bloggkommentatorerna

Livet efter skilsmässan
Nu är man ju intresserad av hur Isabella och Odd kommer att dela upp vardagen med barnen. Bella berättar idag att hon kommer kunna behålla huset. Gud vad skönt ändå och bra för barnen att de slipper flytta därifrån. Det verkar ju som om Bella har hittat andra mammor i området att umgås med som också har småbarn och det är verkligen guld värt. 
 
Hur tänker ni nu när Bella och Odd separerar? Jag tar helt och hållet Bellas parti. Tänker att det är Odd som har tabbat sig på något sätt eller att Bella har tappat intresset. Men det behöver inte vara så. Jag tar antagligen Bellas parti för att jag är kvinna och när de gick ut med att de skulle separera så kände jag en lättnad. Gud vad skönt för Bella, ändå, tänkte jag. Vet inte om det är tanken på att hon nu kan bestämma helt själv över sitt liv som gör att jag känner så. Hon behöver inte göra något ihop med honom längre och tanken på det känns bra i mig på ett sjukt sätt. 
 
Många var så ledsna för deras skull när de separerade. Men om de har valt att göra detta så kan man inte komma och säga att det är ledsamt och sorgligt, för då stöttar men inte dem i deras beslut. Hade jag skiljt mig så vet jag inte om jag hade velat att folk skulle säga: -Gud, vad sorgligt. Om det inte var så att jag blev lämnad, utblottad och var offret då så klart. En skilsmässa kan vara det bästa som händer två människor. 
 
Jag tror att Bella är en klok kvinna och att skilsmässan inte är en impulsgrej. Därför tänker jag att det här är det bästa. 
 
Det är mycket mer spännande att följa Bella nu när hon är singel. 
 
Vad som helst kan hända!
 
//Anna-Maria
 
 
#1 - Jenn - Forever abroad

Blev ni förvånade? För om jag ska vara ärlig så blev inte jag det, trodde bara inte att det skulle ske så tidigt. Känns också egentligen märkligt att spekulera om någon annans äktenskap, men är det kanske en del i att vara offentlig person??

#2 - Anonym

Det sorliga är barnens situation när mamma och pappa skiljs. Tror inte de flesta föräldrar känner att en skilsmässa är en seger om man nu inte lever i missförhållanden. För övrigt så vet vi ingenting om deras tankar så varför spekulera?

#3 - Anonym

Blev inte ett dugg förvånad. Bella verkar vara en person som inte klarar av längre förhållanden eller livssituationer, vare sig det gäller människor, djur, boende eller jobb. Barnen har hon alltid kvar men man märker ju att jobbet få ta allt mer plats... Det var ju Odd som tjatade om barn typ vid andra dejten annars hade det nog inte funnits några kids alls än i bilden.

#4 - Anonym

Det knäppa är att jag tycker det känns lite sorgligt att aldrig mer få läsa om hur de äter chilli som odd lagat typ hela dagen och sen kollar serier ihop. Såna där vanliga familjesysslor. Tycker det var mysigare att läsa om än bellas singelliv när hon åt mackor till middag och hade urringat ner till naveln. Blir väl lite annorlunda nu men iaf. Märkligt det där hur man dras med men har läst bloggen i 11 år. Kan fortf sakna Nils! Hahaha

#5 - Anonym

Odd hänger ju redan på tinder. Tycker det säger väldigt mycket.

#6 - Linn

Är ganska säker på att de kommer komma en bok om hur man tar sig igenom en skillsmässa på bästa sätt

#7 - Jessica

Barnen kommer inte ens minnas hur det var när deras föräldrar bodde ihop. Så dem överlever nog så småningom.

#8 - Louise

Jag blev inte heller förvånad. Trodde kanske det skulle ta några år till för Bella att "vakna". Mitt intryck av Odd är inte vidare positivt faktiskt. Byter jobb stup i ett, skulle köra eget och det rann ut i sanden, det med. Jag är rätt övertygad om att han inte klarar av "lilla frun's" framgångar, alls.

Jag önskar henne all lycka och att nästa man hon träffar är mer i hennes stil.

