bloggkommentatorerna

Jag tror på Sverige
Läser debattartikeln som Siri Steijer skrivit i Aftonbladet om att föräldraledigheten är för lång, och att lattemammorna avsäger sig ansvaret. "Männen är snarare förebilder, de är inte hemma för lite - det är kvinnorna som är hemma för mycket om de nu vill göra karriär." Men vem ska ta hand om barnen då? Det finns väldigt mycket statisik på hur förälraledigheten ser ut i andra länder och det är ganska svårtöverskådligt, men här (i SvD) finns en lättsmält sammanställning av några länders upplägg. Gemensamt för länderna är att kvinnor är hemma mer med barnen, arbetar mer deltid, tjänar mindre, än männen, oavsett hur systemet är uppbyggt. För att någon måste ta hand om barnen, och de där manliga förebilderna som Siri pratar om, gör det ju inte i samma utsträckning! Men jag känner inte för att diskutera Siris artikel, för det är för mycket. Hon insinuerar att det är en bekvämlighetsgrej att skaffa barn och sitta i mjukisbyxor ett år istället för att jobba. Men det behövs nya bebisar, om vi ska leva vidare! Även om beslutet att skaffa barn är egoistiskt, så är det ändå en ganska viktig uppgift, att producera nytt folk, om man nu tror på mänskligheten (och det gör ju vissa). Det är också viktigt att ta hand om de barn som föds. Men som sagt, skit i det. Orkar inte. 

Läser sedan Ann Söderlunds inlägg om saken, och häpnas än mer. Hon håller med Siri om att föräldraledigheten är en kvinnofälla. Som sagt, det är en kvinnofälla att få barn och ta ansvar för dem, hur systemet än är uppbyggt. (Jag tror till och med att lagstadgad delad föräldraledighet skulle göra att vissa kvinnor hellre sa upp sig från sina jobb än att lämna halva till sina män. Och det med flera anledningar: många män är så genuint ointresserade av att ta hand om sina barn, en del är också helt olämpliga, så mammorna vet att det inte hade blivit bra. Och många kvinnor har såpass slitsamma skitjobb med dålig lön, att det är värt att sluta för att få ta hand om något som har verklig mening i ens liv. Och så hade de fått pussla med osäkra timjobb och liknande istället för att börja jobba heltid när barnet är 6 månader.)

Sen säger Ann att det är orättvist att kvinnor som inte har eller kan få barn måste vara med och betala för att andra kvinnor är med sina barn. Ja, men är man med på att det ska finns sociala skyddsnät så får man tugga i sig att vissa får mer och andra betalar med, det är det som är grejen. Folk utan barn kommer väl också vilja ha unga, krya och kapabla människor i sitt liv när de blir gamla och behöver hjälp med allting. 

Ann avslutar inlägget såhär: 
"Eller är det så att vi så envist kniper oss fast vid vår latteparantes just för att slippa alla krav och få vara hjärnslöa och halvfula ett år? Jag tror på hårt arbete och barn. Men det är en svår kombo. Å andra sidan funkar den i övriga delar av världen utan att morsorna knorrar."

Det är väl inte kravlöst att vara hemma med småbarn? Och vad menar hon med att det är en ursäkt för att "få vara "hjärnslöa och halvfula ett år". Ska man ha en ursäkt för att få vara halvful? Gener, räcker det? Det här med utseendet som de där Stockholmsmediamänniskorna håller på med som BESATTA! Det klart att det smittar av sig. Ann var på event igår och lade in fillers under ögonen och hon känner sig genast piggare. Hon lider nämligen av 15 års sömnbrist. Men hon tror ändå på att jobba hårt och ha barn. Vad gör kronisk sömnbrist med hälsan? Googlar fram "hjärnskador", "livshotande sjukdomar" osv. Lustigt, aldrig någon läsare som klagar på det, ur hälsoaspekt, när kändisar berättar om hur lite de sover för att de alltid jobbar, kvalitetsgosar med barn, minglar, tränar, nätverkar och har många bollar i luften osv. Men om en tjock människa bara existerar på bild så är det plötsligt ett stort och farligt samhällsproblem att som man måste varna läsarna för. Men sömnbrist är inget farligt, för det kan man dölja med fillers. Rimligt. 

//Mia
#1 - Tove

Urk dessa krönikor där det ska skruvas till och provoceras, tycker verkligen inte om formatet. Provocera är väl ingen konst.

Jag tänker att alla visserligen inte har barn, men alla har varit barn, och det är för barnen inte för föräldrarna som föräldraledigheten finns. Alla barn borde få vara hemma tills det är iaf typ 1 år. Jag betalar för att andra människor ska få vara det nu, via skatten, och jag mår antagligen bra av att kah själv fick vara hemma med mina föräldrar som baby. Att det är en överföring av pengar under livets olika skeden, på samma sätt som alla får gå i grundskolan och utvecklas bör alla få vara hemma med sina föräldrar första året i sitt liv, det är ju också precis som skolan viktigt för ens utveckling.

Förskola däremot, iaf de första åren, är väl främst till för föräldrarna (jo faktiskt, om den är till för barnen Bore vi ha den obligatorisk) och där tycker jag man ska göra det som är mest samhällsekonomiskt effektivt. Om det vore att höja priset för förskolan kanske det är rätt beslut? Jag tror dock risken är att det blir en samhällsekomisk förlust i längden.

