bloggkommentatorerna

Vad är ett övergrepp?
Jag håller med Mia och med den här skribenten på etc.se om att det är vi kvinnor hela tiden skall berätta om allt hemskt vi har varit med om och alla bekännelser vi skall göra. När är det dags för männen som har utsatt kvinnor för övergrepp att träda fram? Här har vi en på samma site. 
 
I mitt flöde har jag sett män som jag vet är förhållandevis bra män träda fram under #ihave. Det är inte de här männen som är något problem så klart. Det är de män som sitter i maktposition och som kan begå sina övergrepp utan att någon kan anmäla utan att bli av med jobbet eller hamna i en annan prekär situation. 
 
Jag tänker också så här. Gråzonen. En grej som vi måste prata om. Var går gränsen för ett övergrepp? Våldtäkt och hemska saker som att någon tvingar en till sex och andra sexuella handlingar är avskyvärt så klart. Det är inte det jag menar. Jag menar inte heller att om en tjej inte säger nej, så tycker hon att det är okej. Mina tankar går till något annat.
 
Jag talar mer om flörtandet och kroppslig beröring. Jag har varit med om saker som jag inte ser som övergrepp men som andra kanske hade tolkat som det eller tagit som det. Jag tänker mycket på min skoltid. Det tafsades en hel del både från killarnas och tjejernas sida. För mig var det aldrig övergrepp, för om det var en kille som jag inte gillade så sa jag till eller gick därifrån. Jag var väldigt stark i mig själv på högstadiet speciellt. Det här tonårstafsandet eller vad man skall kalla det hade jag inte velat vara utan. Jag minns det som en härlig tid. Vi var inte vuxna och inte heller små barn och hade kanske inte alla de där spärrarna som man får när man blir vuxen och korrekt.
 
Något som kunde rädda min dag var att ha blivit kramad av killen man gillade eller att man satt bredvid varandra på någon lektion och killen höll om en eller tog in handen innanför min tröja, så att ingen såg, men jag kände hans hand mot min hud. *ryyyyyser av välbehag* När man hånglade på helgkvällarna vid sjön och ville stanna tiden. Sen minns jag också killar som var intresserade av mig som var väldigt taffliga och inte hade den där rätta känslan. De kunde inte närma sig mig på rätt sätt. De var ofta rätt på och hade antagligen sett hur de där andra killarna hade närmat sig och trodde att de också hade tillgång till en. Det blev så fel. Då kände jag bara äckel, men jag var samtidigt smickrad. (Så tror jag att det är. En handling kan i ett fall vara övergrepp för att man inte gillar killen, men om det är en kille man vill ha som tafsar, vill ligga med en eller dansa tätt intill på krogen så upplevs det som positivt.)
 
Bekräftelsen betydde väldigt mycket och jag hade som sagt inte velat vara utan alla dessa smekningar, kramar, ben som pressades mot mig, händer som rörde vid min hud. Det är fina minnen av en tid som aldrig mer kommer tillbaka. 
 
Kanske borde jag tycka att det jag har varit med om är fel? Att det vi höll på med var övergrepp? Men om jag inte tycker det? Är det mig det är fel på då? Skall jag skämmas och känna mig slampig? 
 
Jag tror att alla är väldigt olika när det gäller vad man accepterar eller inte. Att själv bestämma vad någon annan för göra med ens kropp är sjukt viktigt. Och det är lika viktigt för en tjej att få bejaka sin sexualitet (inte bli kallad slampa, hora om hon vill ha sex) som att bli lyssnad på när hon inte vill ha det. 
 
Vad tänker ni kring den här "gråzonen"? 
 
//Anna-Maria
 
 
 
 

#1 - Carolina

Det är enbart du själv som kan avgöra vad som varit ett övergrepp mot dig eller inte. Jag tror att vi alla har olika "trösklar" för vad som känns okej och det måste alla acceptera.

#2 - Stilkontot

Wow! Du satte orden EXAKT på mina känslor från tonårstiden! Kommenterar så sällan men tänker så ofta "JÄDRAR SÅ BRA!!!" Har följt er sedan... ja tio år kanske och läser ALLA inlägg. Bäst!

#3 - Anna

Hela inlägget var verkligen korkat skrivet! Tycker inte det finns en gråzon ur offrets perspektiv. Om du var med på hånglandet/tafsandet och gillade det så var det ju inget övergrepp. Men en kille måste ju fatta att även om du gillar tafsandet så behöver inte en annan tjej gilla det och då får han respektera det. Du vet, samtycke, är det som skiljer ett övergrepp från något som är härligt för båda. Och sen vill jag bara tillägga att om du ser en femtonårig kille tafsa på en 15-årig tjej så behöver du inte anta att hon vill det bara för att det var så för dig.

