bloggkommentatorerna

Lipar över jordgubbsplantor
Jag hänger på Cissis inlägg om utbrända och stressade mammor på semestern och Mias om ens kassa medarbetare i firman FamiljenAB. 
 
Nu är jag mitt i det här att jag har gått in i semesterlunken, men det inte är så ljuvligt som jag trodde att det skulle vara. Det är saker att göra hela tiden. Tvätta, städa, laga mat, fixa aktiviteter, planera inför husvagnssemestern, fixa Ipads som strular, vattna blommor, handla mat, hålla sig a jour med allt på sociala medier, läsa de där böckerna som man skulle läsa...och så vidare. 
 
Idag lipade jag över jordgubbsplantor som jag har fått i present. Stod och snörvlade över dem och fick panik över hur jag utöver allt annat skall få tre plantor att överleva. Min sambo tyckte att svaret var lätt. Släng dem! Jag kan ju inte slänga plantor som jag har fått. De måste jag ta vara på och vårda. Orkar inte!
 
Mammastressen är månne självförvållad, men det går inte att välja bort den man är. 
 
//Anna-Maria
 
 
 
 
#1 - Dgkl

Ja alltså jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men, istället för att skriva såhär på bloggen, vilket kommer få givaren att känna sig sämst, säg till densamme att du skötte dem sååå fint men att de TYVÄRR dog ändå. Är det någon du träffar ofta får du väl stoppa dem i jord och sedan säga ovanstående. Du blir förlåten jag lovar. :P alternativt delegera ansvaret, hur gamla e dina barn? (Förutsätter att be mannen är uteslutet....?) Det vore ju det bästa, de lär sig ansvar, du slipper, och alla får jordgubbar!!! :)

Svar: Det har inget med givaren att göra eftersom det är JAG som känner det här ansvaret över det jag har fått. Det är mina känslor. Inget som de som har gett mig plantorna kan styra över. De har gett en present. Jättesnällt. Punkt slut. Sen att det blir droppen för mig har inget med dem att göra. Givaren kommer inte veta om jag slängde dem en sekund efter att jag fick dem eller om jag skötte dem med vördnad, så det är inte det som är grejen. Det hade kunnat vara något annat än just jordgubbsplantor, men nu var det de som fick stå för symboliken i den här mammastressen.//A-M
bloggkommentatorerna

#2 - Anna

Du kan ju ge bort plantorna så är de någon annans problem :)

Svar: Det känns inte riktigt schysst att sätta någon i samma olycka. Om de inte verkligen vill ha dem då.
bloggkommentatorerna

#3 - M

Ge dem vidare - för någon med trädgårdsintresse är det ju guld!

#4 - Malin

Hu förstår känslan... Fick ett citronträd som gick hädan häromveckan. Har fortfarande dåligt samvete.
Jag hade satt dem i stor kruka och ställt ner uppochnervända petflaskor som man kan fylla med vatten. Så gör de inget om man glömmer av dem. :)