bloggkommentatorerna

Pappornas dag!
Har inte fars dags-hyllningarna på sociala medier slagit alla rekord idag? Det känns som att jag har läst minst tusen inlägg om att just deras pappa är den bästa. Nej, förresten! Det är mest tjejer som lagt upp bilder på sina män, med texten "grattis till VÄRLDENS bästa pappa. Tack för att du är så himla bra". Är alla så nöjda med sina mäns föräldraroll alltså? Jag tycker att nästan alla mammor i hela världen är bättre förälder än snittpappan.

Så låga krav på män! Såg förresten Allt för Sverige alldeles nyss. Det handlar ju om amerikaner vars förfäder utvandrat från Sverige. En tjej fick läsa sin släkts historia som såg ut såhär från cirka 1820: en tjej blir gravid och killen sticker. Tjejen bor hos sin ensamstående mamma tills någon man går med på att gifta sig med henne trots att hon har en oäkting. Så fortsätter det så i hundra år, tills någon utvandrar. Amerikanens reaktion: "Jag känner hopp om kärleken när jag ser att det finns bra män!" De bra männen är alltså de som accepterat en oäkting på köpet.

Grattis alla pappor! Ni har en sjukt tacksam roll!

//Mia


#1 - Sara

Amen!

#2 - Hmm

Tycker precis tvärtom. Dags att med rättvisa ögon se allt vad de flesta pappor har ställt upp på/offrats sig med för sin familj. Tycker att pappor har fått ett oförtjänt dåligt rykte pga vissa rötägg samt att det inte erkänns att de också är en produkt och roll skapat sv samhället.

Svar: Håller med om att papporna är en produkt av samhället och att det inte alltid tas med i beräkningen när man dömer dem. Tycker dock inte att det stämmer att pappor inte får cred om de offrar något för familjen. En far som skulle göra avkall på karriären för barnens skull skulle absolut uppmärksammats mer för det än vad en mamma som gör samma sak hade blivit.
//Mia
bloggkommentatorerna

#3 - Natalie

Amen!! Grymt skrivet👏🏻

#4 - Cornelia

Tycker det har varit mindre hyllningar i år faktiskt? Inte så många storbloggare som skrivit inlägg om sina pappor. Några inlägg på Insta har jag sett. Har ingen bra pappa och lägger märke till att de flesta av mina vänner inte har postat något, så i mina kretsar är det vanligare med sämre pappor än bättre. Blir fortfarande förvånad när jag läser ett hyllande inlägg om någons pappa, att det faktiskt finns de som är bra? I mina ögon är en pappa liksom synonym med dålig förälder. Förstår inte hur jag ska hitta någon att bli tillsammans med och alltså låta bli pappa till mina barn? Är uppriktigt rädd för att mina barn ska få det som jag och många andra...

#5 - A

Har ni läst Jonna Jintons inlägg? Hon fick en propp i hjärnan ev av p-piller!

#6 - A-M

#5 Se vårt tidigare inlägg. Skrev precis om det. Alltså i inlägget innan detta.

#7 - Tove

Ja precis eller så kunde man kanske ta och vara lika snäll när man bedömer mammor. Visar hon sina barn kärlek och tar hand om dem = alldeles fantastisk mamma.

#8 - Mini

Vilken tråkig inställning till män och pappor. Kanske kvinnor ska sänka sina höga krav på moderskap? Och ställa krav på de män man valt som pappa till sina barn? Har aldrig accepterat en dålig pappa till mitt barn.

Svar: Hur vet du innan du får barn, om barnets pappa är bra eller dålig som förälder?
//Mia
bloggkommentatorerna

#9 - Freja

Håller helt med Hmm, Tove och Mini!
Sjukt tråkig attityd!
Min pappa var fantastisk och jag hade utan tvekan offrat mitt liv för honom. Nu dog han tyvärr alldeles för tidigt.
Ja han hade fel och brister precis som alla människor. Men han älskade mig villkorslöst, ställde alltid upp på mig, fanns alltid där när jag behövde honom, såg till att jag hade kläder, mat och tak över huvudet. Vad mer kan man begära?
Nej han var inte den bästa på att laga mat, han kunde inte laga kläder, han julpyntade inte på eget inaktiv. Men i mina ögon är det inte det som gör en bra förälder.
Majoriteten av alla pappor i min bekantskapskrets är bra pappor. Väldigt många har dessutom ensam vårdnad om sina barn.
Det kanske är dags att mammor slutar ställa så höga krav på sig själva och andra mammor?

