bloggkommentatorerna

Man kanske har det rätt bra ändå
Hade jag varit med om detta så hade jag nog ringt polisen faktiskt. Hur hade ni gjort? Det verkar onekligen som om det där paret behöver hjälp eller i alla fall få en insikt i att de behöver hjälp. Lappen som Malin skrev gör väl sitt till, men om polisen dyker upp så blir det supertydligt. 
 
De flesta skilsmässor sker ju efter sommaren så det är nog många barn och vuxna som har ett helvete just nu. Fy fan. 
 
//Anna-Maria
#1 - Anonym

Jag hade också ringt polisen (har behövt göra det med grannar som bråkar på samma sätt). Och sagt till i receptionen. Hade nog inte vågat prata direkt med paret fast jag vet att man borde. Men förstår inte hur man inte gör nånting när några vägg i vägg eventuellt misshandlar varandra. Bara titta åt andra hållet och vara irriterad att det stör...

#2 - Hanna

Håller med den ovan! Lägg dig i, ring polis, skriv inte bara en lapp om det ev pågår misshandel. Och det egocentriska i att bli mest upprörd över att en själv blev störd av oljudet? Hjälp vad verklighetsfrånvändt det känns... människor blir misshandlade och det är jobbigt för dig?

#3 - Ronja

Håller med Hannas kommentar. Hade ringt polisen och även sagt till i receptionen. Någon kanske råkar illa ut i relationen... märkligt att lägga fokus på att man blir störd då.

#4 - Katja

Tycker inte det är självklart att ringa polisen varje gg folks beter sig på ett sätt man själv inte är van vid. Vem vet, kanske är det enda gången om året de ballar ut på varann för att sedan leva lyckliga och lugna resten av året. Däremot hade jag nog sagt till om att de ska hålla käften och bete sig om de ska dela stuga med andra. Som man gör när man bor i hyreshus, liksom. Men att polisanmäla människor för att man TROR att de är dumma mot varann (utan att man tydligt ser att någon är misshandlad förstås)? Vilket förmynderi.

#5 - Anonym

Katja: "Flera gånger önskade jag att polisen skulle komma, men ni kom aldrig. Men idag kom ni. Idag var det äntligen en granne som vågade ringa. Jag har varit så rädd". Från ett ingripande där en 21-årig tjej blivit misshandlad av sin pojkvän i ett års tid /Polis. PS man gör inte en polisanmälan när man ringer utan man larmar att något kan vara fel. Gör polisen bedömningen att inget hänt skriver polisen inte heller någon anmälan

#6 - Tove

Ska man vänta till tills man är säker på att någon begår ett brott kan man få vänta länge, tycker det räcker med att vara orolig, Polisen knackar ju bara på och kollar läget. Är allt lugnt så går de därifrån. Vet en unge som skrek till grannarna blev orogliga och ringde polisen, som kackade på, men sabbt förstod att det bara rörde sig om hett temperament. Ingen stor grej, de berättar det som en kul historia nu. Majoriteten av tillfällena är det säkert helt lugnt men bra att ändå ringa för säkerhet skull. . Eller ännu hellre knacka på om man vågar. Att någon kan känna sig kränkt ifall det blir fel tycker jag man ska skita i.

Sen i just det här fallet kanske det inte lär så obehagligt utan mer högt? Min tonåriga grannunge brukde skrika halsen ur sig om att "JAG HATAR EEEER". Kunde hålla på i timmar, Hennes föräldrar hörde man typ aldrig skrika men ibland deklarera "nu får du lugna ner dig" Det kunde ju vara störigt men gjorde mig aldrig orolig att det pågick något tveksamt. (Hennes mamma sa iaf att det var bra om vi ringde på ändå, för att det kanske skulle gå dottern att skämmas lite) Kanske var typ så i det här fallet också...

Svar: Exakt så kan det vara. Hade också en granntonåring som skrek som fan på sin mamma ibland: "Jag förstår verkligen varför pappa skilde sig från dig!!!!!" Inte så att man blev orolig direkt, när mamman inte tycktes svara.
Jag tänker att Malin antagligen hade reagerat med mer än irritation ifall den ena personen natten igenom skrek på hjälp, mellan dunsarna och slagen. Men om en skriker "jag hatar dig" och den andra svarar: "du är den värsta djävul jag träffat" och får tillbaka: "kolla dig i spegeln, ditt svin!!!!" så kanske man snarare känner mer tröttma än oro. Tycker iofs att det låter värre än så på Malins inlägg, men tror ändå att hon är ganska vettig och gör det hon tror är bäst.

//Mia
bloggkommentatorerna

#7 - H

Mina grannar ringde polisen när de hörde mig skrika för att jag blev misshandlad av min ex-pojkvän. Otroligt tacksam för det

Svar: Åh, det förstår jag verkligen. Saknar själv erfarenhet, tack och lov, men när man ser sånt på film så hoppas man ju alltid att någon hör och larmar. Det borde man tänka på när man hör något. //Mia
bloggkommentatorerna

#8 - Anna

Jag hade ringt polisen. Tror och hoppas jag. En god vän levde i en förskräcklig relation under många månader där hon inget hellre önskade än att grannarna skulle reagera och det bär jag med mig.

#9 - Malin

Var med om något liknande i Spanien för en månad sedan. Vi hade gått och lagt oss och alla sov utom jag. Då kom familjen i lägenheten bredvid hem, dom var britter. Pappan gapade och skrek på, vad jag uppfattade det som, ett av barnen som grät förtvivlat. Efter en stund kände jag att jag inte pallade mer. Dels för det stackars barnets skull och för att jag ville sova. Drog på mig en tröja och gick ut för att knacka på, men när jag kom till deras dörr blev det tyst. Tur i oturen för en som mig som egentligen är oerhört konflikträdd, men när barn far illa blir jag vansinnig. Hade det upprepas hade jag definitivt pratat med receptionen om jag inte själv behållit modet och pratat med familjen i fråga. Hade aldrig stått ut hela semestern och lämnat en lapp när jag åkte hem.

#10 - Katja

Anonym: ja, man ringer polisen om man misstänker misshandel. Det fattar väl vem som helst. Men man ringer inte polisen om man helt enkelt är för feg för att knacka på och fråga hur läget är. För det är kanske precis vad det paret behövde.