bloggkommentatorerna

Fel fokus på jämställdhet
Män behöver bli bättre året om. Apropå Mannes inlägg. Inte bara på sommaren. Det är bra att en man påtalar detta, men tittar man i kommentarsfältet så är det mest kvinnor som läser och kommenterar. Suck! Det är som att gapa och banka sig blodig i ett ljudisolerat rum och ingen hör. 
 
Jag tänker att män kanske kan lära sig att ta hand om hemmet genom att skammas av andra män om de inte gör det. I vissa kretsar (medvetna storstadsfölk som typ Manne) så är det så här och det är bra på ett sätt. Ett litet steg fram. Men det är i kretsar där det även pratas om graviditeten på det här sättet: Vi är gravida, vi skall föda, vi födde på det här sättet och så vidare. 
 
Nej. Det är aldrig VI som är gravida, får missfall eller föder. Det är KVINNAN. Att tro att man kan prata om en graviditet som VI kan aldrig göra att personen som inte är gravid kan bli delaktig och känna de känslor som den gravida går igenom eller det kroppsliga trauma det är att bära och föda ett barn. Där är mannen inte ett VI med kvinnan och den som säger det förminskar det som kvinnan går igenom för att ge mannen ett barn. De känslor och det ansvar och den omvårdnad som kvinnan känner för barnet livet ut tror jag inte många män har i sig. Jag tror att det är delvis därför män kan profitera på kvinnors känslor. De kan lämna ett nyfött barn och dra iväg på jobb, för att de inte känner på samma sätt som en kvinna inför barnet. Kvinnan skulle hellre dö än att gå tillbaka till jobbet och lämna den nyfödda med pappan och flaskan direkt efter att barnet är ute. Det handlar inte om att kvinnan inte vill göra karriär eller att hon vill vara ojämställd att hon vill vara hemma med barnen. Det handlar om att mamman inte kan vara borta från sitt barn. Därför funkar inte delad föräldraförsäkring, då kommer mammorna må ännu sämre när de tvingas ut för tidigt bort från sina barn.
 
Att tro att det blir jämställt för att en delar på hushållssysslorna och omhändertagandet av barnen är bullshit. Problemet är så mycket större än så. Det gäller att se till vad kvinnor gör och vad de behöver för stöd för att inte behöva gå emot sig själva, om de nu vill ta den mesta delen av föräldraledigheten. Den "nya" jämställdheten där kvinnor skall ut och jobba och göra karriär har bara lagts på ovanpå allt annat som kvinnan förväntas göra. Det är det som bränner ut dagens kvinnor. Kvinnor skall följa alla regler som har satts upp i patriarkatet om hur en kvinna skall vara och samtidigt jobba 100% för annars hamnar man i en kvinnofälla. Vi kan inte göra rätt om vi inte försöker med allt på samma gång.
 
Då hjälper det inte ett skit att männen vet var solkrämsjäveln är. Tyvärr. Men det kan inte en man veta för det är inte han som är det andra könet. 
 
//Anna-Maria
 
 
 
 
 
 
 
 
#1 - Ida

Det bästa inlägget ni skrivit. Synd att det publiceras nu när färre läser

#2 - Anonym

Men är det såsom Manne skriver? Det låter verkligen verklighetsfrånvänt. Har två barn och är gift och känner inte alls igen mig själv eller min bekantskapskrets i detta.

#3 - Ellinor

Det här är det bästa jag läst på länge!! Jättebra att papporna ges lika stor chans att vara hemma med barnen, men låt det vara upp till varje familj att bestämma hur man delar upp föräldradagarna!! Jag pluggar och min sambo jobbar, han kan inte vara hemma!! Vi behöver hans inkomst. Större delen av hans inkomst kommer från ob-tillägg som inte räknas med i föräldrapenningen, att man får 80% av lönen är en lögn! Själv fick jag ett par tusen mindre i föräldrapenning än jag får låna av CSN varje månad.. Min sambo tar stort ansvar för vår dotter när han är hemma och vill gärna ha egentid med henne, men föräldraledig kan han inte vara! Att göra ytterliga försämringar i föräldraförsäkringen gör att eventuella syskon kommer få lämnas på förskolan alldeles för tidigt!! Dottern ska börja förskolan i höst, 17 månader gammal och blir näst yngst, det känns för tidigt, men vad ska vi göra?! Då har jag ändå studerat på distans heltid sedan februari samtidigt som jag haft en ettåring hemma, allt för hon ska få vara hemma så länge som går. Låt varje familj dela upp dagarna som det passar dem och deras familjesituation bäst!!