Sen det där tjafset PM mjukisbyxor och halvfula mammor är bara dumheter de hasplar ur sig för att provocera, det tycker jag vi lite fint kan ignorera.

#2 - Hanna

Jag tycker det låter så korkat att jag inte ens orkar formulera mig vettigare än så.

#3 - Hanna

"Lustigt, aldrig någon läsare som klagar på det, ur hälsoaspekt, när kändisar berättar om hur lite de sover för att de alltid jobbar, kvalitetsgosar med barn, minglar, tränar, nätverkar och har många bollar i luften osv. Men om en tjock människa bara existerar på bild så är det plötsligt ett stort och farligt samhällsproblem att som man måste varna läsarna för. Men sömnbrist är inget farligt, för det kan man dölja med fillers. Rimligt."

BÄST!

#4 - Sara

Alltså folk som säger "varför ska de som inte kan få barn behöva betala?". För att det är så det fungerar! För i princip allt. Annars kan man argumentera för att varför ska jag betala skatt till sjukhusen när jag aldrig är sjuk, till skolan fast jag inte har barn, museum fast jag inte går. För att det bidrar till samhället och skapar ett bättre tryggare samhälle för alla.

#5 - Anonym

Deras resonemang = Så otroligt ytligt och utan anslys. Det är inte föräldraledigheten som är en kvinnofälla. Föräldraledigheten är framtagen för barnen ur ett barnperspektiv. Det är männen som inte tar sitt ansvar och tar ut hälften som gjort att kvinnor hamnar i fällan, det är patriarkatet. Skulle män kräva halva ledigheten skulle arbetsmarknaden balansera upp sig. Och för barnens skull skulle det vara bra med mer hemmatid med mamma och pappa.

#6 - Susanna

Bästa jag läst i år.

#7 - Anonym

Och skatt betalar man bara. Det går inte välja vad man ska betala skatt för, idiotiskt resonemang att alla ska välja. Hört talas im solidaritet? Barnperspektivet saknas helt. Bebisar har inget på förskolan att göra ur deras egna perspektiv.

#8 - Mamma bläckfisk

Precis så! Jag håller med dig till 100%! Att Siri Steijer skriver det hon gör är inte så förvånande med tanke på att hon arbetar för en tankesmedja med en högeragenda vars syfte är att propagera för nedmonterad välfärd och avskaffande av bidragssystemet (så att de som är rika inte ska behöva betala skatt), men Ann Söderlunds inlägg känns ju bara (har lust att skriva "korkat" här, men det är ju inte så trevligt och jag vill inte vara ett troll) baserat på en rätt begränsad bild av föräldraskap och familjeliv.
Att inte hetsa över sitt utseende är väl bara sunt och hjärnslö blir man ju framför allt av att vara utarbetad, något som allt för många småbarnsmammor tyvärr är eftersom det är så svårt (för mammor) att räcka till för både yrkesliv, barnen och dessutom ha huvudansvaret för allt som rör hemmet, familjelivet och relationer. Att vilja ha både yrkesliv och barn kanske kan tolkas som att en både vill ha kakan och äta den, men ärligt talat så är det väl ingen som vill ha tillbaka hemmafrusamhället där kvinnor fick välja antingen det ena eller det andra och den som valde att få barn gjorde det med konsekvensen att vara beroende av sin man för sin och barnens överlevnad? Själv är jag ensamstående och har inte lyxen att välja. Jag måste arbeta för att försörja mina barn och jag måste ta hand om mina barn själv. Jag är oerhört glad för att det finns subventionerad barnomsorg i vårt land som gör det möjligt för oss (mig och barnen) att ändå kunna ha ett (någorlunda) fungerande liv. Jag är också oerhört tacksam för föräldraförsäkringen som gjorde att kunde vara hemma så pass länge med barnen att de fick en trygg start i livet och nu möjliggör för mig att ta hand om mina barn de dagar då förskolan har stängt pga planeringsdagar, klämdagar, etcera. Vad gäller att dricka lattes, så är det något som jag sällan har råd eller tid till.

#9 - Emma

Haha! Åh gud så dumt, du säger det bra! Sen tror jag stenhårt på att många av dessa problem grundar sig i patriarkatet så..

#10 - Anonym

Mycket bra skrivet!

#11 - Ellie

Fast som barnfri har man rätt till att ibland känna sig trött på alla privilegier som föräldrar får. Jag får själv ofta jobba dubbelt så hårt då mina kollegor väldigt ofta vabbar (kvinnoyrke, man undrar var papporna håller hus??). Andra gånger ser de till att ta ledigt tack vare föräldraledighet, fastän det i schemat inte finns utrymmet för att någon är ledig. Men arbetsgivaren får inte ändra på föräldraledighet, så där glassar de hem medan jag direkt får dubbelt upp på jobbet de veckorna... Sommaren är ju det perfekta exemplet! De passar på att ta föräldraledigt och själv sitter man där och får två sketna veckor i JUNI eftersom man bara har vanliga semesterdagar som chefen får flytta runt hur hen vill. Förstår ni inte hur tröttsamt det är? På riktigt? Jag tycker föräldraledigheten är bra, fantastisk till och med, den är till för barnen som någon skrev, och visst kan det vara olämpligt att lämna dem till förskola redan vid 8 månaders ålder MEN... Jag tycker fan överblivna dagar kan brinna inne när barnet fyllt typ 5, inte 12 som det är nu! Det utnyttjas på ett väldigt fult sätt tyvärr.