#4 - A-M

#3 Det skriver jag också om du läser igen. Läs om, läs rätt.

#5 - Beatatjata

Hmm. Gråzon. Vet inte om jag gillar uttrycket. Om jag tänker tillbaka så är övergreppen de där aggressiva, överraskande tillfällena. Om någon smekte min arm och samtidigt sökte min blick för att känna av reaktionen känns det inte som ett övergrepp oavsett om jag var intresserad eller ej. Om ett knä pressades mot mitt eller händer möttes i popcornskålen var det härligt, så länge det skedde med respekt, försiktigt, inkännande. När någon högg tag i mina bröst, grep tag i min rumpa eller kommenterade min kupstorlek efter ett jobbmöte - mycket obehagligt och tydliga överträdelser i min bok. Ingen gråzon.

#6 - Anonym

Vet inte vad jag levde i för värld eller om jag bara var skolans tönt men var inte i närheten av en smekning under tröjan av en kille på högstadiet under skoltid. Hade nog smällt av av chock eller genans om det hände. Hade iofs en pojkvän en tid under högstadiet men då var det ju hångel och sådär mellan oss som var ihop. Men jag tänker att om man kan läsa av att det finns en gemensam flört och anspelning behöver inte en smekning vara ett övergrepp.

#7 - A-M

#5 Håller med dig. Jag tycker att det är bra att det blir en diskussion om detta så att vi reder ut begreppen.

#8 - Hanna

Nej jag tycker inte att det är övergrepp av det du beskriver här. Personen som är med om upplevelsen har tolkningsföreträde. Ingen annan kan säga vad som är rätt eller fel kring någons upplevelse. Anledningen till att jag satte #metoo på min FB och Instagram är för alla de gånger killar tagit på mig när jag verkligen inte velat. Om det är ett övergrepp eller inte är upp till personen som blir utsatt att avgöra. Bara för att något inte känns som ett övergrepp för dig betyder inte det alla andra har samma referensramar.

#9 - Kristina

Jo män utan makt, som tafsar mm, är också en del av problemet
Jag tycker också att det är ett märkligt inlägg. Det är inte jättesvårt att känna in eller ta reda på om någon vill. Har man svårt för det då ska man ta det lugnt med tafsandet.

#10 - Elise

För många år sedan hamnade jag i en riktigt märklig gråzon. Jag och en bekant började hångla på en fest och han följde med mig hem. Han visade ganska fort att han gillade lite hårdare tag, och det var väl okej med lite smisk och så. Vi avbröt, drack ett glas vin och snackade, och sedan blev det mer hångel och det var väl då det gick fel. Han blev mer och mer hårdhänt, band fast mig i sängen, satte munkavel på mig, och sedan började en del hmm psykisk "lek" (som jag tänker mig BDSM-älskare hade gillat) där han hotade med att ha sex med mig med våld, bränna mig med cigg o.s.v. Detta var ju inte jag med på, jag sa "nej sluta", och jag grät, men han förstod ju inte detta eftersom hela leken handlade om att han var dominant över mig. Vi hade ett förhållande därefter och det hände aldrig igen. Men vid något senare tillfälle så bad han om ursäkt "för den där natten när det gick för långt". Det tog många år innan jag kände att jo, det var faktiskt ett övergrepp, men jag har läkt från det och gått vidare. Kanske dumt att skriva om såhär i en kommentar, för det kommer väl snart en rövhatt som säger att jag bad om det... Men tja, kände för att dela med mig vad gäller det som vi kallar för gråzoner i dessa fall.

#11 - Julia

Tack för så bra skrivet!

