bloggkommentatorerna

Trauma kan uppstå så lätt
Katta Kvack går på skrivarskola och igår fick hon "massiv kritik", som hon uttrycker det själv, på sitt manus. Jag tänker att det är sjukt modigt att bara gå en skrivarkurs, just därför att man kan riskera att bli sågad vid fotknölarna och aldrig vilja skriva igen. Så funkar jag. Jag förstår henne precis. Typ samma sak hände mig men det var på en kurs i engelska på Universitetet. Jag fick tillbaka respons på att min engelska var ok men att jag skrev på svengelska när det gällde ordföljd och så vidare och behövde ändra. Jag läste min text om och om igen och kunde inte hitta felen. Vad skulle jag ändra?! Det kunde jag heller inte med att fråga eftersom jag då skulle visa mig ännu dummare än vad jag redan framstod. Eftersom jag inte hade någon då i min bekantskapskrets som kunde hjälpa mig med engelska så hoppade jag av kursen och från den dagen så tror jag innerst inne att jag suger på engelska. 
 
När jag var på en tillställning, hamnade jag bredvid en tjej som pratade engelska men förstod svenska, så pratade svenska med henne hela tiden och hon engelska med mig. Hon sa till mig att jag var väldigt bra på att inte glida över på engelska som alla hennes vänner och arbetskamrater alltid gör. Men det är ju för att jag tror att jag suger på det och inte vill skämma ut mig. Helt naturligt för mig. Kan jag prata svenska med någon så gör jag det. Andra språk är ångest för mig. 
 
Katta borde inte bry sig om den som gav responsen. Jag tror att hälften av det som ges ut i bokform är sånt som hade fått "massiv kritik" i en lärares ögon. Det betyder inte att vanliga läsare inte hade älskat det! Jag hoppas inte att Katta blir traumatiserad av kritiken, så som jag blev, och att hon fortsätter att skriva. Go Katja!
 
Jävla lärare! (talk to myself)*
 
//Anna-Maria
 
*med reservation för fel
#1 - Annelie

Jag jobbar med att skriva manualer och har på alla arbetsplatser alltid skrivit på engelska (t.o.m. om det ska översättas till svenska). På en arbetsplats hade vi ett kontor i USA som korrekturläste engelskan åt oss eftersom det inte är vårt modersmål. Vi fick alltid utan undantag tillbaka kommentarer om just svengelsk meningsuppbyggnad osv. Sen vid något tillfälle hade en amerikan varit på kontoret i Sverige och skrivit all text till en manual, och när den korrekturlästes av det amerikanska kontoret så fick vinåterigen kommentarer om svengelskan. Ända sen dess har jag tagit sådan kritik med en nypa salt!

#2 - Carolina

Men du fick ju kritik för att du inte kunde. Klart att du då inte hittar felen eftersom det som är fel tror ju du att det är rätt annars hade du ju inte skrivit så från början. Läraren borde ju då pekat ut vad som var fel och varför. Hur ska man kunna lära sig annars? Märklig lärare.

#3 - Katja

En gg fick jag värsta dissen på ett bröllop! Blev ombedd att läsa grattis-korten från utomlands men när det kom till engelska så sa brudens (något salongsberusade) morsa: "Nä, hellre XX läser de, du har ju så dåligt engelska!" vilket är helt bisarrt ty hon hade aldrig hört mig talas engelska än. Eh... Det var inte särskilt traumatiskt men ruskigt pinsamt (mest för hennes del iofs men ändå) :=

#4 - Malin

Jag har jobbat på ett av Sveriges största företag med förhandlingar, som då nästan uteslutande sker på engelska. Det är extremt högt och lågt på den engelska nivån, även bland de högsta drakarna och INGEN bryr sig. Vare sig internt eller externt, det viktiga är att göra sig förstådd, inte hur det låter eller att orden ibland blir lite fel. Så babbla på!!

#5 - Tove

Jag brukar rätt ofta försöka övertyga folk om att deras begåvningar och oförmågor inte är identiska med med deras betyg i grundskolan/ gymnasiet. Betyg är rätt godtyckligt och skiljer sig kraftigt mellan lärare och olika skolor. Man behöver inte vara sämre på biologi än historia bara för stt man fick G i det ena och VG i det andra. Lärare är också människor, och kan göra misstag. Vilket ansvar att vara lärare, men tanke på hur sjukt mycket de där betygen påverkar folks självbild typ resten av livet.

#6 - Sananas

När jag flyttade till England som tonåring var jag sååå osäker på min engelska att jag knappt vågade prata i början (nu är det ibland svårt att hitta orden på svenska istället hehe). MEN nu inser jag ju att svenskar generellt är jäkligt bra på engelska och jag tycker det är så synd att få vågar! Jag var ju själv likadan och ursäktade mig konstant, men ingen bryr sig om man säger lite fel då och då! Eller gör nån det när nån försöker prata svenska?
Hanapee & Martin snackar ofta om hur dåliga dom är på engelska på podden och jag tror t.o.m dom snackade om att vilja träffa nån att öva med, jag hoppas dom gjorde det för då skulle dom inse att lite fel inte gör nåt :) Ba köööör ;)

#7 - Anna

Va, pratar du inte engelska för att en person klagade på lite meningsuppbyggnad? Äh, strunta i det! Du är säkert bättre än många andra. Om någon inte fattar säger de väl va? och så får förtydliga lite, är inte hela världen.

#8 - Ulrika

Ett tips är att öva sig! Jag pratar både svenska, engelska, danska och franska helt flytande, när jag pratar svenska, engelska eller danska så tror de flesta att det är mitt första språk, men på franska har jag en tydlig accent. Anledningen till att jag har blivit så bra på dessa språk är övning! Jag sööööög på franska när jag först flyttade dit, kunde verkligen ingenting, förstod nästan ingenting och kunde knappt göra mig förstådd. Men jag övade! Även med mina engelsktalande vänner försökte jag prata franska. Samma med danska, de flesta hade förstått om jag bara pratat svenska men ändrat några ord, men istället gjorde jag det pinsamma i typ 2.5 år (så lång tid tog det för mig att bo i Danmark och prata danska varje dag innan folk började tro att jag var från Danmark), att skämma ut mig genom att prata danska.

Just meningsuppbyggnad är lätt att öva genom att läsa mycket engelska. Du behöver inte gå en kurs, bara läs engelska böcker! Undvik att köpa översatta böcker. Undvik också typ 50 shades of Grey för den har bara skitdåligt språk så det får du inte något ut av.

Kort och gott: Ingen är ju bra på ett språk förrän man har övat, läst, pratat, lyssnat och tränat sig jättelänge!