#12 - Jessica

Fast va, att dem som är barnlösa betalar för dem som skaffar barn va ett väldigt konstigt resonemang enligt mig. Man kan inte välja vart sina skattepengar läggs, jag har tex alltid vart noga med min kost och tränat, har verkligen ingen lust att betala för den som struntat helt i det och fått diverse följdsjukdomar.

Sedan får hon tala för sig själv ang att föräldraledigheten är en ursäkt för att sunka ner sig. Ok, sminkar mig knappast varje dag men vem lider av det ?. sedan så blir jag så fruktansvärt provocerad när en del anser att man lever i ett ojämställt förhållande när man inte delar lika på föräldraledigheten!!! Jag har tagit all föräldraledighet för det har passat vår familj bäst. Men inte en chans att jag är någon piga här hemma och den ev uteblivna pensionen kan man ordna med pappaer imellan. Är så trött på folk målar upp kvinnan som ett offer som inte har ett eget val angående föräldraledigheten.

#13 - Anonym

Jättebra inlägg!

Ellie: att du får jobba när dina kollegor är föräldralediga är din arbetsgivares fel, inte den Föräldraledigas.
Att du blir irriterad när kollegor är missunnsamt, ingen höjdare att vara borta från jobbet ofta men är barnen sjuka så är dem. Annars kommer pekpinnarna om att ha sjuka barn på förskola istället som ett brev på posten om man någon gång gjort en missbedömning eller chansning..

#14 - johanna

Ellie! Ååå det kokar inom mig när jag läser, av igenkänning och samma ilska som du har. Nu när klockan strax slår 15 springer hälften (kvinnorna hehe) iväg för att hämta sina barn, och strax före 17 sticker andra hälften. Givetvis ska man få plocka hem sina ungar från förskolan i tid, men det gör ju att allt det där sista skitgörat som trillar in från 16.30 och framåt alltid faller på mig – och "jag längtar hem till min sambo i soffan" är visst inget hållbart argument för att slippa övertid...

Och nu på fredag checkar många av dem ut och drar iväg på sju-åtta veckors semester – fler veckor än vad jag nånsin skulle kunna få loss ens om jag erbjöd mig att ta det som obetald ledighet. Det är ju helt vansinnigt att de sitter och har en massa extra lediga dagar på lager fastän ungarna går på mellanstadiet och klarar av att värma Gorbys på egen hand sen flera år tillbaka? Känns ju helt klart som ett systemfel.

#15 - stina

#13 fast det finns en hel del föräldrar som faktiskt "missbrukar" det också, och man har väl visst rätt att bli irriterad när det går ut över en själv?


#16 - Anonym

#13. Fast i vården t.ex. hur ska arbetsgivaren lösa det på annat sätt? Lämnar du in ansökan om föräldraledighet två (eller om det är tre?) månader i förväg så kan inte arbetsgivaren säga nej. Men det kan hen för de som ansöker om semester. Så vem tror du får täcka på jul eller bästa sommarveckorna om inte de som inte har barn. Det kan jag verkligen förstå är frustrerande. Dessutom har alla kanske inte själva valt barnfrihet och sen ska man dubbelbestraffas med att jobba vareviga jul...

#17 - Therese

Applåder till dig Mia!

#18 - Tove

ni som blir arga på att folk får arbeta deltid när de har barn (tills barnen är 12?) och kan plocka ut några månader föräldraledig totalt mellan att barnen är 4 och 12 - kan ni inte tänka att ni även om ni inte har egna barn faktiskt har varit barn, som fått ha era föräldrar hemma tack vare föräldrapenning mm? Och jobbar man deltid får man ju också betalt deltid.

Vabb fattar jag inte varför man drar upp, ja de är ju tråkigt för alla att barn blir sjuka men det finns väl inget alternativ?

jag jag inga barn men unnar mina kollegors barn att få träffa sina föräldrar en stund på kvällen. Jobbar man till 17 varenda kväll hinner man ju knappt se sina barn efter pendling mm. Visst att barn kan fixa mellis själv när de är 11 år men de behöver forfarande lite tid med sina föräldrar.

Men jag jobbar ju kontorstider med flex också, förstår att det är jobbigt på ett annat sätt om man jobbar i våren t ex. Även om jag ändå i inte tycker det är föräldrarnas fel, barn måste få vara lite med sina föräldrar. Vad jag kan se arbetar föräldrar hårt för att få det att gå ihop. Visst i många länder har man sämre rättigheter men där brukar ju också kvinnan ofta vara hemma.