#4 - Ida

Men Ellinor, ni får ju dela upp dagarna som ni vill? Det är ju ingen som bestämmer om era dagar förutom ni? Det enda är att det finns 90 dagar som inte kan överlåtas till den andre föräldern, men när och hur man väljer att ta ut de dagarna är ju upp till varje familj. Till exempel kan ju du din sambo ta ut en halvdag i veckan när ert barn börjat i barnomsorg, för att komma hem tidigare till familjen (vilket inte bör påverka er inkomst jättemycket). Din sambo kan ju även ta ut ett par veckor varje sommar, då kan du sommarjobba om du studerar och er ekonomi kan ju då till och med bli bättre än om du tar ut föräldrapenning. Föräldrapenningen i Sverige är superförmånlig (och jo, OB räknas in, jag har själv 16 tusen mer i SGI på grund av att jag får ersättning för obekväm arbetstid på min lön, din sambo borde kolla upp det med Fk om det blivit något fel!). Tänk att man får pengar av staten för att kunna vara hemma i över 400 dagar från sitt jobb (eller sina studier, som även de finansieras av staten)! Att 90 av dagarna inte kan överlåtas till den andre föräldern tycker jag är en ickefråga, för det första har ett barn rätt till båda sina föräldrar under sin uppväxt och för det andra så har man som sagt möjlighet att använda dagarna i princip hur man vill och hur det passar en själv ända tills barnet fyller 12 år (barn födda 2014 och senare).

Sen får du och alla andra som tycker att staten lägger sig i för mycket så klart tycka det, men jag tror att vi ska vara rädda om den förmånliga föräldraförsäkring vi har i Sverige och inte klaga för mycket. Sätta saker i perspektiv och se möjligheterna helt enkelt. Hoppas att ni hittar på ett sätt för din sambo att ta ut sina dagar på ett smart sätt så att ni inte förlorar för mycket ekonomiskt och som sagt, säg till honom att kolla det där med OB, för den SKA räknas in!

#5 - Tess

Att staten "lägger sig i" beror på att föräldrapenningen är finansierad via skattepengar. M a o har politiker rätt att vilkora regler för t ex fördelning av dagar. Vill man ha full beslutsrätten får man helt enkelt betala för sin föräldraledighet genom eget sparande eller att en av föräldrarna har så pass hög inkomst att den andra kan vara hemma på heltid hur länge hen vill.

Många glömmer bort att föräldrapenningen är en skattefinansierad förmån som omfattad av regelverk.

De flesta hyllar detta inlägg, men jag måste säga att det är verkligen subjektivt, något som förändraskap är. Det är subjektivt och man kan inte utgå att alla känner lika inför att blir föräldrar och att kvinnan per de fault vill vara hemma och att mannen inte känner samma ansvar. Väldigt generaliserande. Det är också denna utgångspunkt (antagande) som gör att kvinnor som gör andra val kritiseras (eller i bästa falla ifrågasätts) och män ses som mindre kompetent "barnvakt" alternativt hyllas för att han tar ett ganska självklart ansvar.

Och innan någon ställer frågan, ja har själv barn.

#6 - Sofia

Jag brukar oftast hålla med er men just här är jag av precis motsatt uppfattning. Jag har inte varit gravid för att ge MANNEN ett barn, barnet är ju lika mycket till mig? Jag har inga problem att vara borta från mitt barn (har en tremånaders) och skulle gärna börja jobba men vi ska dela 50/50 så jag får vackert vara hemma i ett halvår till först. För mig handlar det definitivt om ojämställdhet om inte delar. Så mannen har det inte i sig att sköta om ett barn? Perfekt, se till att han är hemma och får rodda allting halva tiden så har han det garanterat i sig sen (om man inte skaffat barn med en empatistörd idiot men det får man väl hoppas att man inte har).

Jag tror att kvinnorna bränns ut för att de är hemma majoriteten, inte litar på att männen (om vi utgår nu bara från heterorelationer) klarar av omvårdnaden av barn och hem och därför jobbar dubbelt med både hemma-jobb och jobb-jobb.

För mig är det att göra männen kvinnligare och inte kvinnorna manligare. Och ny jämställdhet? Ganska säker på att för femhundra år sedan satt inte kvinnorna och kramade siba bebisar i femton månader utan var med i jordbruket/affären/whatever som säkerställde familjens fortlevnad.

Om man inte säkrar sin egen ekonomi kan man inte lämna relationen om behov skulle uppstå. Så då måste ju hela fp-upplägget göras om för att kunna bidra till jämställdhet. Och hur? Familjebeskattning igen?

Vill någon vara hemma mer än de typ 280 dagar som tillfaller vardera förälder, fine! Men tvinga inte mig att vara med och finansiera den lyx som det faktiskt är att ha den möjligheten.

#7 - SARA

Tess & Sofia: HIMLA BRA SKRIVET!

#8 - Anna

Att kvinnan hellre skulle dö än att lämna en nyfödd till pappan är ju bullshit. Att det skulle vara "normalt" att vara hemma ett år med sitt barn är en social konstruktion skapad av sverige. Känner flera som varit hemma 2 veckor och sen börjat jobba. Man gör det man måste, och att skriva att man hellre skulle dö låter så västerländskt lyxvinklat. Och jag tycker det är självklart att det är viktigt för jämställdhet att man delar på hemmasysslor. Men inte bara göra todo-listor, utan faktiskt dela ansvarsområden. T.ex. varannan vecka har jag huvudansvaret för barnen, betyder inte att jag gör allt men jag styr hämta/lämna-schemat och bestämmer mat och sånt och sen hjälps vi åt att göra allt men den ena leder, och nästa vecka byter vi. Funkar för oss, eftersom det jobbigaste är inte att göra saker, det jobbigaste är att tänka på och planera vad som ska göras.

