bloggkommentatorerna

Förlovad Foki
Foki och Billy har förlovat sig. Grattis till dem! Hon är så fruktansvärt glad. Kan inte ens berätta riktigt om hur det gick till, men Billy friade helt enkelt, och gav henne en ring. Men hon ska berätta senare.

Jag har inte tänkt på det innan, men jag tycker inte frierier är så himla speciella. När folk erkänner att de är kära i varandra är mycket större tycker jag. Första kyssen osv. Och även själva bröllopet, och barnafödandet såklart. Jag tänker att om man är ihop med någon i flera år och allt känns säkert och tryggt, med gemensamt boende och gemensamma planer för framtiden, så är inte överraskningen så stor när den ene föreslår att man ska gifta sig. Det känns mer som ett beslut man tar ihop, för efter några år så vet man väl om ens partner är öppen för äktenskap. Vissa gör ju så att de bestämmer att de vill gifta sig, och sedan kommer killen dragandes med en ring för att det ska bli ett äkta frieri. Då kan man ju inte stå med händerna för ansiktet och gapa av chock? Då borde ju lyckotårarna komma när man hör att han vill gifta sig med en? 

Men det kan ändå vara mysigt att förlova sig ju. Allt för att fira kärleken liksom. 

//Mia
#1 - Corinna

Jag har alltid gillat tanken på att inte vänta för länge med frieri/bröllop. I Sverige väntar man ju gärna typ 10 år och 2 ungar senare... Men det verkar så trist. Blir man inte 100 ggr gladare om ens pojkvän firar när man fortfarande är i den där superkära "kanin" fasen!? Då är man så underbart påverkad av känslor så ett bröllop blir ju verkligen festligt då :)
Men men jag är över 30 och sitter här och fiser bredvid sambon så... That's life haha.

#2 - Tina

Han heter Bill.

#3 - Elina

Att vara förlovad känns som att ha en Carpe Diem-skylt i vardagsrummet. Tycker jag.

#4 - Tove

Jag känner så med hela äktenskapsgrejen. Vad exakt är skillnaden? Sambos brukar också planera för ett liv ihop, i synnerhet sambos med barn. Och man lovar en massa grejer rent formellt men det är ju 100 % vedertaget i de flesta kretsar att känner man inte längre att relationen ger mer än den tar så skiljer man sig, efter en rimlig tid av anstägning. Skulle man sätta sig ner med en kompis och säga, "Du, jag är inte längre lyklig med min man. vi har kämpat med det hjälper inte" så är det vanliga svaret att man borde separera. Det är inte som att någon svarar "nähe, men ni är ju gifta, då kan man ju inte separera!" . Blir man dumpad av sin man och skulle beklaga sig eftersom man faktiskt är gifta skulle folk tycka man var dum i huvudet, självklart får man dumpa även dem man lovat evig trohet. VAD är skillnaden mot att vara sambo? Typ ingen alls utom ringarna (och lite juridik)? Och som ni säger, när folk väl gifter sig så har man ju ofta redan kommit väldigt långt i sin relation. Däremot är ju bröllop mysiga och roliga fester, uppskattar det absolut, men har svårt att se dem som en stor grej.

Känner en del människor från mer konservativa kulrurer, och där förstår jag dock storheten med ett giftemål. Frieriet vara efter något halvårs års dejting, inte ett halvt liv ihop. Det innebär att man ska flytta ihop och börja ha sex dvs stora skillnader. Och äktenskap är inte något det anser ok att göra slut på utom under extrema omständigheter. Dvs det innebär faktiska skillnader.

Skulle dock ändå kunna tänka mig att gifta mig, tycker det är mysigt med ringarna heheh :P

#5 - hanna

Håller helt med dig, Tove. Det är ju verkligen bara en social (och juridisk) konstruktion det där med giftermål, speciellt då i vårt väldigt "fria" samhälle där vi ofta både har bott ihop och legat med varann regelbundet i minst fem år innan ringarna träs på. Visst är det en kul fest att gå på men allt är ju bara... hittepå!

Jag har sambo och vi har alla planer i världen på att leva hela vårt liv ihop, klämma ur oss barn ihop osv, men för att det ska bli juridiskt säkert "borde" vi ju verkligen gifta oss, jag vet ju det. Och jag tycker som sagt att det är kul att gå på bröllop men det finns också sååå många regler och traditioner jag tycker är så töntiga på ett traditionellt bröllop. Måste jag prompt ha ett bröllop vill jag ha det pyttelitet, vid havet och med nåt opretentiöst typ ett stort fat räkor och aioli till middag – men så fort jag dryftar den tanken brukar folk påpeka att 1) "vad tråååååkigt, får inte vi komma då?" och 2) "ni kommer ångra er om ni gifter er så smått". Kan någon här please dementera detta? Att man kan vara nöjd ändå? Och inte bli av med alla sina vänner pga de blir inte bjudna hehe.