Svar: Det är lite synd att så stor del av kommentarerna kommit att handla om föräldrar vs. icke-föräldrar på en arbetsplats. Jag tycker att det borde finnas tydligare personalpolitik på de ställen där icke-föräldrar utnyttjas till att arbeta över (gratis?!) för att föräldrar behöver gå hem innan förskolan stänger. Eller tycker ni förfördelade icke-föräldrar att det här är ett argument för att den ena föräldern helt ska sluta arbeta medan barnen är små (upp till 10 år och klarar sig själva efter skolan/fritids)? För det verkar ju inte bättre än att det är omöjligt att förena föräldraskap och karriär (om man inte har en partner som är hemma). Och då snackar vi ändå barn som är över året. Tänk hur det skulle se ut om mammor behövde börja jobba efter 10 veckor, som en del förespråkar.
//Mia
bloggkommentatorerna

#19 - Anna

@Ellie: byt arbetsplats! Eller kräv högre lön.

#20 - Ida

Haha så jävla spot-on, jävla roligt inlägg! Älskar er på Bloggkommentatorerna!

#21 - E

Superbra skrivet Mia!! Håller med Ellie här ovan också!!

#22 - Anna

Föräldraförsäkringen är bland det absolut finaste vi har i Sverige, jag tycker dock att många föräldrar glömmer det lite för ofta. Och, det pratas om "livspusslet" (vad ÄR det egentligen, om man bryter ner det?) för alla föräldrar (mammor verkar ha mer livspussel än pappor) men det pratas sällan om hur det blir på arbetsplatser för oss som inte har barn. Hur mkt hänsyn ska jag behöva ta för andras pussel (som jag tänker är medvetna val)? Alla långa julledigheter, alla lov, långa sommarlov mm, hur blir det för oss som inte har barn? Vi ska år efter år ha upphackad semester och anpassa arbetstider mm efter andra. Det diskuteras alldeles för sällan, hur det blir för oss utan barn, och tar man upp det anses man diiirrekt inte förstå. Hur väl förstår ni föräldrarna mig? Längre planerad ledighet kan arbetsgivaren ordna, men alla yrken kan inte ha vikarier som på kort tid kan rycka in. Alla yrken ser inte ut så, i realiteten.
Sen, förstår jag inte varför man skaffar barn med någon som man vet är genuint oinresserad som du skriver, och sen gnäller över det. Man blir inte drabbad av barn, man väljer det (i bästa fall). Tyvärr glömmer föräldrar det lite för ofta...

#23 - Mamma bläckfisk

Usch, jag blir rätt beklämd när jag läser en del av kommentarerna här. Det känns som om det dras en massa slutsatser om andra personers liv som grundar sig på okunskap. Att det skulle kunna finns personer som kokar av ilska när jag vabbar eller måste gå tidigt från jobbet för att hämta barnen på förskolan hade jag faktiskt inte ens föreställt mig och det känns rätt obehagligt att upptäcka att det finns personer som resonerar så. Men det är lätt att ha åsikter om sådant som man inte vet något om. Jag hade själv en väldigt massa åsikter om barn, föräldraskap och familjeliv innan jag fick barn, som jag helt har omvärderat nu när jag står här med fyra barn att ta hand om. Det är inte mycket som är som jag trodde att det skulle vara.
Det är möjligt att det finns priviligierade småbarnsföräldrar som glassar omkring och har en massa ledigt som de inte förtjänar, men de är i så fall en liten minoritet. De flesta småbarnsföräldrar sliter häcken av sig för att räcka till för både barn, jobb och allt annat som livet kräver av en. Själv måste jag ofta gå tidigt från arbete för att hämta barnen på förskolan och för att inte jobbet ska bli lidande får jag hoppa över raster och ofta ta med mig arbete hem som jag sitter med på natten efter att barnen har somnat (ska jag kanske bli lite arg då över att mina barnlösa kollegor glassar framför TV:n eller ligger och sover medan jag sliter och arbetar?). Jag kommer också ofta sent till arbetet pga lämning på förskolan på morgonen, vilket leder till att jag missar viktig information som tas upp på morgonmöten och i sin tur försvårar mitt arbete. Under vintermånaderna vabbar jag konstant (är ensamstående med fyra barn). Hur det är att ha sjuka barn att ta hand om vecka efter vecka tänker jag inte gå in på här (vill inte avskräcka de som vilar i okunskap från att skaffa barn eftersom fördelarna ändå överväger nackdelarna), men jag kan ändå nämna att barn sover oroligt (eller inte alls) när de är sjuka och dessutom ofta kräks när de är förkylda (även på nätterna, i sängen) och ännu mer när de har kräksjuka, bara för att ge en liten glimt av "glidarlivet" som jag roar mig med då.
Att föräldrar behöver ta ut ledighet i samband med helger och sommaren beror på att förskolor och skolor stänger då (t.ex. finns det i Sverige något som kallas för sommarlov). Större barn kan då visserligen vara hemma själva och värma Gorbypizzor i micron, som Johanna förslår (dock med konsekvensen att föräldrarna inte har koll på barnen, något som föräldrar också blir kritiserade för). Föräldraledig kan man dessutom bara ta ut t.o.m det år då barnet börjar skolan, eller fyller åtta, så det kan man inte alls glassa omkring på när barnen är stora nog för att vara hemma själva. Vabba får man däremot göra fram tills barnet fyller 12, men eftersom man då vårdar ett sjukt barn är det inte direkt läge för semesterresor eller annan lyx då.
Att föräldrar (mammor) toppar statistiken över personer med utmattningssyndrom och stressrelaterad ohälsa kanske kan tolkas som en fingervisning om att småbarnslivet inte är riktigt det glidarliv som en del verkar tro?
Jag vill också tilläga (till Anna) att det nog i de allra flesta fall inte handlar om att folk är så korkade att de väljer att skaffa barn med personer som är helt ointresserade av att ta hand om dem. Dels är det ju svårt att veta hur någon ska bli som förälder innan de faktiskt befinner sig i den situation, man vet ju inte ens hur man blir som förälder själv (även om man tror att man vet precis hur det kommer att bli). Och dessutom finns det en massa förlegade könsrollsideal, patriarkala värderingar och ojämställda samhällsstrukturer som spökar i bakgrunden, vare sig man vill det eller inte. Allt blir inte alltid som man har tänkt sig (det blir det rätt sällan). Alla barn är heller inte planerade. Jag fick till exempel trillingar, det var verkligen inte planerat. Att mannen som verkade vara som klippt och skuren för att bli världens bästa pappa till mina barn sen dessutom visade sig vara helt annorlunda än vad han hade utgett sig för att vara var heller inge