#9 - Jennifer

Tess & Sofia! Tack för era inlägg. Håller med. Jag har tre barn. Det första var jag hemma med hela tiden. När barn nummer två kom delade vi 50/50 och vårt förhållande blev så mycket bättre än innan. Jag tyckte redan min man och jag hade det rätt jämställt innan men den förståelse han visade efteråt ledde till en stor utjämning av det obetalda arbete (oftast) kvinnor står för i hemmet och ökat ansvar vid till exempel VAB. Det är nog också en av de största anledningarna till att jag kände att jag skulle klara ett tredje barn.
När jag föddes för över 30 år sedan tog min pappa ut 3 månaders f-ledighet, vilket då möttes med förvåning och ifrågasättande. Om 30 år kanske det är norm att dela 50/50 och det här motståndet som oftast finns är något vi skrattar åt?

#10 - Ellie

Alltså detta med föräldraförsäkring är väldigt kulturellt. Som någon ovanför skrev så är den superförmånlig i Sverige. Vi är helt inkörda i att om inte mamman är hemma typ ett år efter förlossning så avlider barnet på stört! I andra länder är det mycket vanligt att mamman går tillbaks till jobbet efter bara några veckor. De barnen klarar sig också fint. De kan anknyta till cirka fyra personer enligt forskning så man behöver inte noja deluxe på det viset många svenskar gör...

Varför ska INTE föräldrapenning delas lika? Så gör man ju med allt annat? Jag kan ju inte säga till min arbetsgivare "Hörrö jag känner mig så pigg i år så jag tar 10 dagars semester och låter min trötte man få resten av dagarna"! Tjänstledighet, pension o.s.v. fungerar ju inte alls på det viset, så varför föräldrapenning??

#11 - Josefine

Sofia, Tess, Jennifer och Ellie, jag håller helt med!

Det är ett jävla gnäll om att mammor tvingas jobba så tidigt när vi har världens förmånligaste föräldraförsäkring.

Jag och min sambo hade nog inte levt ihop längre om vi inte delat lika på föräldraledigheten eftersom det var först efter den han förstod innebörden av att ta halva ansvaret för blöjor, mattider, packning, osv.

#12 - L

Anna Books försvar av sin son som dömdes för våldtäkt på en 13-åring är det sjukaste jag läst i veckan.

#13 - L

Sorry, men vilken bakåtsträvande kommentar. Tack Sofia, Tess, Jennifer mfl som skriver vettiga svar. Vi har en fantastiskt generös föräldrapenning som är finansierad med skattepengar. Därav kan staten ställa krav på de som väljer att använda sig av denna. Alla 50-talsvärderingar som florerar gör mig trött. Ex om modern som den primära föräldern, pappan som karriäristen och "barnvakten", att man som mamma ska lägga karriären på hyllan (vilket bl a resulterar i sämre pension och löneutveckling, vilket blir väldigt problematiskt för alla kvinnor) och ta huvudansvar som projektledare i hemmet. Vi har provat detta upplägg väldigt många årtionden utan att det ger särskilt positiva resultat för varken mammor, pappor eller barn. Män kan vara fantastiska, engagerade föräldrar och projektledare i hemmet. Man behöver bara låta dem öva, öva, öva. Precis som kvinnor gör under hela uppväxten.

#14 - s

Helt enig med Sofia og Tess her, bra skrevet. Jeg mener at så lenge forsikringen er finansiert via skatt burde det være selvsagt at foreldrene får like mange dager.

#15 - Lisa

Jag håller med både ursprungsinlägget och kritikerna av det på flera punkter. Men kritikerna verkar helt ha glömt att det för många kvinnor krävs en lång återhämtningsprocess efter en förlossning. Sedan vill många amma om de kan och detta kräver mycket energi och tid. Helamning är nästan omöjligt att kombinera med förvärsarbete. Att medvetet välja att ge flaska bara för att vara jämställd är inte något som passar alla familjer. Självklart ska föräldrapenningen kunna delas lika, men kanske måste vi då ha en separat kvot för återhämtning för kvinnan och även graviditetspenning som självklarhet de sista veckorna för de som behöver. Jag förstörde min kropp genom att behöva arbeta för länge under graviditeten, min man däremot mår prima nu som då.

#16 - Tio

Så jäkla mycket gnäll. Hur tror ni ändring sker om ni aldrig ställer krav på era egna män? Eller ska samhället lösa det åt er att ställa krav på alla andra män?

#17 - Tio

Så jäkla mycket gnäll. Hur tror ni ändring sker om ni aldrig ställer krav på era egna män? Eller ska samhället lösa det åt er att ställa krav på alla andra män?