#10 - Jeanette

Jag får känslan av att alla dessa hyllningar är skrivna för att det är så man ska göra idag, oavsett om ens pappa är bra eller dålig. För precis som ni skriver så är varje persons pappa just den bästa.
Min pappa har inte valt bort mig men han är liksom inte intresserad av att umgås. Och då har han och hans fru fem barn tillsammans så det är ju lite "lustigt". Min mamma är död och jag tror att hans "nya" fru (de har varit ihop i 35 år) är bättre på att hålla kontakten med sina döttrar, tack vare det där bandet som verkar vara starkare mellan mor och dotter... Min pappa säger inte nej om jag bjuder in mig till dem men hans initiativ till att ses är lätta att räkna. Så ingen hyllning på sociala medier från mig. ☺

#11 - Petra

Min pappa, 69 år, har iaf alltid varit en alldeles fantastisk pappa och man! Alltid hjälpt till med bördan med städning, matlagning etc, med glädje, plus skött "manssysslorna" hemma, som gräsklippning och snöskottning etc, han har jobbat sena kvällar och många helger och även några jular för att försörja familjen, ställt upp och skjutsat mig och mamma överallt och peppat och stöttat, haft tålamod när jag varit en hopplös tonåring och nattat och sjungit för mig när jag var liten. <3 Gud vad jag är tacksam för min underbara far <3 Har dock inte skrivit något på sociala medier om det. Men skickade iaf en ask choklad och ett kort och ringde och sa grattis! :)

#12 - Jossan

Jag har en pappa som under min uppväxt varit frånvarande och självupptagen. Tidigare blev jag alltid ledsen av att se alla som hyllade sina pappor. Nu firar jag däremot med glädje både mitt barns pappa och min svärfar som tar det ansvar en förälder bör.

#13 - Anonym

Förlåt för OT, men det är fruktansvärt irriterande med alla annonser som poppar upp och döljer sidan hela tiden. Jag fattar att det inte är ert ’fel’, men det får mig att besöka er blogg mer och mer sällan.

#14 - Annatotti

TACK för detta inlägget! Ni satte ord på exakt det jag tänkt!!!

#15 - Anonym

Well, alltså på 1800-talet såg ju världen lite annorlunda ut och jag tycker nog att man kan säga att det är bra män, ja. De flesta bedömer ju inte männen idag efter riktigt samma måttstockar som för 200 år sedan.

Svar: Ja, såklart. Men hon som läste brevet var ju från nutiden OCH framförallt så förbigick hon helt och hållet alla de biologiska förfäder hon hade som uppenbarligen dumpat sina gravida flickvänner och skitit i sina avkommor.
Föreställ dig att en amerikansk kvinna (eller svensk för den delen) idag skulle läsa sin släkthistoria, där var och varannan pappa lämnats ensam med sina barn för att mamman av okänd anledning stuckit. Även om det funnits styvmödrar som steppat in och tagit modersrollen så tror jag knappast att nutidsmänniskans reaktion hade varit: "Härligt att det finns så bra kvinnor!"

//Mia
bloggkommentatorerna

#16 - Mini

Svar till Mia.
Nej, det kan man inte veta. Man kan dock ta reda på så mycket det får om inställning till barn, karriär och dela på arbete hemma. Då tror jag att man får en hyfsat ok bild. Om det ändå inte blir bra, prata och ställ krav? Och ibland acceptera att man bidrar med olika saker i sitt föräldraskap och i hemmet. Jag tror att vi kvinnor också har högre förväntningar i föräldraskap pga yttre påverkan ex Instagram etc så att vi glömmer det mest grundläggande. Att ge kärlek och tid.
Om jag tycker att allt ska vara puttinuttigt och perfekt hela tiden så behöver inte min partner lida för det. Då är det mina höga krav som jag själv får tillfredsställa.
Om vi ska komma någonstans så tror jag att vi behöver ändra attityd också dvs sluta anta att de flesta män är dåliga pappor. Det blir en självuppfyllande profetia till slut.

Svar: Jag tycker du är hård mot mammorna nu. För det första så är teori och verklighet helt skilda saker, och väldigt många föräldrar vittnar om hur den tänkta arbetsfördelningen inte alls infriade sig när barnet väl kommit, så många mammor blir helt enkelt förvånade över hur verkligheten blir.
För det andra så tror jag verkligen inte att mammor glömmer av att kärlek och tid är det viktigaste man kan ge sitt barn. Särskilt inte i högre grad än att pappor glömmer av det. Det är trots allt mammor som spenderar absolut mest tid med barnen enligt alla undersökningar. Men visst, yttre påverkan lägger såklart en extra och ibland onödig press. Tycker dock att det är lite konstigt att inte pappor påverkas av det i samma grad. Men det klart, de läser inga föräldratidningar, och följer inga pappabloggar eller pratar om barn med sina kompisar på samma sätt.

//Mia
bloggkommentatorerna

#17 - Hmm

Svar
Och du tror inte att det är en enorm tyngd på axlarna att ha på sig att vara försvaret utåt för familjen och att pengar och status är ett sätt att skydda sin familj? Att vara den som ser till att hela familjen alltid är säker?

Jag tror att många familjer spricker pga otacksamhet, men att det går på bägge hållen där båda inte ser eller erkänner vad den andre faktiskt gör varje dag och att i stort sett allt man gör är för familjen och dens bästa, det ser bara lite olika ut hur man åstadkommer det.

OBS! Stor brasklapp. Jag tycker absolut att rollerna är problematiska och behöver förändras dock inte inställningen att alla jobbar för familjens bästa utan hur det ska göras. Dags att alla bör verkligen se varandra dock.