#9 - Tina

Jag har hört tvärtom. Att det är Bella som varit otrogen. Från en ganska säker källa dessutom. Men visst, är ju inte säkert nånting man hör. I vilket fall verkar de ju hantera skilsmässan bra vilket är huvudsaken, för dem själva men mest för barnen. Verkar sansat på något sätt.

#10 - Tove

Många som "inte blir förvånade". Men skilsmässor är ju så himla vanligt så jag förstår inte varför man någonsin skulle bli så himla överraskad över att något känt par skiljer sig?

I övrigt håller jag med AM, jag tror att Bella kommer trivas väldigt bra själv. Och en skilsmässa är ju typ ända sättet för en mamma att få ha bara halva ansvaret för barnen utan att alla kallar henne kass mamma och inbillar sig att mannen tar aaaaallt jobb med barnen.

#11 - johanna

#2, Anonym:
1) Dels är barnen så små att de knappt kommer minnas något alls och 2) Kan vi nån gång SLUTA reproducera bilden av att en skilsmässa är det värsta tänkbara som kan hända barn? Det ÄR inte det per automatik. Det finns såklart dåliga fall men det finns också många fall där det går jättebra.

#12 - Anonym

Johanna: jo en skilsmässa är skit för barnen. Den som säger nåt annat vill döva sitt samvete eller saknar empati. Att sakna mamma och pappa varannan vecka, att sen få bonusförälder och köra det racet är fan inte lätt för några barn även om de anpassar sig. Spela inte Allan nu och låtsas om som att en skilsmässa är en dans på moln och att små barn inte kan känna en saknad. Empatilöst

#13 - Ida

Till Anonym: Jag har jättemånga kompisar som är skilsmässobarn och väldigt få har haft jobbiga upplevelser av det. De vars föräldrar separerade när de var riktigt små har inget negativt alls att säga om det, det har varit deras vardag med varannan vecka-boende. Det har varit värre för de kompisar vars föräldrar separerat när kompisarna kommit upp i vuxen ålder, eftersom det då har känts som att föräldrarna bara hållit ihop för barnens skull, och det har givit mina vänner skuldkänslor och en upplevelse av att allt har varit en teater. "Vi var tydligen inte den lyckliga familjen jag trodde".
Sen har jag även en kompis vars mamma höll kvar vid relationen för barnens skull, men det slutade med att pappan hotade henne med pistol framför barnen (som då var i tonåren). Hade kanske varit bättre att separera redan i början när han betedde sig som en psykopat.

Jag menar inte att man ska ta lätt på en separation, eller att det är en enkel grej för barnen. Men jag tror att i 99% av fallen är det bättre för barnen med en separation än att föräldrarna håller ihop om de inte vill. Sen kan man göra separationen så bra det går för barnen, inte skuldbelägga den andre föräldern, försöka vara överens med varandra inför barnen och inte hoppa direkt in i en annan relation.

#14 - Josefine

Som det alltid är så är det nog ingens fel, eller bådas, om man nu vill se det så. Kanske gled de isär, kanske är de för olika, kanske vill de leva olika liv.

Men det som stör mig är att många fortfarande drar paralleller mellan att det är skilsmässan som gör att barn mår dåligt. Såhär tänker jag - ja tiden för separationen är troligen jobbig för barnen, för det är även jobbigt för de vuxna att ställa om, byta boende, kanske vara i konflikt om vissa saker, innan de kan landa i det nya livet. Vissa likställer faktiskt att traumat av en skilsmässa kan ha samma stressiga effekt som ett dödsfall inom familjen.
MEN, det som kommer påverka är hur samarbetet kommer se ut mellan föräldrarna sen! Om de lyckas göra det bästa för sina barn, att kunna gilla varandra som barnens föräldrar och komma över den uppbrutna relationen. Då är jag övertygad om att barnen kommer klara det bra. Men om barnen märker att mamma och pappa bråkar, talar illa om varandra, vill olika saker - ja då är det klart barnen far illa av det, oavsett om föräldrarna lever tillsammans eller ej. Föräldrar i konflikt är oerhört svårt för barn att leva i.

