. Det finns inget som fått mig att få så bra som att gå till jobbet, vila ryggen i min ergonomiska stol och använda huvudet. Och förhoppningvis har vi gjort att män och kvinnor i fertil ålder bedöms lika vid rekryteringar osv (i fråga om eventuell föräldraledighet och vabb).

LD gör mycket bra för jämställdheten men allt gör hon inte.

#5 - ELin

I sådana här sammanhang dyker det ofta upp "lev inte med män som inte är feminister och jämställda". Men, det finns ärligt talat inte så många sådana män, så hur tänker man sig då att det ska gå ihop (på samhällsnivå)? Så trött på att hela ansvaret läggs på kvinnorna.

#6 - XX

Tru: Det ena utesluter väl inte det andra? Måste man hålla käften utåt och bara ta diskussioner om jämställdhet inom husets fyra? Vad vet du om vilka krav man ställer hemma? Min sambo är inte en idiot generellt, men han har varit så jääääkla oupplyst om hur det är att leva som kvinna och vad det innebär. Tro mig, jag har diskuterat och utbildat, men tror du det automatiskt suddar bort en uppväxt med en mamma som var hemma mycket medan pappan reste massa i sin tjänst? Skulle inte tro det.

#7 - Anna

Delad föräldraledighet leder till ökad jämlikhet, både i hemmet och i arbetslivet, tror jag. Jag trodde att det skulle vara betydligt mer jämställt i min generation (80-talist) än vad det är.

#8 - Blomma

Är det verkligen så att alla andra lever med grottmän och jag är den enda kvinnan på jorden som faktiskt har en man som gör mer än jag hemma? Men om vi skulle få barn skulle han bli raskt göra en helomvändning och bli taliban?

#9 - Tru

Ni kanske missuppfattade mig, jag skrev att man måste arbeta på fler nivåer, egentligen alla nivåer. Jag menar att på alla nivåer behöver ansvar tas och kamp föras. Tyvärr är ena kamp kvinnornas. Männen kommer Inte föra den åt oss. En vettig mamma är absolut den bästa förebilden men många pojkar ser upp till sina fäder och då tycker jag att det är viktigt att det även i hushållen poängteras hur viktig det delade ansvaret är. Om en man efter att man fått barn förvandlas till taliban så får man helt enkelt skriva en lista över ansvarsområden och sedan hålla sig till det. Menar ni att männen vägrar? Jag förstår absolut att skilsmässa inte är den första utvägen men kan inte utgöra rädsla för att inte vilja ställa krav. Sedan får man inte glömma att det finns många kvinnor som vill ha den rollen och det är där problemet uppstår. Att män tror eller tycker att alla kvinnor ska vara sådana.

Svar: Ja, jo, visst är det så att kvinnor också måste kämpa. Men kvinnorna kan inte lastas för att männen inte tar sitt ansvar. Det är inte kvinnornas fel. Självklart är det jättebra om en pojke har en bra manlig förebild, men det KAN inte vara mammans ansvar att pappan är en bra förebild. Nej, jag tror inte att män i allmänhet vägrar att göra grejer man säger till dem. Men föräldraskap funkar inte så att man skriver en lista över allt som ska göras, och så delar man 50-50. Föräldraledighet kan man dela så. Ett övergripande ansvar, omsorg, kärlek, trygghet, överblick, närhet osv går inte att dela upp på samma sätt. Att skriva upp på en lista att du ska lyssna efter barnets signaler går inte, till exempel. Eller att kräva att den andre ska hålla koll på när vällingen är slut, skor behöver köpas, liggvagnen är för liten, bodys behöver tvättas går inte, för i samma sekund som man vidarebefordrar informationen pappan så har man själv gjort jobbet. Jag fattar inte ens hur man ska ställa "kraven". "Sluta var så undermålig! Annars blir jag bitter!" ?

//Mia
bloggkommentatorerna

#10 - Jossan

Svar till Blomma #8

Min man gör också lika mycket om inte mer hushållsskötsel som jag gör. Men sen vi fick barn för ett par år sedan märks det skillnad i rollerna, inte minst hur andra utanför vår familj ser på min roll gentemot min sambos.
Jag tror det lätt är så att kvinnan blir den oavlönade projektledaren för företaget familjen.

