bloggkommentatorerna

Lyckligt preggo
Foki tokälskar att vara gravid. Det gjorde inte jag, men det ska jag inte tjata mer om, för det har jag gjort tusen gånger. Men det hon pratar om ger NOLL igenkänning hos mig. Foki blir behandlad som en prinsessa. Behöver inte bära, inte stå, blir gullad med och omtyckt. Läsarna är omtänksamma och ger henne en massa tips. Det tycker jag låter jättebra, särskilt det sistnämnda, eftersom så många bloggare varit med om pekpinnar och jobbiga besserwisserkommentarer när de varit gravida eller haft en bebis. 

Men det var absolut aldrig någon som erbjöd mig någon som helst service när jag var gravid. Tror ni det är något med uppsynen? Jag fick heller aldrig någon klapp på magen, som så många klagar över att de får. Jag skyltade aldrig med att jag var gravid, och de som ändå noterade det såg kanske att jag verkligen inte njöt av det. Det kanske väckte obehag hos folk? Nu när jag tänker på det så kände jag mig väldigt ensam när jag väntade barn. Det hjälper ju inte att man har en kille, när man ändå är den enda som har en människa inne i kroppen och i uppgift att få ut den. 

Ni som har varit gravida, har ni känt den uppvaktningen som Foki känner?

//Mia
#1 - Sara

Nej 😳 Absolut inte! Kanske hade samma uppsyn som du?

#2 - Lina

Men oj. Hade helt missat att hon va gravid 😅

#3 - Anonym

Upplevde att folk var väldigt glada för vår skull då många visste att vi kämpat med ivf:er. Samtidigt kände jag mig också ensam och var väldigt orolig. Vi hade investerat så mycket tid och kraft i att bli gravida att jag knappt vågade hoppas att det skulle komma en bebis. Fick gå hos psykolog under graviditeten och när jag tänker tillbaka var det en tung tung tid psykiskt.

#4 - Line

Jag är gravid (för första gången) i sjunde månaden och jag älskar det! Hittills har jag haft turen att må alldeles prima. Och jag känner mig mer bekväm i min kropp. Innan jag blev gravid försökte jag alltid dölja min mage, bar aldrig nåt åtsittande, och nu är det helt tvärtom och det är SÅ skönt! Jag får komplimanger av mina vänner hela tiden. Min sambo skämmer bort mig, alldeles nyss hämtade han ett glas mjölk så att jag skulle slippa resa mig ur soffan :)

#5 - ANNAWII

Både och! Av vården och mina nära blev jag väldigt omhuldad (mådde ju illa hela graviditeten och gick över 20 dagar) men av andra - not so much. När jag var i Paris i v. 30 blev jag dock såååå ompysslad och alla log och var så vänliga. Det var verkligen en sån stor kontrast mot för att vara i Sverige. Får väl emigrera dit i 9 månader nästa gång det är dags för det underlättar en hel del att få vänlighet om man mår illa dygnet runt i 9 månader hehe

#6 - Hanna Karlsson

Jag fick ingen extra service men just det där att inte få ha magen i fred var jag med om alldeles för många gånger.

#7 - Anna

Under tre graviditeter hände det EN gång att jag blev erbjuden sittplats på bussen. Fick ingen särskild extra service, särskilt inte tredje gången. Tredje graviditeten v 37 stövlade karln i grannhuset över med sina två ungar på förmiddan och när jag frågade när de skulle hem svarade han "INTE före halv fem". Då ringde jag min mamma och lipade och kände mej väldigt trött och tagen för given. Kände mej rätt tagen för given av min man med. Inga Amanda Schulman-frukostar så långt ögat kunde nå...

#8 - Mia

Hon är i Thailand och där kanske man bemöter gravida på ett annat sätt.
Annars håller jag med dig verkligen.

#9 - Tove

Bor inte Foki i Sverige nu och är på semester i Thailand? Eller? Jag blir inte klok på det där, men jag tror de bor i Sverige.

Brukar lyssna på förlossningspodden och det känns som 85 % har mer som Mias känsla och max 15 % är Fokis.

#10 - Anonym

+1 på Foki. Tokälskade och längtar till privilegiet att vara med om det igen.

#11 - Ida

Kände ingen uppvaktning alls vid någon av mina graviditeter. Fick stå på bussen, vilket var en pina eftersom jag hade foglossning från h-vetet och gick upp 15 kg i enbart vätska sista två månaderna. Frågade en medresenärer en gång om jag fick sätta mig istället för henne och fick en djuuuup suck till svar innan hen reste sig. Gjorde aldrig om det kan jag säga.

#12 - Lina

Tyckte det var supermysigt att va gravid. Var inte så gammal (25) så kände mig fin, fit och fräsch . Hade jag gått upp mycket hade jag nog inte varit lika glad dock. Spydde dygnet runt i 9 månader men kände mig ändå glad och mysig. Fick väldigt mycket hjälp överallt och speciellt på jobbet så skulle de hjälpa till hela tiden. Jag är en kan själv person så just den biten var sjukt störande.

Även efteråt när jag började jobba (jobbade deltid tidigt) så fick jag inte göra så mycket för de andra pga att jag födde med kejsarsnitt.

#13 - Anonym

Jag älskart!! Inte för nån uppvaktning utan för att jag känner mig fin med magen och älskar att känna bebisen röra sig. De få magklappar jag fått har bara varit kärleksfulla och välmenta. Är för gammal nu men skulle gärna göra det igen. Skriver jag med min fyramånaders på armen...

#14 - Susanna

Jajemen jag behövde inte stå bussen, inte i toalett kö och jag fick varor packade i affären.
Kram
www.jagraktuppochner.se

#15 - Flipp

Att vara gravid första gången var inget jag uppskattade, det var bara en lång period som begränsade mitt eget liv och den livsstil jag hade och det hade jag svårt för att acceptera. Sen gjorde ju inte foglossning saken bättre... Bemötandet, både före och efter förlossning, var från svenskar som vanligt men många från andra länder, tex rumänska tiggare och invandrare som inte kunde ett ord svenska hjälpte mig vid typ sopsorteringen och jag fick gå före i kön i matbutiken mm. Stor skillnad faktiskt!

#16 - hanna

Vill bara be on ursäkt till er som inte fått sitta på bussen - jag hade själv i många år av mitt liv nämligen inte en ANING om att det var jobbigt att stå som gravid. Lärde mig det först när Josefin knave skrev ett ilsket blogginlägg på temat. Kanske är det fler som, liksom jag, bara missar att erbjuda sittplats av ren och skär okunskap :) Så säg gärna till nästa gång, jag tror inte folk generellt tar illa upp!

#17 - Sonja

Jag har aldrig varit så där ljuvligt gravid så att jag skrider fram och strålar utan jag har varit extra ful med bronsfärg runt ögonen (vet ej om det har berott på nån vitaminbrist?) och så har jag varit trött och gnällig och lat, har skyllt på graviditeten för att få sitta på min röv. Men utöver det så minns jag inte att det skulle ha varit mer jobbigt än vanligt att vara gravid. Jag har nog gillat det.