#15 - T

Anonym #12: mina föräldrar separerade när jag var tolv och det har verkligen inte varit skit. De passade inte ihop och det var väl tråkigt att flytta ifrån huset men samtidigt spännande att flytta till stan som det blev för oss. Jag har en fem år yngre syster och en fyra år äldre bror och ingen av oss har "sörjt" att våra föräldrar inte längre bodde ihop. Det passade dom och är verkligen inget som format mig eller jag varit speciellt ledsen för.

#16 - Madde

Det här var ju ett av de lite roligare blogginlägg jag läst på länge. Underhållning 😁

#17 - M

Mina föräldrar skilde sig när jag gick i gymnasiet och det var vidrigt. Massa äckligt drama som låg till grund för den skilsmässan (inte något fridfullt "de passade inte ihop" mao) som påverkat mig oerhört mycket. Tror för övrigt att jag hade haft svårt för en skilsmässa även då jag var yngre, eftersom jag var ett extremt känsligt barn och saknade mina föräldrar så fort de var borta (typ). Alla barn tar en skilsmässa olika, men jag skulle nog personligen se det som ett misslyckande oavsett. Även om jag absolut förstår att det kan vara nödvändigt ibland.

#18 - Katja

Precis som alla andra livshändelser så är det egentligen inte förrän långt efter händelsen, och kanske till och med först i slutet av livet som man med någorlunda säkerhet kan säga hur man har blivit påverkad av händelsen ifråga. Självklart blir alla människor, och speciellt barn, påverkade av en sådan trauma som en separation. Men en separation är bara en av de hundratals andra trauman som barn kan gå igenom, oavsett hur familjekonstellationen ser ut. Vad som blir bäst/sämst i längden går inte att sia om, även om det förstås finns diverse studier som försöker komma närmare "sanningen". Vi är alla människor som kämpar bäst vi kan.

#19 - johanna

Ida och Josefine! Håller med er så himla mycket, så klokt skrivet.
Jag tror också att själva omställningen, i separationsskedet, oftast är det jobbigaste (det är det enda jag minns som tufft i alla fall, jag var 13 när mina föräldrar skildes) men om de vuxna sen klarar av att samarbeta, sätta gemensamma gränser och inte tala illa om varann eller "spela ut" varann inför barnen, då går det ofta att lösa väldigt bra.

Och du anonym, jag försöker inte "spela allan" eller döva mitt samvete, jag har inte ens några egna barn att känna någon slags skuld emot så det här är skrivet ur ett (välmående) skilsmässobarns synvinkel. Jag har heller inte påstått att det är en dans på rosa moln. Jag vill bara nyansera bilden som så ofta reproduceras om att det ALLTID är ett helvete, för så är det inte.

#20 - Anonym

fast alla ni som pratar om att skilsmässa är det värsta som kan hända barnen måste också komma ihåg att alternativet inte är en happy go lucky go reklamfilmsfamilj där alla älskar varandra. att leva med två människor som egentligen inte vill vara tillsammans är hemskt. att se sina föräldrar vara olyckliga påverkar också barnen och barnens syn på relationer och kärlek.

#21 - A

Jag tror att Bella fick smak för singel livet och att gräset är nog lite grönare på andra sidan trots allt. Hon har ju sett nyförälskad ut sista tiden - så nån flirt har nog funnits. Förstår att Odd tröttna på att dra hela lasset hemma med barnen när frun lyser med sin frånvaro. OBS min egen analys.

#22 - Lina

Jag tror också att hon snabbt har någon ny kärlek och att hon antingen låter denne flytta in med henne på Lidingö, eller säljer huset och flyttar in i ny lägenhet i stan med honom.

#23 - Anna

Jag stör mig lite på att många utgår från att det är Odd som "gjort något dumt". Min analys: det kan lika gärna vara tvärtom. I mitt tycke ser nämligen Isabella nästan nyförälskad ut, hon strålar på alla bilder. Gör man verkligen det om man blivit bedragen? Hon känns liksom generellt väldigt ödmjuk gällande Odd och hela situationen. Min egen teori är att hon snarare är "boven" och att hon är mån om att det inte ska komma ut- det skulle kunna skada hennes personliga varumärke och inte minst bolagen.

#24 - Fredrika

Trodde inte det skulle hända eller iallafall inte när barnen är små. Men det som är bra med Isabella är att hon kommer kunna se det positiva i det.

