bloggkommentatorerna

Alternativa val
Nellie Berntsson skriver här om hur det är att välja bort gymnasiet. Jag tolkar det som att hon ofta blir ifrågasatt. Att bli ifrågasatt för ett val man gör gör ofta att man blir väldigt försvarande när man berättar om hur man tänkt. Hon beskriver det nämligen som att det inte finns några nackdelar alls. Jag menar att det finns klara nackdelar, även om fördelarna kanske väger över i hennes fall. Men hon träffar inte jämnåriga i samma utsträckning som andra gör, hon missar en massa kunskap, jag tror absolut inte att hon kan plugga matematik eller historia på samma sätt som om hon hade gått i skolan, hon missar en massa gemenskap och erfarenheter. Hon får såklart andra erfarenheter och färdigheter, och förr gick vanligt folk inte längre än sju år i skolan, det klart att det blir människa av henne också. Försörjningen är det minsta jag tänker på, hon har ju specialiteter som många andra saknar. Men jag tänker på hur oreflekternade och oanalytisk jag själv hade varit om jag inte hade pluggat efter 16 års ålder. Sånt kan man ju tillskansa sig någon annanstans än i skolan, men jag hoppas att hon rör sig med vettigt folk och ser till att utvecklas även inom andra ämnen än ridsport och sociala medier. 
 
OBS, hatar att det finns en underton av "dålig förebild" i kritiserandet av Nellie. Hon kan inte själv ansvara, och låta sitt liv påverkas hur mycket som helst av att andra kan ta efter henne. 

Vad tror ni om att sluta skolan tidigt? Egetligen är det kanske synd att det blivit norm att gå gymnasiet, för en del gör sig så mycket bättre utanför skolmiljön. Jag intervjuade förresten en svensk kille i New York förra veckan. Han hade inte godkänt i något på gymnasiet, förutom i media, som han var intresserad av, och nu arbetar han med reklam på Manhattan. Han sa att han absolut inte passade i skolan, men att hans bästa tips till skoltrötta är att göra någonting. Bara göra vad som helst som kan leda till något annat. Det gick bra för honom.

//Mia
#1 - Ida

Det beror på varför man väljer bort gymnasiet. Är det för att det finns ett intresse som en faktiskt kan försörja sig på, för att man upplever att gymnasiet blir hämmande eller för att man vill börja jobba på en gång behöver det inte betyda att man är körd eller att man på något sätt kommer ligga samhället till last för det val man gjort. Men väljer man bort gymnasiet för att man inte orkar plugga, eller för att man anser att det är onödigt (utan att ha en plan med vad man ska göra istället), då är det kanske en rätt dum idé.

Det negativa med att välja bort gymnasiet är ju att det blir en väldig uppförsbacke om man kommer på att man vill skola om sig till något som kräver högskolestudier. Det går ju, men kommer ta ganska mycket energi och pengar. Är man trettio år är det kanske inte så lockande och det blir nog ofta så att dessa personer får fortsätta inom den bransch de redan är i. Samtidigt är det nog få som ångrar att de valde bort gymnasiet om de på annat sätt lyckats bygga sig en karriär.

#2 - Cykelkatten - Cykel, punk och kärlek!

Egentligen bryr jag mig inte ett dugg om att och om varför folks väljer bort att utbilda sig. Men jag kan inte komma på någon som har varit riktigt intressant och givande att diskutera (allmänna, ej special intresse-krävande) saker med bland de jag träffat som inte ser nyttan med allmän bildning. Men det är ändå fantastiskt att man kan klara sig fast man väljer bort det historiskt sett bevisligen grundgivande kunskapspaketet nämligen skolan (gymnasiet är ju bara en skoldel egentligen).

#3 - En tonårsmamma

Mitt barn går ut nian nu men kommer inte börja gymnasiet i år iaf. Han har adhd och autism och orkar inte, hela högstadiet har varit en kamp. Vi ser det som ett sabbatsår, en möjlighet att få vila och göra vad som intresserar honom (tex fotografera, träna språk och löpning). Men visst blir vi väldigt ifrågasatta. Gymnasiet på vår ort har dåligt rykte både bland npf-föräldrar och habiliteringen, men det vet ju inte "folk"...

#4 - Kunskap och kompetens utan gymnasium

Jag tycker också att det är synd att gymnasiet har blivit "norm" och därmed blir möjligheterna begränsade för ungdomar som väljer bort det. De flesta arbetsplatser tittar inte ens på ansökningar som saknar gymnasiebetyg inför en rekrytering. Som om gymnasiestudierna skulle vara ett kvitto på högre kompetens... Tyvärr ser skolan inte ut som den borde göra och utförda studier i gymnasieskolan leder inte alltid till ökad kunskap. På grund av den höga pressen av att fortsätta sina studier efter nionde klass, hoppar de allra flesta ungdomar på gymnasiet, även om de är slutkörda och saknar motivation och ork. Väldigt många hade mått bra av ett "friår" för att samla krafterna, hitta studie- och livslust och få tid att ägna sig åt passioner. De blir knappast isolerade från mänskligheten bara för att de inte går i skolan -
tvärtom! De får istället mer tid att ägna åt sport, vänner och hobbies.
Även bättre och fler alternativ till gymnasiet, som ger samma status, borde skapas.

#5 - kurt

Verkligheten är att gymnasiet är ett måste. Jag hade kul där och alltid roligt o plugga. Du har inte många chanser att få jobb utan gymnasieutbildning. Att man ens måste skriva om det här??