bloggkommentatorerna

Ok med svordomar?
Underbara Clara skriver om att hon har misslyckats med projekt sluta svära. Hon upptäckte det när hon och Erica skulle klippa ihop bloopers från bloggen. Clara svär alltså som aldrig förr, trots att hon när hon var 22 försökte byta ut svordomar mot bibliska kraftuttryck. 

Vet ni, jag skiter hejdlöst i att jag svär mycket. Jag trivs med det, och låter mig inte begränsas. Faktum är att jag automatiskt minskar ner på svordomarna när jag träffar folk som inte tål dem, tex äldre, eller folk som funderar på att anställa en. Men när jag är fri så svär jag när jag känner för det. Ni har säkert sett det i bloggen. Jag uppskattar att det finns ord som är kraftfullare än andra. 

Senast för en timme sen uppmanade min man vår sjuårige son att inte svära, för han hade väl sagt något i stil med: "vilken jävla cirkus!" eller liknande. Som barn fick jag ofta förmaningar för det där, ibland av mamma som sa att det låter så illa när flickor svär, vilket gjorde mig extra rasande. Jag lade mig i barnuppfostran idag och frågade min son om han brukar svära i skolan eller hos farmor. Nej, det gör han inte. Och då sa jag att om han har kontroll över när olika språkbruk passar sig så är det ok för mig att han använder svordomar hemma, så länge de inte är riktade mot någon. "Jävla idiot", eller "din dumme fan" är alltså inte ok, men "fan vad god den här glassen är!" har jag inget att invända mot. Det är ju ord som folk bara har bestämt är dåliga. Eller rättare sagt, det är ord som förr i tiden var tabu, som folk just därför valde att använda som kraftuttryck. Men i själva verket betyder de ingenting mer än det vi själva laddar dem med. 

För att slippa argumentet: svordomar tyder på dåligt ordförråd, så vill jag också skryta med att båda mina barn alltid fått omdömet "bra ordförråd!" sedan första året på förskolan. Det är helt sant. 

Hur gör ni?

//Mia
#1 - Linn

Enig med dig, Mia! Min 5-åring har hållt på att förmana, särskilt sin storebror, om att "man får inte säga fan". Det blev så svårt för mig att hålla mig bort från att svära, så nu "vet" 5-åringen att vuxna FÅR säga fan ibland.
För övrigt tycker jag inte att svordomar som "fan" och "jävlar" är så hemska ens för barn, men försöker ändå få mina barn att förstå när det passar att använda dem.

#2 - M

Of topic, vad tycker ni om Jennie Hammars berättelse gällande metoo?
Jag är inte förvånad över att A.M gjort det jennie berättar om. Känner mig på något sätt besviken över att gry inte tidigare tagit ställning i me too och nu är hon bara tyst. Förstår ju att det är knepigt då personer som begår fel och t om övergrepp kan vara roliga och trevliga. Sedan är det ju så klart inte hennes "fel" på något sätt. Men blir ändå på något vis lite besviken då jag sett henne som en stark kvinna och förebild. Vad tänker ni?

#3 - Annika

Fy fan vilket befriande inlägg! Jag svär också ganska mycket och jag gillar det! Tycker många texter och utryck blir lite roligare, bättre och kraftfullare om en slänger in ett "fan" eller "jävlar" där det passar. Försöker tänka på vilka ord jag använder när barnen är med dock. Min 4-åring sa häromdagen "satan vilken stor glass" och det var väl inte så vackert men jävligt roligt ;)

#4 - Carina

Jag svär! Och jag gillar det 😉
En kompis sa sist vi sågs "du svär ju ganska mycket, hur tänker du nu när E (min son) börjar bli större?" alltså blev så förvånad över denna konstiga o rättframma fråga. Hon väder ju tydligt in att hon ser ner på folk som svär. Jag lyckades ändå "försvara" mitt språkbruk. Säger som du, att jag anpassar mig efter situation och vilka som jag pratar med.

#5 - Hanna Karlsson

Jag svär men jag tycker inte om det och försöker sluta. Dock så är det svårt eftersom det är kraftuttryck att ta till när jag vill förstärka en känsla. Däremot tycker jag inte om när barn svär. Jag tycker att det låter hemskt och barnen får inte svära. (Jag svär inte framför barnen)

#6 - Elsa

Snälla kan ni göra texten lite svartare? Skulle göra det så mycket enklare att läsa denna blogg. Texten som den är nu är så ljus att den är svår att läsa.

#7 - Anonym

Tänker precis likadant. Folk brukar skratta när jag förklarar, men jag tänker precis som du. Så länge mina barn har ett gott ordförråd och kan uttrycka sig, vet när man ska undvika svordomar samt inte svär åt någon, då är det fritt fram.

#8 - Anonym

Tänker precis likadant. Folk brukar skratta när jag förklarar, men jag tänker precis som du. Så länge mina barn har ett gott ordförråd och kan uttrycka sig, vet när man ska undvika svordomar samt inte svär åt någon, då är det fritt fram.

#9 - Lovisa

Håller helt med! Tror själv jag svär rätt mycket utan att ens tänka på det, men att jag som du säger automatiskt inte gör det när det är mindre passande. Och appropå att man skulle ha sämre ordförråd om man svär mycket så trodde jag att det var rätt vedertaget att det i själva verket är tvärtom? Nu är kanske inte Metro den mest tillförlitliga källan men vet att jag även läst det förut på något annat ställe

https://www.metro.se/artikel/forskning-svordomar-är-ett-tecken-på-språkbegåvning-xr

#10 - Petra

Nej, jag håller inte med övriga här.