#25 - Tove

Jag tycker det verkar vara några olika grejer som inte helt sällan drabbar barnen hårt vid skilsmässor.

Dels bonusföräldrar. Kassa styvföräldrar är så mycket vanligare än dåliga förälrar. Inte alltid kassa heller, men nya bonustföräldrar som inte är lika förtjusta över deras exisens som föräldrarna är. Typ kräver att barnen inte ska vara där under veckorna som inte är "deras". Vilket kanske är rimligt. Men helt plötsligt finns det liksom en vuxen person i barnets liv som tydliggör att man inte alltid är välkomen hos sin mamma/ pappa.

Och sen att många föräldrar bråkar mycket och barnen hamnar emellan och används i bråket. Att fördelsedagar och julaftnar används som slagträn osv. . Också vanligt, kanske för att man triggar varandra och gör lite värre tillbaka hela tiden i konflikter?

Och sen framförallt att det är vanligt att det är en förälder man får dålig kontakt med och glider ifrån när familjen upplöses. Sjukt mycket vanligare bland skilsmässobarn.

Undviker man de värsta grejerna tror jag inte barnen behöver fara så illa. Men det är ju faktiskt rätt vanligt att föräldrarna bråkar massor och att det blir problem med bonusföräldrar så jag tycker det är lite skevt att lådsas om att det oftast är bra. Det KAN bli jättebra, om båda föräldrarna gör ett bra jobb. Tyvärr kan man ju dock bara kontrollera hur man själv gör, inte ens frånskilda maka/ make.

#26 - Anna

Föräldrar som använder barnen för att bråka med den andra är inte bra föräldrar (även om de inte skiljt sig). Bra föräldrar är bra föräldrar även om familjeförhållandena ändras.

#27 - Kaarina

Verkar väldigt jobbigt just nu, med planeringen och kalendertid. Där barnen planeras in varje dag. Enklare med en vecka var. Eller?

#28 - Anonym

Såå sant Tove! Har själv erfarenhet av hemsk styvförälder snarare än att själva seperationen mellan mina föräldrar var jobbig. Även om den inte heller var en dans på rosor. Skilsmässan och konsekvenserna har påverkat mig jättemycket och ger mig än idag mycket ångest. Såklart att det är bättre att skiljas än att vara tillsammans och olyckliga. Men Bella och Odd har ju bara varit tillsammans i ett par år och borde kanske aldrig ens skaffat två barn om de inte lyckas hålla ihop längre än så här. Lite harsch kanske, men tycker det var omoget av dem att skaffa barn så snabbt när de uppenbarligen inte var rätt för varandra och deras beslut EVENTUELLT kan skada både G och S, nu och i framtiden.

#29 - En nyansering

"Bara en lycklig förälder kan erbjuda en lycklig barndom för sitt barn." Enligt Judith Wallerstein, som är pionjär inom forskningen om skilsmässor, stämmer det här inte. Ofta blir föräldrar som har stannat i ett olyckligt äktenskap förvånade då de senare hör att barnen tycker att de har haft en lycklig barndom. Det stör inte nödvändigtvis barnet fastän äktenskapet är kyligt och föräldrarna sover i olika rum.

Wallersteins resultat kommer från en uppföljningsstudie som pågått i 25 år, där hon undersökte amerikanska skilsmässobarns liv."

Barnen borde inneha huvudrollen i en familj, medan föräldrarna stannar i bakgrunden och guidar och får saker att flyta på. Vid en skilsmässa byts rollerna. Föräldrarna och deras viljor tar över huvudroller, medan barnen måste supporta.

#30 - Sofia

Reagerade under livesändningen på Bellas och Simons relation till varandra. Verkade lite för cosy. Tänkte också på att Bella hela tiden tittade mot Simon när hon berättade varför Odd och hon slutat jobba tillsammans, och att Simon nickade och gav henne uppmuntrande blickar. Kändes väldigt konstigt att söka stöd hos sin assistent när man pratar om något som rör ens make. Tror att Odd ganska snart insåg att Bellas relation med Simon inte var så professionell, och vilken man vill se sin fru flörta med sina anställda på det sätt som Bella gör med Simon.

#31 - Anonym

Ja Sofia 👆🏻 så måste det ju vara. Snillena spekulerar 👍🏻🙄