bloggkommentatorerna

Målet är perfektion
Under inlägget jag skrev igår fick vi en kommentar som fick mig att tänka på en grej. Det är inte första gången vi skriver om det, men det kan vara värt att ta upp igen. 

Anonym skrev: Jag får en dålig känsla av Englas blogg. Den ger mig en känsla av att aldrig vara tillräckligt perfekt. Engla är aldrig riktigt nöjd. 

Sedan gav hen Englas träning som exempel. När jag läser andra meningen så vet jag inte hur jag ska tolka den. Läsaren får känslan av att aldrig vara tillräckligt perfekt. Nästa mening handlar om att Engla aldrig är nöjd, men handlar föregående om att läsaren själv smittas av samma känsla, eller handlar det fortfarande om Engla? 

Hur som helst, så är det ju den känslan som influencersyrket bidrar med. En influencer inspirerar följarna genom att visa upp sitt liv. Det förtroende följarna har för personen bygger personens värde. Företag och varumärken, andras eller deras eget, använder sig av det förtroendet när de samarbetar med personen. 

Hur nöjda Engla, eller Hannah och Amanda eller Kenza eller Janni Delér än är med sig själva så är deras jobb att inspirera andra att bli mer nöjda med sig själva. Influencersyrket som alltfler jobbar inom handlar om att peppa folk att förändra sig. Det bygger på att följarna tar efter och vill härma och konsumera, vad det än är, träning, prylar, resor, upplevelser, förhållanden, skönhetsprodukter, tjänster. Den hetsen pågår på alla influencers bloggar hela tiden, varje dag.

Jag tycker nog det är mer cyniskt om influencerns själv är helt soft och inte bryr sig ett skit om fransförlängningar, självhjälpsböcker, designklassiker och proteinsmoothies, samtidigt som de talar varmt om det i alla sina kanaler så att mer lättlurade människor ska gå på lovorden, än om hon själv faktiskt tror, precis som alla vi andra som inte är Buddha eller på annat sätt helt opåverkbara, att livet faktiskt blir lite bättre om vi signar upp på den där skönhetsboxprenumerationen eller börjar äta rawfoodbollar till mellanmål.

Det är viktigt att komma ihåg det. Det är så kul att bli inspirerad till att tillverka en mysig adventsljusstake, eller lära sig göra en proffsig contouring, men när känslan av otillräcklighet ramlar över en så beror det inte på att man har en massa saker att rätta till, utan på att det man konsumerar har som uppgift att få en att tro det. 

//Mia
#1 - Emi

Otroligt intressant inlägg. Sista stycket kan man verkligen känna igen sig i som någon som följer influencers i rätt stor utsträckning. Jag uppskattar verkligen era reflektioner kring influencer-branschen. Det märks att ni varit bloggkommentatorer länge!
/En läsare sedan 10 år tillbaka (eller? är det så länge nu?!)

#2 - Miniroben

Tusan vad bra skrivet! 👌

#3 - Jenn - forever abroad

Det är väl ett fenomen som inte bara med influencers att göra, utan precis som du själv säger - "utan på att det man konsumerar har som uppgift att få en att tro det". Det är det företagen lever på.

Skulle inte hålla med om att influenceryrket handlar om att peppa folk att förändra sig. Eller det beror förstås på vad du menar med "förändra"? Att jag läser ju om en bra försäkring i en blogg betyder ju inte att jag tror att livet kommer bli helt fantastiskt och exakt som bloggarens ifall jag köper den försäkringen?!