Svar: Det är bara idioter som inte fattar att folk har olika synsätt, som tror att ett stort bröllop är det bästa för alla. Jag och min man gifte oss för att vi skulle bygga hus tillsammans och ville ha all juridik fixad. Hade en vigsel i stadshuset, middag på fin restaurang och hotellnatt på spa. Ångrar mig inte ett skit. Det var trevligt. Vi har alltid trevligt när vi går på restaurang och bor på hotell. Ville inte betala 100000 för att folk vi känner skulle titta på. //Mia
bloggkommentatorerna

#6 - thesadbox

Vi var ihop i två år när killen friade och nu ett halvår senare gifte vi oss. Tyckte att det var helt fantastiskt fint hur han hade planlagt det och även designat en ring a la tiffany solitaire.
När man har en hel följetång av misslyckade förhållanden i bagaget och levt singelliv och trott att man ändå kommer att dö ensam (och även haft massa kul genom åren såklart) så känns det extra speciellt att finna någon som man vill gifta sig med och som vill gifta sig med en. Att vara gift känns inte särskilt annorlunda från att inte vara det men vi hade en kul fest med vänner och familj från hela världen som samlades på vår dag och det är bland de bästa minnen jag har! :)

#7 - Kim

#5 Hanna.
Jag och min man gifte oss i april. Vår plan var ett pyttelitet bröllop med våra föräldrar. Men det blev lite större, vi var ca 20 gäster, bara familjen dock. Vi åt catering och min mans mormor hade bakat en fantastiskt god tårta. Vi gifte oss borglig och vi hade en dag som passade oss perfekt. Så man kan gifta sig utan massa traditioner!

Nästa sommar fyller jag 30 så vi har tänkt att ha en kombinerad bröllops, namngivning, 30-års fest för att samla alla vänner. Så vi får det bästa av två världar ett litet intimt bröllop och en stor fest men vid olika tidpunkter.

#8 - P

Rent juridiskt är ju äktenskapet en trygghet för den efterlevande parten, på ett mycket mer omfattande sätt än att vara sambo är. Det är även en trygghet i livet tillsammans, ekonomiskt mm. Läs på innan ni ratar äktenskapet. Det finns flera skäl till att överväga att gifta sig med den man planerar att spendera livet med. Man behöver inte ha ett stort bröllop, det är det formella på papper som är det viktigaste rent krasst. Inte sagt att det är det roligaste. :)

Svar: Vet inte om du menar mig, men jag är gift, just pga juridiken OCH att det kändes som att det skulle hålla väldigt länge. Snart 11 år nu.//Mia
bloggkommentatorerna

#9 - Tilda

Vet inte om jag är cyniker eller romantiker när jag lite hånler åt alla vänner i min närhet som hävdar att äktenskap och giftemål BARA är juridik och därför inte ska gifta sig... men OM så skulle de bara ha en enkel ceremoni, bara familjen, ABSOLUT inte i kyrka... men kanske på en fin strand... och sen när man låtit dom prata en stund så visar de sig att de har absolut tänkt och drömt om ett bröllop, bara inte ett traditionellt. För rent juridiskt finns det ju saker som blir betydligt enklare när man är gift, men om det bara var den juridiska biten man var ute efter behövs ju ingen ceremoni alls...

#10 - P

Tilda #9, haha! Förstår hånleendena helt och fullt! Vet dock inte om det beror på att jag heller är romantiker/cyniker ;)

Jag tycker det är så tråkigt att det i vår moderna kultur ibland anses vara "pinsamt" att erkänna att man tycker det låter superkul med en fest med nära och kära för att fira kärleken. Kanske för att det blir så självcentrerat och "uppmärksamhetssökande"?

Jag är själv inte särskilt blyg men har alltid tyckt att det varit besvärande med tillställningar som på något sätt handlar om att man ska uppmärksamma mig, som födelsedagar, konfirmationen, studenten, etc.

Men jag drömmer själv om ett vackert bröllop, inte nödvändigtvis stort, men absolut i en kyrka och med en supermysig fest med god mat som avslutning, skulle gärna ha det pampigt och pråligt som i filmerna, men den där "vem tror hon att hon är"-skammen gör ju att man snabbt som attan stryker bordskypare, levande svanar och full sized chokladskulpturer av mig och min blivande från listan.

#11 - Inor

Jag förstår absolut fördelarna med ett äktenskap. Däremot bröllopet tycker jag är en konstig idé. Ett par som varit ihop ofta många år, bor ihop, kanske har barn samlar familj och vänner för att fira.. ja vadå? Att de nu har andra juridiska skyldigheter och rättigheter mot varandra? Att de tänkte fortsätta leva och bo ihop? Som gäst på bröllop känns det lite som att gå på fest för att någon förnyat sitt gymkort om ni förstår vad jag menar. Men igen, äktenskap köper jag och jag respekterar självklart att vissa gillar fest och galej 😊😊