bloggkommentatorerna

Är du ytlig eller praktisk?
Vi har även tidigare skrivit om att låta ytan gå före det praktiska. Till exempel angående att Hop-Petra förvarar sina böcker på vinden, och endast låter snygga böcker ligga framme för dekoration. Jag tyckte det var att gå för långt, för det skulle inte bli mycket läsa av om jag hade behövt klättra upp på vinden varje gång jag skulle byta bok. Men alla håller ju på sådär, på något sätt. Försvårar vardagen för skönhetens skull. Mycket hemma hade kunnat förenklas om man bara sket i hur saker och ting såg ut. 

Men för min del går gränsen långt innan man väljer att måla altangolvet svart, som Laila Bagge nu gör. Det blir förstås glödhett att gå på, de dagar då solen skiner, det vill säga de dagar då man vistas på altanen. Vilket man oftast gör barfota. Laila delar istället ut flipflops till gästerna som grillar, solar och badar på hennes uteplats. Det där är att sänka livskvaliteten för mycket, tycker jag. Däremot envisas jag med att bädda och puffa till extrakuddar i sängen varje dag, trots att det hade varit mycket enklare att strunta i det. 

Hur gör ni? Var går er gräns för hur mycket ytan får styra?

//Mia
Trauma kan uppstå så lätt
Katta Kvack går på skrivarskola och igår fick hon "massiv kritik", som hon uttrycker det själv, på sitt manus. Jag tänker att det är sjukt modigt att bara gå en skrivarkurs, just därför att man kan riskera att bli sågad vid fotknölarna och aldrig vilja skriva igen. Så funkar jag. Jag förstår henne precis. Typ samma sak hände mig men det var på en kurs i engelska på Universitetet. Jag fick tillbaka respons på att min engelska var ok men att jag skrev på svengelska när det gällde ordföljd och så vidare och behövde ändra. Jag läste min text om och om igen och kunde inte hitta felen. Vad skulle jag ändra?! Det kunde jag heller inte med att fråga eftersom jag då skulle visa mig ännu dummare än vad jag redan framstod. Eftersom jag inte hade någon då i min bekantskapskrets som kunde hjälpa mig med engelska så hoppade jag av kursen och från den dagen så tror jag innerst inne att jag suger på engelska. 
 
När jag var på en tillställning, hamnade jag bredvid en tjej som pratade engelska men förstod svenska, så pratade svenska med henne hela tiden och hon engelska med mig. Hon sa till mig att jag var väldigt bra på att inte glida över på engelska som alla hennes vänner och arbetskamrater alltid gör. Men det är ju för att jag tror att jag suger på det och inte vill skämma ut mig. Helt naturligt för mig. Kan jag prata svenska med någon så gör jag det. Andra språk är ångest för mig. 
 
Katta borde inte bry sig om den som gav responsen. Jag tror att hälften av det som ges ut i bokform är sånt som hade fått "massiv kritik" i en lärares ögon. Det betyder inte att vanliga läsare inte hade älskat det! Jag hoppas inte att Katta blir traumatiserad av kritiken, så som jag blev, och att hon fortsätter att skriva. Go Katja!
 
Jävla lärare! (talk to myself)*
 
//Anna-Maria
 
*med reservation för fel
Bucketlist
Therese Lindgren får hjälp av Pär Lernström med att uppfylla en del av punkterna på hennes bucketlist. Det handlar om att dricka champagne, i champagne. Den klassiska drömmen om att bada i något man gillar (pengar, vin, godis...) Nu blev det ju en snålvariant, eftersom ett badkar fullt med skumpa skulle kosta miljarder. Så Therese fick bada fötterna i några deciliter champagne medan hon skålar med Pär. Hennes första kommentar är att det är så äckligt och inte skönt. Så kallt också. Men det är ju ännu äckligare att värma upp bubbelvin och bada i. Tänk den sura lukten. Mot slutet av klippet (när hon vet att hon snart ska få gå upp och tvätta sig) gaskar hon upp sig och säger att det är SÅ trevligt. 

Men sammanfattningsvis så måste det ju vara en läxa för oss andra. Sätt inte upp såna där klichéartade önskningar på er bucketlist. Välj bra saker i stället. Som vadå till exempel?

//Mia