#24 - Mamma bläckfisk

inget som jag hade planerat (ska det stå, slutet för bort i min kommentar ovan).

#25 - H

Ni som stör er på vab, deltid och föräldraledighet, vad är alternativet? Inte vabba? Har aldrig tänkt mig att folk skulle sitta och bli irriterade och provocerade för att man tar hand om sitt sjuka barn!

Om det drabbar er att någon jobbar deltid så är det väl arbetsgivarens fel, inte småbarnsförälderns? Man får ju också mindre lön när man jobbar deltid. Jag tycker mig ha sett, redan innan jag fick barn, arbetsplatser där föräldrar, främst kvinnor, sliter hårt för att göra samma arbete som de som jobbar 100% på lägre tjänstgöringsgrad.

#26 - johanna

VAB är ju inget att diskutera ens, klart ni ska vara hemma med sjuka barn! Och jag ser ju att de stackars föräldrarna (kvinnorna heh) som måste kasta sig i bilen mitt på dagen för att hämta hem sjukt barn inte tycker det är ett dugg roligt, varken för egen del eller för att det går ut över oss andra på jobbet. Jag skulle aldrig skuldbelägga någon som vabbar. (snarare papporna som verkar vabba i så mycket lägre utsträckning.....)

Och deltid är såklart inte ert "fel", det är ju arbetsgivaren som ska ha bättre skötta flöden. Men lik förbannat gör det mig irriterad när vi har supermycket att göra och folk springer iväg PRICK ett exakt klockslag pga barn och jag blir den som måste sitta kvar och rädda situationen. (Men jag förstår ju detta också för förskolepersonalen måste ju hem). Önskar att jag hade modet att bara dra jag också pga "jag slutar fem" men jag vet ju att jag kommer få skit för det uppifrån.

Semesterpusslandet kan jag ju inte försvara dock. Nu jobbar jag tack och lov på ett ställe där semestern planeras "uppifrån" och jag får ungefär de veckor jag vill ha, men jag har varit på många avdelningar där man ska resonera sig fram sinsemellan och detta slår ju tyvärr mot oss som inte har barn som argument. Det har inte varit en engångsföreteelse tyvärr att folk som blir missnöjda med sina tilldelade semesterveckor drar föräldraledighetskortet och plockar ut 27-31 ändå..... Ni som inte gör det behöver inte ta åt er men ni andra..... grr.

#27 - Johanna

Jag är ofrivilligt barnlös och ofrivilligt anställd som undersköterska inom äldreomsorgen. Jag valde vården för tio år sen för att jag ville ha fast anställning när jag och min man bestämde oss för att försöka få barn. Livet ville annorlunda och idag efter många ivf:er och två missfall så har det fortfarande inte blivit några levande barn.
Jag är avundsjuk på alla kollegor som har fått barn genom åren. Många undersköterskor väljer att skaffa barn för att slippa vara på sin arbetsplats i 1,5 år eller mer. Byt jobb kan man tycka men jag har precis kommit in på en utbildning men tvekar om jag verkligen ska påbörja den. För det förhatliga jäkla hoppet finns att snart kanske det blir min tur att gå här med magen i vädret. Och då vill jag kunna få ta del av alla rättigheter som ges till den med fast anställning.
Här har sommarsemestrarna precis börjat. De här tre första dagarna har 4 vikarier inte dykt upp. 3 personer är sjukskrivna och 1 vabar för sin sjuka son. Jag tror inte på de som är sjuka och jag tror inte på hon som vabar. Jag är övertygad om att alla fyra bara föredrar att inte spendera soliga dagar på arbetsplatsen som de har sökt och fått.

#28 - Ellie

Johanna: Tack! Äntligen lite perspektiv. Otroligt provocerande när någon skrev "Byt jobb, Ellie!". För det första, för vissa av oss är det inte bara att byta till vilket jobb som helst, utan vi kanske jobbar inom yrken där man måste välja att inte pendla skitlångt, eller inte kan få ett annat jobb p.g.a. överskott på arbetsmarknaden eller måste ha fast tjänst av olika skäl (jag söker ny lägenhet så kan inte ta ett vik t.ex.!). Och inom lågstatusyrken såsom just undersköterska så är det som Johanna beskriver! Folk fuskar och har sig, de har ingen lojalitet till varken arbetsgivare eller kollegor (p.g.a dåliga villkor och dålig lön t.ex.). Det är sjukt trist men jag har samma erfarenheter! Hade förra året en kollega som kom tillbaks från föräldraledighet och sedan vabbade bokstavligt talat minst 15 dagar VARJE månad. Och då påstod hon att barnet hade magsjuka eller förkylningar så vi snackar inte om funktionshinder eller sjukhusvistelse osv...