#4 - Elise

Hmm. Jag håller med om att influencers överlag ger en känsla av otillräcklighet, särskilt sånadär smoothie bowl/yoga/resa runt jorden människor på instagram, där de alltid har solsken, ingen mensmage, och ler stort jämt.
Men... Just Engla tycker jag är rätt öppen med att hon har perfektions-komplex? Hon är ju livrädd för att träffa folk, gå på galor och sånt, för hon känner sig inte bra nog och blir osäker i sådana miljöer. Hon har ganska öppet skrivit om hur hon och maken hade en svår period och nästan separerade, hur hon varit utbränd, haft depression/ångest, har en släkting med missbruksproblem, och en frånvarande pappa. Så just Engla tycker jag faktiskt har släppt den perfekta masken rätt rejält många gånger. Däremot Blondinbella... På sistone kör hon stenhårt på att hinta att hon är en super woman med aldrig sinande energi men hon får ju nöja sig med att vanligt folk omkring henne (hennes anställda) inte är lika mycket super woman som hon är. Så jäkla tröttsamt! Hela tiden masken på! Barnet kvävs, men Bella är lugn och rädda henne. Skilsmässa men Bella är nöjd för hon har två bilar och får "me-time" halva veckan. Har en diagnos, men den är enbart positiv så det är bara bra och bidrar till hennes superkrafter! Alltså lägg av. Maken till självgod, omogen, och fejkad människa har nog aldrig setts i media förr.

#5 - Carro

Elsie, bra skrivet.

#6 - Erica

#4 Elsie haha ja ang. Blondinbella. Alltså hon kan inte vakna på morgonen utan att klappa sig på axeln över hur duktigt hon är som vaknar i tid, som har energi, som inte jetlaggar. Alla helt vanliga detaljer som att handla mat, gå ut och käka med kompis, sitta i möte, läsa bok etc blir liksom till världsolympiska grenar som Isabella är bäst i och så anpassad till. Please CHILL, snart kommer det väl ett inlägg om hur fantastiskt och balanserad hon är på att borsta tänderna.

#7 - Anonym

Det var jag som skrev kommentaren om Engla och om att vara perfekt.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad det beror på men jag tror att det är det här att jag tolkar och tror att Engla vill vara perfekt på alla vis och att det gör att jag känner mig illa till mods. Jag vet att hon är "svag" på olika vis men det är väl hennes strävan efter perfektion som smittar av sig på mig när jag läser. Här sitter jag med tomma utammade bröst som jag inte opererat som Engla gjort, borde jag göra det? Eller ska jag vara nöjd ändå? Jag rör på mig varje dag men jag sliter inte på gymmet för att bli fast och tight, borde jag det? Borde jag inte nöja mig med att vara normalviktig men lite sladdrig? Så går mina tankar bla när jag läser Englas blogg. Mitt eget problem och inte Englas, jag fattar det. Jag vet att jag egentligen duger och är fin och bra men ju mer jag läser av vissa bloggar ju sämre känner jag mig. Därför undviker jag ofta Englas blogg och flera andra nu för tiden.

Svar: Jag förstår. Visst är det så att man liksom drabbas mer av vissa bloggar. En del är man mer mottagliga för liksom. Kanske de som är lite lika en själv, men mycket ”bättre” och ”mer lyckade”. Det har jag känt av ibland, även om jag inte kan ge något exempel just nu.
//Mia
bloggkommentatorerna

#8 - Ati

Förstår inte er konsumenter av bloggar. Många som kritiserar dessa influenser verkar samtidig så kunniga om dem. Jag undrar verkligen varför man lägger tid på något som irriterar en så?

#9 - Ewa

Allt ligger i läsarens tolkning.

Erica och Elise i kommentarsfältet tolkar Isabella Löwengrips så olikt mig själv. Uppfattar inte alls hennes inlägg på samma sätt. Och om jag hade tolkat hennes blogg på ett så otrevligt sätt hade jag slutat läsa. Ni anser en människa är fejk pga av er egna uppfattning om hur livet är eller ska vara. Ni bör kanske acceptera att alla är olika.

Och den här Engla diskussionen. Jag skulle gissa att Anonym ägnar exakt lika mycket tid på tankar kring hälsa och utseende som oss andra. Alla frågor du ställer dig handlar just om dig och ingen annan. Välj att träna om du vill, om du vill operera brösten så gör det. Att en snygga och framgångsrika bloggare ska väcka så mycket reaktioner.