bloggkommentatorerna

Låt bloggarna vara
Lyssnade på Hanapees otroliga podcast igår och ranten som titeln syftar på handlar om att Hanna är trött på läsare som inte förstår henne, som inte uppskattar hennes skämt eller som kräver för mycket moral från henne.

Om man är intresserad av vad som hänt i detalj så läs min tolkning här, annars kan ni lika gärna hoppa över detta stycke för det intressanta kommer senare: Det hela började med att hon klagade på en förkylning. Någon skrev att hen var orolig för Hannas immunförsvar, varpå Hanna blev irriterad och svarade: "T Y S T". Jag tror det var cirka så i alla fall. Då blev folk arga på hennes ton, och en del ska inte besöka hennes blogg mer. Hanna blev redan där less, men blev snart ännu mer trött när hon i den här enkäten skojat om att i hennes fantasi heter hon Adolf Hitler, varpå någon tyckte det var märkligt för att det i så fall skulle betyda att Hanna fantiserar om att vara en mördande diktator. 

Fortsätt här nu då: Nu känner Hanna, som en reaktion på de höga kraven på henne, för att vara mer hämningslös. Att svara Adolf Hitler i en enkät över drömnamn menar hon är något hon kan göra nu, eftersom hon inte längre vill vara alla läsare till lags. Hon hade även kunnat skriva det för fyra år sedan, när hon bloggade fritt. Men inte för två, för då försökte hon leva upp till alla krav och undvika liv i luckan. Men nu har pendeln vänt. Fattar ni? Jag fattar precis vad hon menar och är GLAD att pendeln börjat vända, för det har gått åt ett jävla stentrist håll de senaste åren. Jag hoppas att jag också snart kommer känna mig mer avslappnad med att vara lite rolig utan att vara rädd att någon människa ska ta illa upp. 

Hanna säger: "Jag har kommit till en punkt nu där jag blivit någon slags Kissie 2007. Att det enda jag vill är att provocera." och "Jag vill att folk ska hata mig nu." 

Nej, hon är inte som Kissie var 2007, det är en överdrift. Och jag tror inte hon vill bli hatad, jag tror att hon vill att rätt läsare ska älska henne, och att hon bara ska skita i resten. Jag kan verkligen förstå den känslan. 

I förhållanden så sägs det ju ofta att man inte ska försöka ändra på sin partner. Och om partnern försöker förändra en så är det inte rätt att vara tillsammans. Varför säger man inte så om bloggare. "Försök inte ändra bloggarens humor och "ton", sök efter likasinnade istället och lämna bloggaren själv med sin trista inlägg och sina plumpa skämt."

//Mia
#1 - Anonym

🙄😂

#2 - kristin

Jaa! Är så less på alla lättkränkta läsare och på alla bloggare som anpassar sig efter det . Önskar att alla bloggare kunde svara "dra åt pipsvängen" istället för att vara såå förstående och ta in kritik. Det är helt omöjligt att ta in hela sin omgivnings åsikter! Det är inte bara omöjligt, det är inte ens sunt! Jag älskade när det stormade i den här bloggen om nått fånigt ( tror det var att yrkesmän ej skulle bry sig om skvallerbloggar) och ni bara : nej, vi tänker inte skriva ett pudelinlägg och ta tillbaka det vi skrev. Älskade er för det! Sandra Beijers blogg har blivit sådan sedan hon blev heart broken, hon är supercool och skiter och driver med alla som blir upprörda över petitesser som köttätande, använda fel ord osv.

#3 - Anonym

Alltså folk måste chilla. Herregud.

#4 - Tove

Jag tycker de tär toppen om man låter bli att ta till sig av kommentarerna från den 1% som är lättkränkta (de är helt klart överrepresenterade bland den lilla andel som faktiskt kommenterar), så att de andra 99 % kan få läsa en blogg som är lite rolig och inte som typ myndighetsinformation.

Men typ den här bloggen. Så har jag väl blivit irriterad över era åsikter och att jag tyckt ni skrivit något dumt ett par gånger genom åren. Men de tär ju liksom inget som skadat mig, att bli lite irriterad och tycka någon resonerar korkat. Så varför ska ni försöka unvika det till varje pris?