Just barn är visst alltid den ultimata ursäkten att få som man vill, men önskar bara det fanns förståelse för att annat i livet också ska få vara viktigt. Som någon annan skrev, att få komma hem extra tidigt och fira bröllopsdag? Ta hunden till veterinären? Ha semester på de riktigt soliga veckorna och inte alltid jävla juni? Ska man alltid behöva vara noll-prio för att de med barn sitter och samlar på sig FL-dagar och alltid kan dra barnkortet? Ber bara om lite perspektiv att varför ska man behöva lida för sina livsval jämt och ständigt? Ibland kan väl någon annan få lyxa till det en eftermiddag utan att ha fött barn. För några år sedan när jag var yngst på en arbetsplats fnissades det så åt att jag önskade gå tidigt på valborg då jag skulle fira med vänner som åkt långt. Men att gå tidigt för att "fredagsmysa" med barnen varenda vecka ja det var bara självklart!

Jag ställer faktiskt hemskt gärna upp för kollegor, särskilt de ensamstående, men IBLAND önskar jag de kunde ställa upp för mig också, trots mitt "konstiga" val att inte ha barn.

#29 - Anonym

Johanna, du skriver: "Många undersköterskor väljer att skaffa barn för att slippa vara på sin arbetsplats i 1,5 år eller mer. " Tror du det själv eller? Att folk skaffar barn för att slippa jobba? Det resonemanget är helt ute och cyklar.

För övrigt, klart man ska vara solidarisk med sina kollegor. Jag har också jobbat som barnlös och sett folk vabba och gå tidigare men jag förstår inte missunnsamheten. De har barn och barn måste man ta hand om, barn är beroende av att en vuxen tar hand om barnet. Att föräldern får gå hem tidigare, detta system är utformat för barnens skull ur ett barnperspektiv inte för att den vuxne ska slippa jobba. Föräldrar är ofta väldigt effektiva med sin nerkortade tid på arbetsplatsen och rötägg finns bland både dem som har barn och barnlösa. Det viktiga är att se bortom sin egna nässpets. Livet är inte milimeterrättvist. Barnfamiljer är inte välkomna på vissa semesterorter och matställen, barn överlag är avskydda på flygplan för att de inte beter sig som vuxna eller för att de har föräldrar som inte bryr sig, sådana saker drabbar dock alla barnfamiljer, man är mer eller mindre avskydd då man klumpas ihop med en viss föreställning. Detta är vara exempel för att visa att samhället både ger och tar.

Sen är barn människor, små samhällsmedborgare som har rätt till att bli omhändertagna på bästa sett. Barn har vi alla varit, sen växer man upp och blir lönearbetare, kanske uppfinnare eller sjuksköterska, man ger tillbaka till samhället.

Allt är inte bara jag jag jag. Vi lever i ett samhälle där människor som är ansvariga för barn med all rätt har förmåner som är till för barnens skull, då vi vill ha framtida vuxna som mår bra och bidrar och hjälper svaga. Har man inte det ansvaret så har man inte de förmåner dom är till för barnen. Det är ju inget konstigt med det.

#30 - Anonym

Bästa jag läst på länge!

#31 - Sara

#29 mfl. Men alltså alla ni som gapar om barnets perspektiv och VAB. Det är såklart rätt men jag tror inte det mest är det Johanna och Ellie pratar om. Utan just om att barnkortet alltid är ok, t.ex. att många med barn går tidigt på fredagar och det är ingen som ifrågasätter. Eller när det behöver hämtas på föris eller annat. Men att det också såklart innebär att någon annan ofta behöver täcka upp för vissa saker och att det gång efter annan hamnar på dem utan barn. Det kan jag verkligen förstå att man blir trött på även om jag har full förståelse för livspussel och VAB också.

Och att bara man har barn är det helt självklart att man ska få ta FL över jul för det är viktigt för barnen. Men de utan barn då? De har kanske också familj och/eller vänner de vill fira med. Varför räknas inte det lika mycket? Eller som Ellie skriver att det fnissas åt att man vill gå tidigt en dag för att vara med besökande vänner. Eller som en bekant som blev utskälld av kollegor med barn för att han lottades att välja jobbets sportstuga först och valde sportlovsveckan. Men han skulle ju åka med sin bror som hade barn.

Jag väntar själv barn och förstår båda perspektiven. Jag tycker det är viktigt att man respekterar de som inte har barn också. Det är så ofta som det just fnissas åt att man t.ex. ser sina vänner som familj och kanske också vill få prioritera dem nån gång utan att bli klappad på huvudet och "du förstår inte för du har inte barn"-attityd. Särskilt när man många dar i veckan av olika anledningar får täcka upp för de som har barn. Då vill man kanske ibland bara ha ett tack eller förståelse för den andra situationen också...