#12 - Jejja

Alltså, precis vad jag behövde läsa. Känner mig så himla... fel. Inte för att jag inte skulle kunna skriva #metoo. Visst har jag vid tillfällen råkat ut för ovälkommet tafsande och trakasserier. Men tack och lov har jag klarat mig "lindrigt" i förhållande till så många. Samtidigt inser jag när jag läser andras metoo-inlägg att flera av de saker de skriver om har jag varit med om, men inte ovälkommet. När jag var 15 och killen i klassen tog mig på rumpan när han gick bakom mig i trappen. Jag blev glad! Jag tyckte det var spännande och lite smickrande (sen kan man ju ha en lång diskussion kring att jag som tjej sökte den typen av bekräftelse, men faktum kvarstår att det i det fallet inte var ett övergrepp). Men det visste ju inte han när han gjorde det. Att just jag gillade det. Hade det varit en annan klasskompis skulle ju detta varit ett övertramp. Eller den där gången på en fest när jag möter en killkompis utanför toaletten och han tar tag i mig och trycker upp mig mot väggen och börjar hångla. Det hade inte pågått något flörtande oss emellan (jag hade pojkvän som han kände - ok, döm mig inte, vi snackar ung och kanske inte helt genomtänkt) men det var ju precis vad jag ville att han skulle göra. Hade någon annan snubbe gjort det hade det varit ett övergrepp. Hade han gjort så mot en annan tjej så hade det absolut kunnat vara ett övergrepp. Visst hade han kanske läst av signaler oss emellan, men tänk om han bara trott att han gjort det - missuppfattat allt. Vilken jävla vidrig sak han hade gjort då. Och nu var det livets bästa hångel! Jag tycker i alla fall att det är svårt. Och alltså, jag vill absolut inte att någon ska missuppfatta mig nu angående att jag givetvis tycker att alla som upplevt tafsande och övergrepp har upplevt det. Och det måste ha ett slut. Bara för att jag (i vissa fall, men inte andra) har upplevt motsvarande grejer annorlunda betyder inte det att jag tycker att någon "förstorar upp" eller "det är väl ingen big deal att bli nypt i rumpan" eller annan bull shit.

#13 - Linda

Jag tycker inte att det är gråzon eftersom du uppskattade det och ville hångla. Jag har haft massor av tonårshångel och vet tydligt vilka av dem som inte va ok. Händer i trosor trots nej flera gånger, händer i bh trots nej flera gånger, övergrepp helt klart. Däremot vanligt tonårshångel som börjar med smygande händer och närhet, helt fantastiskt!

#14 - Tove

Jag håller inte alls med folk här om att det är offret som avgör vad som är övergrepp elle inte. Tar en snubbe på t-banan mig på rumpan utan att på något sätt ha försökt ta reda på om jag är intresserad så är det övergrepp oavsett om jag blir smickrad eller ledsen.

Hur ska förövare kunna avgöra vad som är rätt och fel om det bara är offrets upplevelse som spelar roll, trots att handlingen är identisk?

Det är hur väl man känner in den andra personen och situationen innan, och huruvida man tar hänsyn till personens reaktion i när man väl gjort ett närmande, som avgör om det är övergrepp.

Det är kanske svårt att sätta ord på exakt var gränsen går. Men det är faktiskt inte så svårt att hantera, de allra flesta kvinnor verkar vara förmögna att flirta och göra närmanden på män utan att män behöver känna massa obehag. Man börjar försiktigt. Får man ingen respons drar man sig tilllbaka, osv.

En hel del män är av uppfattningen att det är OK att ta för sig av kvinnors kroppar helt oavsett hur kvinnorna känner inför det. Det är problemet, inte att man feltolkar signaler när de faktiskt försöker förstå.

#15 - Jejja

Tove, du har nog rätt. Det är nog faktiskt inte svårare än så.

#16 - Millan

Jag minns väldigt tydligt de gånger jag varit offer för övergrepp i mina tonår och inte. Självklart njöt jag när killen jag gillade i kysste mig första gången, njöt desto mindre när en random kille, säkert snygg men lika oinbjuden, tryckte sig mot mig och smekte min rumpa på dansgolvet (en av alla hundra gånger). Tycker det känns självklart när det är okej eller inte, såå svårt är det inte att söka något slags samförstånd.

#17 - Jod%252525E5

Jag tycker hela texten blir starkt problematisk i och med dessa rader:
Jag har varit med om saker som jag inte ser som övergrepp men som andra kanske hade tolkat som det eller tagit som det. Jag tänker mycket på min skoltid. Det tafsades en hel del både från killarnas och tjejernas sida. För mig var det aldrig övergrepp, för om det var en kille som jag inte gillade så sa jag till eller gick därifrån. Jag var väldigt stark i mig själv på högstadiet speciellt.

Himla tur att du var stark i dig själv, och nu får de som inte var det och inte vågade säga ifrån ännu mer skuldkänslor.
Jag ser överhuvudtaget en hel massa naivitet i både det här inlägget och i några av svaren. Ja, om killen man gillar grabbar tag i ens skinkhalva är det ok. Men hur är det med läraren som antyder saker? Hur är det med den 30 år äldre gubben som visar kuken för dig när du är ensam på väg hem från krogen? Eller hur är det när ALLA killar i klassen motar in dig på toan så de en i taget kan klämma på dina tuttar, de som du än så länge är ensam om att ha i klassen?
Metoo handlar om annat än flörtar. Om annat än det välkomna tonårshånglet och ser man inte det så lever man i en väldigt förvrängd verklighet.