bloggkommentatorerna

Språkfobi
Bella har gästat Rachel Brathens/Yoga girls podcast, och jag har inte lyssnat på den. Men läser att Bella skriver att hon är nöjd över att ha lämnat sin comfort zone och varit med i en engelskspråkig podd. Hon trivs nämligen inte med sig själv när hon befinner sig i en safe zone för länge. Där är vi olika. 

Men jag tycker det är så skönt att höra att fler än jag har svårt för att prata engelska. Blondinbella, liksom! Och Hanapee och Martin Huss Knave, som alltid pratar om det. Och även Mia Skäringer och Anna Mannheimer. Mia Skäringer hade i podden en teori om att det är värre för såna som hon, som är van vid att vara verbal, rapp, rolig, att inte kunna uttrycka sig obehindrat. Tror faktiskt att det kan vara så. Känns som att det stämmer även på Hanapee och Martin. Jag känner mig hundra procent tråkigare när jag pratar engelska. Det är verkligen ett handikapp. Skulle kanske kunna jobba bort fobin över att göra bort mig, men jag tror inte att jag, hur mycket jag än övar, kommer kunna släppa känslan av att vara helt beige när jag inte kan prata fritt. 

Känner ni igen er?

//Mia
Gilla inte urskillningslöst
Trendenser skrev ett inlägg om att ni läsare har väldigt mycket makt genom det ni gilar och sprider vidare i sociala media. Konkurrensen hårdnar på nätet och de som får mest spridning kan tjäna mest pengar, med en reservation där, för de som har nöjdast läsare och de som kan sälja grejer har störst chans att tjäna pengar. Lady Dahmer är inne på spåret att hon blir förbannad över all konsumtion som sker och att det är där de flesta likesen hamnar. Egentligen borde de kanske hamna på mer vettiga inlägg än så? 
 
Lady Dahmer brukar ligga före de flesta på blogg.se-topplistan. Både när det gäller läsarantal och likes. Det är bra tycker jag. Kanske håller trenden på att vända? 
 
Jag tycker att det är viktigt att man inte gillar saker urskillningslöst. Tryck på gillaknappen om ni verkligen gillar inlägget, eller håller med. Dela om ni vill att fler skall läsa det. Gör inte detta bara för att. Det är viktigare när det handlar om åsikter och vad man står rent politiskt. Privat har det inte lika stor betydelse även om det är där man kan skönja det här urskillningslösa mönstret tydligast.
 
Det finns så många människor som gillar ALLT. De verkar inte läsa inläggen. Jag tror att många har ett flertal Facebookvänner/Instagramvänner som gör så här. Oftast så spelar det inte så stor roll för personen vill bara vara snäll och det är fint tycker jag. Men ibland blir det så fel. När tummen flyger upp och så har personen gillat någon som berättar om en sjukdom eller vad det nu kan vara för hemskt. Det är ju då man märker hur lite de där likesen betyder för den personen. 
 
Är det så att de som är sparsamma med gillaknappstryck som gör rätt? Fast de kan man bli galen på också. Varför gillade inte den personen mitt inlägg nu? Man blir paranoid och ledsen. Det blir som en maktkamp eftersom man blir onaturligt glad när den personen äntligen gillar något man har lagt upp. När man är vuxen kan man ju ta sånt bättre men jag tänker på alla ungdomar vars liv på många sätt styrs av de här gillaknapparna. Så mycket ångest i det och så mycket konflikter det måste bli. Men även kärlek också så klart, i all ångest. <3
 
Så var vill jag komma med detta? Jo, gilla inte urskillningslöst. Men gilla om ni verkligen gillar något. Speciellt om ni vet att det är en bloggare som kämpar och som ni tycker skriver bra inlägg. Det är ju det som kan få bloggaren att fortsätta. 
 
Privat är det kanske inte lika noga vad man gillar och inte. Om det inte är så att man gör sig ovän med folk då. Man får tänka på att vara rättvis och snäll samt att inte använda gillaknappen som ett maktmedel. 
 
Vad tänker ni om detta? Det blev två diskussioner här. Gilla offentliga inlägg och gilla privata?
 
//Anna-Maria
Lipar över jordgubbsplantor
Jag hänger på Cissis inlägg om utbrända och stressade mammor på semestern och Mias om ens kassa medarbetare i firman FamiljenAB. 
 
Nu är jag mitt i det här att jag har gått in i semesterlunken, men det inte är så ljuvligt som jag trodde att det skulle vara. Det är saker att göra hela tiden. Tvätta, städa, laga mat, fixa aktiviteter, planera inför husvagnssemestern, fixa Ipads som strular, vattna blommor, handla mat, hålla sig a jour med allt på sociala medier, läsa de där böckerna som man skulle läsa...och så vidare. 
 
Idag lipade jag över jordgubbsplantor som jag har fått i present. Stod och snörvlade över dem och fick panik över hur jag utöver allt annat skall få tre plantor att överleva. Min sambo tyckte att svaret var lätt. Släng dem! Jag kan ju inte slänga plantor som jag har fått. De måste jag ta vara på och vårda. Orkar inte!
 
Mammastressen är månne självförvållad, men det går inte att välja bort den man är. 
 
//Anna-Maria