bloggkommentatorerna

Att hantera en skilsmässa
Isabella Löwengrip skriver om sin skilsmässa och om det är något jag tror hon är bra på så är det att gå vidare efter en separation. Hon vill tala gott om barnens pappa inför dem, och hon känns faktiskt som en sån som fixar det. Hon vill kunna fira födelsedagar tillsammans i framtiden, och även om det tydligen inte fungerar i dagsläget så tror jag att hon absolut skulle klara det. Dels har hon bestämt sig för att ha en så bra relation med Odd som det går, eftersom hon själv minns sina föräldrars känsliga skilsmässa, men också för att hon verkar vara ganska opåverkbar. Som att hon kan bestämma sig för att saker som inte behöver betyda något, faktiskt inte ska påverka henne. Hon väljer aktivt den bästa vägen att gå, och klarar av att följa den stigen. Det är vägen till framgång. 

Bellas barn tog skilsmässan bra, eftersom de är såpass små att de inte förstår innebörden. Två rum, två iPads, två födelsedagskalas = dubbel lycka. Men större barn kan ju ta illa vid sig av en separation. Ofta säger den föräldern som valt att lämna förhållandet att barnen är imponerande tappra och tar det jättebra. Den som blivit lämnad menar däremot att barnen är helt förstörda. Eller? Det är en känsla jag har, baserat på tusentals kändisintervjuer och ett fåtal personliga erfarenheter. Alla människor är så himla färgade av sin egen situation så därför är tolkningarna av verkligheten alltid påverkade av det. 

//Mia
#1 - Tove

Jag tänker att det inte säger så mycket att berätta om hur barnen tar det precis när man berättar att man ska separera. Hur ska barnen förstå konsekvenserna av det? Innebörden för barnen beror ju också nästan helt på vilka val föräldrarna gör sen.

Upplever att det svåra saker verkar vara infekterade konflikter mellan föräldrarna, nya bonusföäräldrar som inte är 100 % glada att ha barnen i sitt liv, att en förälder är ledsen/ svartsjuk och barnen oroar sig när man lämnar den ledsna föräldern samt att skilsmässor verkar öka risken att en förälder helt enkelt tröttnar på sina ungar och istället ägnar sig åt sig själv eller en ny familj. Och såklart att inte kunna dela alla upplevelser med de två personer som år viktigast för en.

jag tänker att det beror ju på båda föräldrarna, vi ser hur Bella hanterar skilsmässan men inte Odd. Och hon kan inte styra hans val. Väldigt frustrerande. Men han verkar ju engagerad i sina barn så det måste vara skönt. Att försöka få en halvt ointresserad förälder att börja bry sig måste vara så himla jobbigt.

#2 - Anonym

Så är det nog. Om jag blev lämnad skulle jag faktiskt kunna hävda att barnen fick lida av det pga att jag skulle bli så nedbruten. Och det är klart det påverkar barnen negativt.

#3 - Anna

Jag tror att om man tror att barnen tar en skilsmässa bra lever man i förnekelse. Det är klart att det finns en skala, men jag kan inte tänka mig att det finns barn som tar en skilsmässa bra. Om de inte visar nåt tecken på sorg kanske man bör bli orolig, inte lättad eller nöjd?

#4 - Mandy

Fast det har inte ens gått ett år sedan de skilde sig (har skilsmässan ens gått formellt igenom än?). Hur relationen kommer upprätthållas vet ingen. Sedan är det väl rätt typiskt Bella att hålla en god fasad utåt, hennes äktenskap verkade perfekt tills de skilde sig och då avslöjade hon att hon ätit antidepressiva. Att övertyga sig själv att må bra är en försvarsmekanism, hur hon faktiskt mår kommer hon antingen avslöja om ett år, eller kanske aldrig. För henne är det en "svaghet" (och ingen framgång, som hon alltid vill ge sken att sträva efter) vilket jag kan tycka det verkligen inte är - att vara mänskligt naken är det ärligaste och starkaste man kan vara. Och det är inte Bella. Sedan är det klart som fan man försöker hålla en god min inför sina barn. Det gör de flesta, så gott det går.

#5 - MariMiloCakeDesign

Så klart är barn ledsna vid skilsmässa. Att ha en så bra relation med Odd är det bästa!