bloggkommentatorerna

Trist i Thailand
Eftersom Paow bloggat så oregelbundet de senaste åren så glömmer jag alltid av att hon finns. Men eftersom det trots allt är något särskilt med kändisungar så har jag börjat intressera mig lite mer sedan Lance kom in i bilden. Sist jag läste hade de dragit till Thailand, lite spontant, för att antagligen bli kvar "ett par månader". Lance håller ju på med sin kampsport där nere, så jag tänkte att de väl har någon plan. Läser ikapp alla inlägg och tycker det verkar supertråkigt i Thailand. Jag har aldrig varit där, och hade säkert levt gott i turistorterna, där det kryllar av svenskar, härliga pooler, skönt klimat, vackra stränder och turistanpassad mat. Man bara fattar varför det är dit turisterna åker. Jaja, jag fattar att det finns en massa äkta grejer att kolla på när man är på andra platser, men Paow och Lance verkar inte riktigt lyckas med det. 

De kanske inte precis blir borta några månader. 

//Mia
En kille dejtade Blondinbella och Pingis samtidigt
Har ni hört hur Bella och Pingis lärde känna varandra? Den där jobblunchen på Pontus har jag hört tidigare. De hade varsitt eget bord med guldskyltar och allt var det var på restaurangen, och det klickade till och de startade företag. 

Men jag har aldrig tidigare hört att de vid den tidpunkten dejtade samma kille. What?! Det var ingen stor grej för dem. De var antagligen inte särskilt intresserade, för det är väl en ganska stor grej? Inte för att man måste dejta en åt gången, det kanske är ganska oseriöst till att börja med osv, men om man förstår att killen man träffar samtidigt träffar ens vän så finns ju risk att någon, man själv eller någon man gillar, blir sårad. Så verkar det dock inte ha blivit i det här fallet. 

Undrar om det var någon kändis. 

//Mia
Monster
Jag gjorde något dumt igår. Fick för mig att jag skulle läsa Monster av Joakim Lundell och sträckläste den. Det är så bra numera att man kan ladda ner nästan alla böcker på biblioteket gratis och läsa på iPaden som e-bok. I natt har jag inte sovit gott kan jag säga. Drömde mardrömar om Jockes liv hela natten, mådde illa och svettades och vaknade med jäma mellanrum i ångest över det jag hade läst. Bilderna jag har i mitt huvud nu kommer aldrig att försvinna. Jag har aldrig tidigare blivit fysiskt illamående av något jag har läst men det här var så maxat med sorg, äckel, misär och ångest att jag inte kunde värja mig. 
 
Tänk då att jag, en vuxen människa, mår så här dåligt av den här boken. Hur mår då inte ett barn som läser den? Innan jag läste boken så tänkte jag att det inte kan vara så farligt och att föräldrar till barn som läser den kan läsa samtidigt och diskutera den. Hahahahahha! NEJ! Det går inte. Okej om man är över 15år. Men jag tycker absolut inte att yngre barn skall läsa den här boken. Inte ens i föräldrars sällskap. Boken borde vara försedd med varning.
 
Så ni som har tänkt att köpa den här boken till era yngre barn i julklapp eller så. Gör det inte. De blir traumatiserade för livet. Jocke och Jonnas videos är ingenting i jämförelse med boken. Här står allt om hur han upplevde sin uppväxt och hur han blev känd, vilket inte var genom att visa upp dagens outfit precis, och hur han har supit och knarkat och skämt ut sig. De som har skrivit boken har tagit med det värsta av Jockes berättelser och om man jämför hans berättelser med pappan och mammans så är de mycket värre, men han beskriver det självklart så som han har upplevt det och det får man ju respektera. Det är en del som inte stämmer och jag har en del frågetecken efter att ha läst boken.
 
Men man förstår att Jocke har två svåra diagnoser som inte är lätta att hantera för någon, varken han själv eller de nära honom har klarat av det. Undrar vad Jockes föräldrar eller Jocke själv skulle ha sagt om någon sa till honom mitt i hans värsta tid i livet att han skall se positivt på sin superkraft att ha asberger och add? En person med funktionsvariationer måste få hjälp och det var inte förrän han fick stöd genom LSS (Lagen om stöd och service) som han började må bättre. Jag vet inte hur många lägenheter han inte har klarade av att bo kvar i som stod beskrivet i boken för att han inte kunde hantera ett vanligt liv på grund av sina diagnoser och noll stöd från familjen eller samhället. Nu har ju Jocke lyckats, mycket tack vare att Jonna och hennes mamma (kvinnor fick ställa upp som vanligt och vara superkrafter) förbarmade sig över honom och lät honom bo hemma hos dem. Han skriver att annars hade det gått åt helvete. Han hade varit död som flera av hans vänner som nämns i epilogen i boken. Det ödet som de flesta utan stöd från familj eller samhället går till mötes om de har så stora svårigheter. 
 
Han är en på miljonen som har lyckats så bra. Det måste unga människor förstå. 
 
//Anna-Maria