Som jag skrivit i kommentaren ovanför är jag därför helt för delad föräldraförsäkring så att båda föräldrarna redan under barnets första år förstår hur mycket grejande som krävs för att ta hand om barn och hem.

#11 - johanna

#7 Anna! Visst är det konstigt att vi inte verkar ha kommit längre? Jag är född 89 och ser så många jämnåriga vänner och kollegor börja ploppa ur sig barn som sen mamman stannar hemma med i över ett år, medan pappan glider in och tar sina pliktskyldiga veckor mot slutet eller under sommaren. Jag fattar inte hur folk resonerar! De flesta av de här personerna är ändå högskoleutbildade med hyfsade jobb vilket gör att de inte borde lida något fruktansvärt ekonomiskt – facket har ju skitbra utjämningssystem om det är där skon klämmer. (Vi snackar liksom inte timanställd personlig assistent VS civilingenjör-löner utan 25k vs 30k). Det här KOMMER ju tyvärr spegla sig i deras framtida jämställdhet.

Vet en av de här familjerna där argumentet var "Men Kalle får så bra chanser på jobbet just nu, de vill skicka honom på blabla-utbildning i höst så då kan han ju inte vara ledig"....... Mmmmm och tänk så många chanser och utbildningar Fia inte ens blir inbjuden till för att hon är försvunnen från sin arbetsplats i 1,5 år??? Ah det kokar i mig!

#12 - Tove

Min sambo gör ung hälften av hushållsarbetet och tar ofta mycket mer av ansvaret för att saker ska bli gjorda och planering (vår standarkonnflikt, jag jobbar på att försöka avlösa honom mer) Han brukar packa åt mig och håller alltid reda på mina saker. Han tar också mer socialt ansvar, t ex brukar han få ringa mina släktingar. Men det är knappast för att jag varit så bra på att sälla krav.
Hur lätt är det att utan att vända ut och in på sig själv ändra på en vuxen människas vanor? Är helt övertygad om att det går så lätt beror på att hand pappa och alla hans manliga äldre släktingar är ungefär så också med sina familjer.

Det är ju svåra grejer att sätta fingret på och låter som småsaker när man tar upp dem en och en, tror det är jättesvårt att bråka sig till att en annan människa ska ändra sin karaktär.

Får väl se vad som händer om vi får en unge. Jag ska återkomma med det om bloggen finns kvar då ;)

#13 - Anonym

Hmm, jag vet inte jag. Detta ständiga bortseende från det egna ansvaret har jag svårt att svälja. Det här "Män ska vara så tacksamma för allt VI gör för dem". Well, det GÅR att låta bli att vara den som gör allt trots tvåsamhet.. Det kanske är jobbigt och blir konsekvenser och är lätt att säga, men so what? Min mormor hade få val, in mamma fler. Jag har haft många och gjort många. Att idag påstå att man (under förutsättningen att man inte är 65, då är det svårt att välja om) inte har något annat val än att stanna i ett låglöneyrke livet ut eller vara hemmafru, det köper jag inte. Att inte tänka över det, göra ett aktivt val, ta för sig och ta konsekvenserna, är också att inte ta ansvar för sig själv. Det är inte alla kvinnor som stannar hemma och bara låter sitt eget ljus skina över världen som LD gör. Det hon gör, hennes kall, är varken bättre eller sämre än någon annans bloggande och kall. Bara för att det är feministiskt är det inte mer av ett arbete än någons som tex bloggar om inredning och brinner för ekoodling: finns det en efterfrågan är det värdefullt för samhället och målgruppen, annars inte. Om man vill vara fri och självständig och inte behöva fundera så mycket över hur samhället ser på en så kan man testa att skaffa sig ett jobb som man får lön för, det finns massor (jajaja, bor du i Gäddede kanske du behöver flytta för att få ett jobb, men gör det då) och inte ta på sig en offerkofta bara för att den passar. Och vill man ge sina barn bra, feministiska förebilder så kan man börja med att vara en själv. En utbildning och ett jobb är en bra start.

#14 - Anna

Jag tror absolut att man kan leva i ett jämställt heteroförhållande! Men så är jag yngre dig och har inga barn än ;)