bloggkommentatorerna

Nostalgi och boende
Läser att Kissie har flyttat från sin lägenhet som hon har bott i länge. Hon är lika sentimental som jag är när det gäller boenden och minnen. Är ni också så? Eller är det bara vissa människor?
 
Jag blir så sjukt nostalgisk och det är precis som om minnet fullständigt flödar fram när jag tänker på mina gamla boenden. Jag är extra nostaglisk just nu eftersom mina föräldrar precis har sålt mitt barndomshem. Jag bodde där i 20år och kan varje ljud som huset ger ifrån sig och vet hur varje detalj känns. Att röra sig i huset sitter inprogrammerat i kroppen. Jag vet hur många steg det är från köket till tv-rummet och kan härma det var som helst. Allt i huset ger upphov till minnen från hela min barndom och om jag skall minnas något speciellt så går jag ofta tillbaka till huset i mina tankar för att minnas. Samma sak med min första lägenhet och den lägenheten som jag och min sambo bodde i innan vi byggde hus. Men också min farmors hus som jag kan återge nästan i detalj när det gäller doft, känsla och ljud. Det huset finns inte kvar längre för det byggdes om fullständigt, men i min kropp finns det kvar. 
 
Berätta för mig. Hur tänker ni kring det här? Har ni boendeminnen i kroppen? 
 
//Anna-Maria
 
 
#1 - Anonym

Åh ja! Min farmor och farfars hus... var ska jag ens börja? Känslan av att springa upp för backen, trapporna, handen på räcket, mattan, en till liten trappa. Handen som kramar om handtaget. Öppna dörren, och så doften av att vara hemma hos farmor och farfar. Ljudet när fötterna rörde golvet. Köket. Gud, det är många minnen med många sinnen!

#2 - Julia

Verkligen! Känner så igen mig. Tycker det är så himla vemodigt att flytta även om det blir bra i slutändan. Har också så mycket minnen och nostalgi kring mina boenden och just den där känslan att det verkligen sitter i kroppen. Hatar att flytta av den anledningen, även om det blir bra i slutändan. Den dag mina föräldrar säljer mitt föräldrahem kommer jag grina ihjäl mig.

#3 - Anna

Ja, det har jag. Från huset där jag bodde mina första åtta år (ibland när jag har svårt att sova ”vandrar” jag runt i huset mentalt) från mormors och morfars lägenhet (de hade ett draperi innanför ytterdörren och jag minns ännu hur det lät när de drog tillbaka det för att öppna för oss), farmors och farfars hus (doften av nykokt vinbärssaft) och även de lägenheter jag bott i minns jag i detalj och ”vandrar runt” i dem emellanåt. Jag är nostalgiker och tycker om att vårda mina minnen :-)

#4 - Charlotte

Jag är Inter sentimental för 5 öre - sa senast imorse till min mamma ”herregud, jag skulle lika gärna kunna bo i olika hotellrum resten av mitt liv”

#5 - Karin

Jag har inte varit det förut men när vi sålde lägenheten i våras var det riktigt tufft. Som vi älskade det stället! Inte bara lägenheten utan hela området. Tur (?) att vi hade en störig granne våningen under, annars hade vi aldrig kommit iväg tror jag. Jag var tillbaka i området några veckor senare och började nästan gråta. Jag hoppas att vi kommer känna likadant om vårt hus när vi renoverat upp det (beräknas ta ca 2 år).

#6 - Jolu

Jag är absolut sentimental med gamla boenden. Minns än idag trots att det nästan är 23 år sedan hur mitt föräldrahem luktade. Den där känslan av att komma hem när man varit bortrest o det luktade hemma. Känslan av att springa upp o ner för trappan. Trädgården och allt. Ljuvliga minnen.

#7 - Emma

Jag är inte speciellt sentimental gällande mina egna boenden, trots föräldrar som flyttat från barndomshem efter 25 år, mormor som ALLTID bott på samma ställe osv. Men jag drabbas av nästan som ångest när jag renoverar mitt torp just nu. Tänker på alla som bott här de senaste 100 åren och typ går runt och ber om ursäkt att jag målar om väggar och sliten, gulnad furu. Nu när jag river ut det opraktiska råttätna -90tals köket ska vi inte ens prata om. Det är som jag tycker synd om de tidigare ägarna och ba "ni gjorde jättefint jag lovar". Så himla märkligt.

#8 - Tove

Jag blir så arg när jag tänker på att några andra personer skulle kunna köpa mina föräldrar hus, flytta in där, göra om och springa runt och tro att de är deras hus.

#9 - Lisa

Ja jag har börjat packa inför flytt om en vecka. Nya lgh är jättefin men det är ändå sjukt jobbigt just nu, separationsångesten är total o det blir lite livskris mitt i alltihop.

#10 - Cecilia

Jag älskar min nuvarande lägenhet som jag har bott i sedan 1989 och det finns ingenting som kan få mig att flytta härifrån. Samtidigt kommer jag också tydligt ihåg lägenheterna och hela området där jag bodde när jag bodde hemma. Jag brukar t.o.m. promenera där ibland och det händer att jag nästan känner mig förflyttad i tiden. Kommer överhuvudtaget ihåg både min barndom och tonårstid väldigt tydligt.