#18 - Hmm

Skrev att långt svar som försvann.

Svar: Det hade fastnat i spamfiltret, av någon anledning.
bloggkommentatorerna

#19 - Mini

Jag tycker inte jag är hård men man får tycka olika :-)
Jag delar bara med mina erfarenheter som mamma (i 19 år) samt det jag för övrigt iakttagit. Samt att hålla ihop en en lång jämställd relation. Mina tips (ingen sanning!): acceptera era olika roller och PRATA. Om det inte går på egen hand, ta hjälp. Och om inte det hjälper, fundera om det är bättre att vara halvbitter livet ut och dessutom ev föra över på sina barn eller leva åtskilt. Jag är absolut inte för att separera och skilja sig lättmant men om man försökt allt så har man. Sen har jag av vänner och mig själv märkt hur olika förväntningar män och kvinnor har ex pp en bra helg, mysig jul eller kul födelsedag. Och där måste kvinnor (generaliserar lite) jobba med sig själva genom att sänka kraven eller om man inte vill acceptera att de är ens egna och kan inte påtvingas en annan. Min sambo tycker exempelvis en julstjärna och lite annat smått på jul räcker medan jag är en all-in. Då är det mitt val om jag prioriterar en hel dag och åt julpynt. Då har jag liksom ingen anledning att gnälla. Jag är ganska övertygad att man kommer långt med kommunikation, det har jag gjort. Tala om vad man förväntar sig så kan man också diskutera det och jag har iaf blivit varse om att en del förväntningar och krav jag haft har varit osunda, även för mig.
Att förväntningar inte infriar sig kan för både mannen och kvinnan när barnet kommer självklart handla om en livsomställning och då får man snällt påminna varandra när den första chocken lagt sig att så här gör vi för att alla i denna familj ska fungera och må bra.
Jag tror männen påverkar av social media till viss del men kanske inte i samma områden som vi. Tack och lov! När ska vi kvinnor förstå att det som visas på sociala medier är bara en ögonblicksbild?

#20 - Kristin

Tycker att det är rätt talande för hur vi ser på pappor vs mammor att de "hjälper till" med saker som har med den gemensamma familjen att göra...

#21 - Anna ML Holm

Nog är det så att generellt har pappor en enkel roll. Men det är ju inte generella hyllningar du har sett och har de hyllat sin far, så har de nog gjort det för att han har gjort ett bra jobb. Hoppas jag. Jag har ingen närvarande mamma och min pappa är min verkliga trygghet i livet. Han har inte haft en helt enkel roll i att inte bara vara den enda föräldern de senaste åren utan även stötta mig och min syster i det som vår mamma gjort mot oss.
Jag är inte den som säger emot när vi generaliserar män och att vi kvinnor har det tuffare i både professionella och privata liv, men det gör ont i mig när den viktigaste mannen jag har i mitt liv ska bagatelliseras, på just fars dag.
Jag vet inte om min poäng kom fram, men jag är glad att se att många anser sig ha riktigt bra pappor i sina liv. Och jag blir glad när folk har bra mammor i sina liv också. :)

#22 - Petra

Förresten tycker jag att det är viktigt att uppmärksamma både de mammor och pappor som faktiskt gör ett fantastiskt jobb hemma och med barnen, trots att dåliga pappor verkar vara ett strukturellt/patriarkat-problem, vi vill ju inte dra de bra papporna över samma kam och ge dem skit för vad gruppen "män" gör eller inte gör, individer ska inte straffas, eller hyllas för den delen, för vad kollektivet gör, bättre att uppmuntra alla duktiga föräldrar för att de förtjänar det men också föratt motivera de som har en annan/gammeldags inställning/världsbild till att se hur BRA allt kan funka i en familj/ett hem och hur fint allt blir av att hjälpas åt och hur det förbättrar relationer både mellan par och förälder och barn! :) alla pappor suger ju inte och de som är underbara fäder ska väl hyllas på fars dag precis som alla fantastiska mammor ska hyllas på morsdag! :)

#23 - Petra

Och att "alla" tycker att just sin pappa är bäst är väl inte konstigare än att alla tycker just sin mamma/sina barn är bäst! Man tenderar ju liksom att känna lite extra för dem som står en närmast!

#24 - Ellie

Jag tror inte hyllningarna speglar hur papporna har betett sig utan snarare det emotionella bandet. Jag älskar min pappa så otroligt mycket, och han älskar mig tillbaks kanske ännu mer. Men i ärlighetens namn så är han spelberoende, vilket orsakat stora problem på senare år. Han har även alltid haft svårt med spriten och att reglerna humöret. Var min mamma mkt bättre? Nej. Manipulativ med liknande alkoholproblem. Älskar dem ändå så himla mkt. Det är liksom inprogrammerat i vårt DNA att älska vår familj (obs med det sagt så har jag största respekt för de som bryter med sina föräldrar!). Så det handlar nog inte om vilka krav dessa pappor uppnår, utan rena känslor.