#32 - Johanna

Svar till anonym. Ja jag tror på att vissa skaffar barn för att vara föräldrarlediga. Givetvis inte som enda argument det hade ju varit otroligt korkat. Jag har haft kollegor som har sagt att får jag inte ha sen semester ser jag bara till att bli gravid. Min lillasyster är gravid och vi raljerar ofta hur härligt det är att slippa jobba sålänge! Att vårda sjuka barn missunnar jag ingen. Men fy tusan för alla som fuskar och jag tror att det finns en del som gör det också.

#33 - Stella i Italien

OCH om vi nu ska tänka ett steg längre så vi får inte glömma bort att vi alla behöver barnen - de framtida sjattebetalarna som kommer att hålla välfärdssamhället igång (bl a hemtjänst och äldreboenden).

#34 - Caroline

Mamma bläckfisk: "ska jag kanske bli lite arg då över att mina barnlösa kollegor glassar framför TV:n eller ligger och sover medan jag sliter och arbetar?". Fast det där är ju inte alls någon analogi. Du har valt att skaffa barn, vilket du väl visste skulle medföra extrajobb. Jag har en häst, det medför också extrajobb som gör att jag får mindre tv-tid. Ellie och andra barnfria har ju inte valt att jobba övertid. Ditt resonemang skulle ju innebära att det skulle vara fritt fram att lägga på barnfria massa extra arbetsuppgifter, eftersom de valt bort det arbete som kommer med att ha egna barn. Absurt. Som att en inte skulle få njuta av de positiva konsekvenserna av ens smarta val att inte skaffa barn?

#35 - Caroline

#29 - Anonym: Min syster och minst fyra andra kvinnor jag känner skaffade alla barn delvis för att slippa vara på sin arbetsplats i 1,5 + år. Det är inte alls särskilt ovanligt. Inte endast därför förstås, folk som hatar barn och absolut inte vill ha dem hittar nog på något annat sätt, men det är inte alls särskilt ovanligt bland dem som tänker att de nog ändå vill ha barn, någon gång.

#36 - Fille sans coeur

Ni som har barn som blir ledsna av de som pratar om frustrationen av att alltid ta "slitjobbet" på arbetet för att de med barn har den ultimata ursäkten att gå - bli inte ledsna! Ingen av dem missunnar er eller tycker att det är fel att ni vab:ar eller tar långsommar. Man vill bara kunna vädra att något är jobbigt.

Som föräldrar som gnäller om att barnen är pissirriterande, de älskar förstås sina barn och vill ha dem, men de vill ventilera.

Tänk på att allt inte är svart eller vitt, och att de ni pratar med inte heller tycker det, men det är svårt att uttrycka sig om man alltid ska gardera sig för missuppfattningar.

#37 - Sandra

Svar till Ellie: Provilegier? Det du nämner handlar för mig inte om privilegier. Jag avskyr att vabba eftersom det 1) innebär att jag hamnar sjukt mycket efter på jobb med stress som resultat 2) jag förlorar pengar 3) att ta hand om en liten sjukling är minsann inget avslappnande precis. Och att folk med barn tar ledigt och föräldradagar i juli handlar ju inte om att utnyttja systemet, det är ju även en praktisk lösning eftersom skolan är stängd då, och det inte är så himla roligt att sätta barnen på fritids halva sommaren. Föräldradagarna och möjligheten att spara dem finns helt till för barnens väl och ve. Att du blir drabbad beror ju inte på priviligerade föräldrar utan på hur din arbetsgivare löser det dessutom. Om man ansöker om föräldraledigt kortare än två månader innan kan chefen neka t.ex. Och säger de till mer än två månader innan så borde man ju kunna lösa det med planering.

#38 - Både ha kakan och äta den

Håller verkligen med Ellie.
Jobbar i ett yrke med många tuffa deadlines, hårda arbetsperioder och komplicerade arbetsuppgifter, och det är nästan komiskt hur väl just detta sammanfaller med plötsligt jätteförkylda barn som måste vabbas precis när det är som tyngst på jobbet. Då det såklart blir de utan barn som alltid måste jobba dubbelt och ro iland projekten. Och oj vad snabbt barnen blir friska så fort deadlinen är över och något festligt händer. Sedan blir det sommar och då är det dags att packa väskan o dra till Gotland i juni för att återvända någon gång framåt skolstarten i augusti. Ojoj så svårt med livspusslet :) Att välja att skaffa barn och göra karriär precis samtidigt innebär tydligen att kollegorna ska utföra jobbet åt en...

#39 - Ellie

Sandra: Det märks att du inte jobbar inom vården eller annat lågstatusyrke. :) Det FINNS INGA lösningar inom vården! Just nu gör jag FYRA personers arbete i flera veckor i sommar. Något min arbetsgivare vetat minst två månader att det skulle läggas på mig. Varför? Det finns inga vikarier. Inga att ta in som kan stötta mig i jobbet, utan vi sitter alla och frustrerat väntar på att de som fått tjänsterna ska börja. I september. Alltså en omöjlig ekvation. Såhär är det ofta inom vården och denna gång har det inget med vabb eller FL att göra, utan helt enkelt att i vissa yrken finns inga resurser att "planera väl". Svårt att se när man är priviligerad och högutbildad kanske, men sånt är livet för väldigt många...

Och apropå att skaffa barn för att få vara ledig länge... Alltså, jo, jag känner många som gjort så. Klart de inte är "barnhatare" i grunden, men de ser ledigheten som ett ENORMT plus, tro mig.