Svordomar känns som ett "förenklat" sätt att uttrycka sig på, och människor som svär mycket ger sken av att vara rätt "enkla". Inte sagt att det är så givetvis, är inte så korkad att jag dömer människor IQ efter deras språkbruk, haha, men tycker personligen inte att det UTSTRÅLAR intelligens direkt.

Ang att uttrycken skulle vara mer kraftfulla än andra kan jag förstå logiken bakom, men håller personligen inte med. Kanske för då det var tabu, men idag får ju inte "fan" och "jävla" någon att höja mer på ögonbrynen än ordet "lussebulle", och återigen så känns det som ett slappt och förenklat sätt att uttrycka sig på. Som att man svär som alternativ till att faktiskt uttrycka sig "på riktigt". Tycker faktiskt att det låter väldigt mycket mer kraftfullt när man använder sig av andra uttryck och formuleringar. Och eftersom orden är så urladdade idag blir det ju bara en tråkig utfyllnad i meningarna som bara får språket att låta "smutsigt".

Och när barn svär blir jag uppriktigt ledsen, tycker det är en väldigt trist samhällsutveckling att "fult" språk ska bli mer normaliserat och vardagligt.

Jag verkar (tyvärr) vara ensam om min åsikt. :)

#11 - Petra

Förr*

#12 - Petra

Jag vill också tillägga att det ju verkar finnas ett samband mellan att svordomar blir mer urvattnade och att människor, som gärna vill vara lite "tuffare och coolare" än medelsvensson tar till uttryck som "h*ra", "k*k", "f*tta" mm, i vardagligt tal för att låta häftiga och provocera. Precis som de som för hundra år sedan använde ordet "h*lvete" för att låta hård.

De som kommer med pekpinnar om att "så får man f*n inte säga" när ungen säger "h*ra!" När hen slår i knät, är väl samma människor som för 100 år sedan hade blivit upprörd om någon i deras närhet sagt "s*tan".

När gamla kraftuttryck ej längre fyller samma funktion i språket kommer det hittas nya ord att vara "kraftfull" med.

Säger inte "skyll er själva" som i förlängningen provocerar fram ett grövre språkbruk, men skyll er själva. :)

#13 - Petra

Ja det sista var ett försök till att vara lite rolig.

Min poäng, om det ej framgick, var att många säkert inte tycker att tex könsord eller nedsättande ord om kvinnor är okej att använda som "svordomar", men att det blir en naturlig utveckling när klassiska svordomar blir mer mellanmjölk och någon känner att de vill ta till med något grövre för att provocera. Det är ju de orden som är "tabu" och provocerande idag. Precis som svordomar var förr.

#14 - Therese

Svordomar är utfyllnadsord. Det engelska ordet för svordom är expletive, vilket även betyder "a word or phrase used to fill out a sentence or a line of verse without adding to the sense." Så även på svenska. "Vilken jävla cirkus" betyder exakt samma som "vilken cirkus". Vi fattar att det var kaotiskt och att glassen var god, med eller utan svordom.

För mig är svordomar ett tecken på att någon söker status eller samhörighet. Någon som vill verka ungdomlig, obrydd, okonventionell, eller passa in i en omgivning där det är vanligt att svära. Ibland på gränsen till ängsligt, typ som Clara som skriver att hon svär när hon är nervös. Att svordomar begränsas när de uppfattas som negativt tycker jag bekräftar att det handlar om status. De flesta svär bara när det är till deras fördel. Det är för övrigt väldigt vanligt bland överklassen att använda svordomar för att framstå som mer folkliga och sympatiska. Jag har en bekant som ständigt gör detta i sociala sammanhang. Ju "enklare" personen är desto fler svordomar. Och ja, det fungerar! Det är en signal att de pratar samma språk och går hem varje gång.

Själv svär jag inte. Engelska är mitt vardagsspråk och jag är för pryd för att använda könsord och sexuttryck som svordomar.

#15 - Anonym

Min son och jag har också engelska som vardagsspråk. Han och hans kompisar svär aldrig. I och för sig är dem sjuåringar men är sedan fler år inne i skolvärlden (med större barn omkring sig) och svordomar är inget som finns i deras vardagsspråk. Shut up är typ det grövsta och inte ens det är något som accepteras att säga.
Jag svor nog också ganska mycket förut men blir mer och mer förfärad när jag hör svenska barns ordförråd och sätt att använda svordomar. Kanske jag blivit mer pryd med tiden men det låter, i mina öron, ointelligent, otrevligt och ohyfsat.
Men som sagt, jag svor ju som en borstbindare förut så vem är jag att döma.

#16 - Anonym

Det är ju en väldigt konstig slutsats att dra, det där med att svordomar tyder på dåligt ordförråd, för varje ord man lär sig får man ju bättre och bättre ordförråd. Sen gäller det ju att veta vilka ord som bör användas i vilka sammanhang, men det gäller ju inte bara svordomar utan ord överlag. Min dotter är 5 år och har alltid varit som en svamp när det kommer till språkinlärning. Hon formligen suger i sig nya ord och uttryck. Hon förvånar ofta oss med avancerade ord eller konstiga gammeldagsa uttryck. Och givetvis med svordomar ibland. Hon snappar ju upp allt, både bra och dåligt språk.

#17 - Coco

Oj vad intressant, detta tänkte jag på bara för några timmar sedan när jag åkte tunnelbana med min 8-åriga dotter. Bakom oss satt en familj med två mindre barn och de vuxna svor i varannan mening och jag tyckte det lät så himla illa, jag tänkte för mig själv att jag nog inte är så "öppen och fri" som jag trott. Det låter obildat och som att man inte kan komma på andra utfyllnadsord, jag vill veta varför "det var så jävla stört" eller "fan vad gott". Tycker helt enkelt för många svärord är ett för enkelt kraftuttryck när man pratar istället för att förklara ordentligt.