bloggkommentatorerna

Sikta eller stanna?
Trendenser-Fridas inlägg är flera dagar gammalt, men nu har jag tänkt på det sedan jag läste det, så jag länkar ändå. Läs helst, men kortfattat så har hon tittat på ett drömhus, som visade sig ha ganska omfattande renoveringsbehov. I samma veva har en vän fått ett cancer-besked. 

Frida inser att livet är kort och skört, och hur får man ut det bästa av det? Genom att sikta högre och jaga sina drömmar, så man inte ångrar sig, eller släppa det där och nöja sig med att uppskatta det man har. 
 
Jag vet inte? Det sunda förnuftet säger att man ska njuta. Men allt annat talar för att man ska sikta högt, utvecklas och nå sina mål. Men jag tänker att i så fall så vill jag snarare utvecklas tanke- och kunskapsmässigt än att hålla på med en bostadskarriär, eller jaga nya meriter att sätta upp på mitt cv. 

Men det är nog olika från person till person. Isabella Löwengrip och Katrin Zytomierska verkar vara såna som genuint trivs med att utmana sig själv och hela tiden sträva vidare. Andra bloggare (eller influencers) tycker jag mig se egentligen inte trivs i det målinriktade tänket. Vill inte hänga ut någon enskild, men jag läser och lyssnar ofta på högpreserande människor som bara önskar att det var helg lite längre, eller att det fanns större möjlighet till lugn i livet. 

Och så jag själv som jag känner helt saknar driv (utöver det mest basala, som att se till att det inte går åt helvete och vi står utan hem och föda) och kanske hade fått lite mer energi om jag faktiskt satte upp något mål att sträva mot. Eller också så kan jag njuta av att jag inte känner pressen från mig själv. 

//Mia

Uppdatering: har läst igenom och ändrat en massa märkliga meningsbyggnadsfel. Jag skriver tydligen inte så bra när jag är svårt drabbad av magsjuka. Men nu är det bättre!