#40 - Ifs

Vilken intressant diskussion det blev! Har två barn och jobbar på en arbetsplats med enbart småbarnsföräldrar, det är ofta skitjobbigt då någon alltid vabbar och alla har massa ledighet att ta ut men det är också extremt skönt för vi sitter alla i samma båt och ingen behöver täcka upp mer än någon annan. Jag var den som fick barn sist och kan ju säga att mina kollegor fattade inte hur mkt jag täckte upp förrän jag inte kunde göra det längre. Jag tror ingen skaffar barn för att va lediga (då tycker jag synd om om dom, har aldrig jobbat så hårt som nu) men däremot tror jag en del av det ojämna uttaget av föräldradagar har med att kvinnor har slitigare jobb med sämre betalt. Om vi hade bättre arbetsgivare och ett starkare fack skulle inte småbarnsföräldrar och barnfria ställas emot varandra.

#41 - Lisa

Funderar på detta med "hårt arbete" som Ann Söderlund tror på. Av hennes blogg att döma verkar hon inte ha något sådant.
Blev provocerad av båda inläggen och håller med om allt du skrivit.

#42 - Tove

Men om man försämrar villkoren för föräldraledighet under typ jul och sommar kommer ju föräldrar inom vården i längden söka sig till andra yrken, typ yrken med kontorstider, för att kunna fira jul med sina ungar och klara av sommarens stängda skolor/ förskolor. Långsiktigt kan knappast lösningen för problemen i vården vara sämre villkor för någon grupp, utan vi skattebetalare borde väl bara punga ut mer skattepengar för att människor vårdar oss?

Skaffa barn för mer fritid låter som världens sämsta idé, så dum är knappast någon, men däremot slippa gå till ett arbete man ogillar och kanske söka nytt jobb under föräldraledigheten tror jag händer rätt ofta att folk ser som plus med att skaffa barn, ja...

#43 - Malin

Ser inget fel i att betala skatt för att barn ska få ha det bra. Men stör mig jävligt mycket på alla förbannat elaka kommentarer som barnlösa får av föräldrar. Jag har hört tjatet sen jag 14 och när jag var 35 byttes det istället ut mot enormt skuldbeläggande. Det får mig att tappa livslusten. Och jo visst barn är framtida skattebetalare men jag fick också jobba jävligt hårt för att täcka upp för andra, så hårt att jag blev gräsligt sjuk och har därför väldigt svårt att numera ha nåt överseende med föräldrar. Vad har man för människosyn om man tycker att mitt och andra barnlösa liv ska vara sämre för att ändras barn ska få ha det bra? Det dröjer väldigt länge innan de där barnen börjar betala skatt btw.

#44 - Becka

Själv blir jag mest less på att uttrycket "lattemorsor" används som något negativt. Som föräldraledig själv kan den där latten med andra vara livsviktig efter en natt med skrik, missnöjd bebis och längtan efter att bara gå och aldrig mer komma tillbaka. Att få träffa andra vuxna och föra ett vanligt samtal med utan att behöva göra en massa gurgelljud för att försöka få sin sura bebis lite glad.

Det är så himla lätt att känga till föräldralediga, främst mammor. För precis allt. Som att dessa föräldralediga mammor inte har tillräcklig ångest för att en inte är den perfekta mamman, för att det kanske inte finns utrymme att göra karriär eftersom ens partner inte vill ta över föräldraledigheten, att en inte orkar göra sig snygg eftersom en har haft en bebis att ta hand om en hel natt och den lilla lilla ork som finns kvar används till att fortsätta orka ta hand om bebisen under dagen.

Nåväl, korkade krönikor som bashar (alltid alltid!!!) på morsor måste få ett slut.

#45 - Petra

Så bra skrivet Mia, håller med!

#46 - Mamma%20bl%E4ckfisk

Caroline (kommentar 34), jag var ironiskt när jag skrev "(ska jag kanske bli lite arg då över att mina barnlösa kollegor glassar framför TV:n eller ligger och sover medan jag sliter och arbetar?)", Jag tycker inte alls att barnlösa personer ska ha extra arbetsuppgifter (fast tanken är intressant att analysera ur ett samhällsperspektiv för föräldrar gör ju en massa icke betalt arbete för att reproducera befolkningen så att samhället kan fortleva). Jag menade bara att de flesta förälder sliter hårt för att få ihop både yrkesliv och att kunna ta hand om sina barn på ett bra sätt. Bara för att någon går tidigt från kontoret betyder inte per automatik att den personen arbetar mindre än de som stannar längre, utan kan också betyda att personen istället får arbeta på lite mer obekväma tider. Mina barns förskola stänger 16:45, så jag kan inte stanna till sent på jobbet hur mycket jag än skulle vilja. Både förskolor och fritids stänger några veckor mitt i sommaren (min sons fritids öppnar t.ex inte förrän 8 augusti) så det är helt nödvändigt för mig att vara ledig då. Och visst är det ofta ett val att skaffa barn (i Sverige), precis som det ofta är ett val att inte skaffa barn, och som tur är lever vi i ett samhälle där det i stor utsträckning är möjligt välja. Jag tycker vi ska vara glada över det och respektera varandras val.