bloggkommentatorerna

Man väljer inte vem man är
Mia Skäringer gjorde en parodi på Isabella Löwengrip häromdagen och hon fick en massa skit för detta på Instagram och även Bella skrev att hon tyckte att det var illa för systerskapet. Mia svarade då att hon inte kan hålla med en kvinna bara för att den är kvinna. 
 
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta. Tabita är min favoritkaraktär och jag gillar Mia Skäringer jättemycket. Men just det här klippet kanske var lite onödigt och inte lika roligt som Mia brukar göra.
 
Sen skall jag inte skticka under stol med att jag också blir provocerad av Bellas liv. Men det är för att jag själv inte är lik henne överhuvudtaget. Jag har skumgummiarmbågar när det gäller jobb och jag kan inte lämna barnen längre än ett dygn typ. Det har inget med vad som är rätt och fel att göra. Vissa är mer som Bella och andra är mer som jag. Sen kan säkert Bella längta ihjäl sig efter sina barn på en resa och jag kan längta ihjäl mig efter en resa när jag är med mina barn. :D :D :D
 
Hur är ni? 
 
//Anna-Maria
Anitha nummer 1
Har ni sett första avsnittet av Anitha? Gästerna första veckan var Sanna Lundell och Katrin Zytomierska. Tycker det är kul att det är så tydlig nisch, och att det kretsar kring gästernas Instagram-konton. Jag följer en massa kändisar, så ämnet intresserar mig.  

Skrattade högt en gång, och det var när Katrin slog knut på sig själv när hon skulle beskriva hur chill hon är med näthat. (12 minuter in i programmet). "Jag älskar hat och nättroll och det är det jag tycker är det ENDA som är intressant och spännande med sociala medier. Jag hatar sån här tråkig trevlig stämning, då kan jag lika gärna sitta och fika med farmor."

Fortsättning: "Det jag blir utsatt för är att jag är ful, jag är fet, jag är liksom såna saker. Jag tycker det är kul." "Vi har lite olika idéer om kul", flikar Sanna Lundell in. Eller hur?! Vad är det för kul att i tio år få höra att man är ful och fet? Att i tio år dagligen enbart få ytliga kommentarer i stil med "du är snygg" är ju inte särskilt "intressant", för att använda Katrins ord, så varför skulle det vara så fantastiskt spännande att få höra att man är ful? Men Katrin tycker att det är falskt om folk bara ska säga att man är snygg, för i verkligheten finns det folk som tycker att man är ful och "varför ska inte dom få uttrycka det på samma sätt som alla andra?" (jaha, men hur vanligt är det att folk säger det till en irl?! Det är ju en ganska overklig situation att man går genom ett köpcentrum och folk vrålar efter en att man är ful och att ens barn har för tunn mössa på sig. Folk som hade skrikit sånt hade ju letts ut av vakter.)

Katrin bryr sig säkert inte om hatet, men att det skulle vara det enda intressanta med sociala medier känns väl sådär troligt. 

//Mia
Du luktar illa, ok?
Åkte tåg igår, och satt bredvid en person som antagligen äter mycket friterad mat. Hon luktade sådär som ett köksfilter luktar efter tio års användning utan tvätt. Sunkigt gatukök. Jag är ganska känslig för den lukten, så jag sa till henne att jag inte pallar att hon luktar frityrolja, och att jag är ledsen men nu måste jag flytta mig. Var det rätt eller? Hon kan ju behöva veta att luktkänsliga människor mår dåligt av att sitta bredvid henne. 

Nej, det här hände inte mig. Men det hände nästan Kitty Jutbring, och anledningen till att hon fick så mycket medhåll var såklart att det inte handlade om mat, hygien eller parfym, utan om rökning. 

Det är bara en rökare som det är ok att förolämpa på det viset 2017. Kitty hade ju kunnat undvika att vara elak genom att helt enkelt flytta sig lite diskret. Men då menar några av Kittys läsare på att det vore oartigt att inte förklara varför man flyttar sig. Ja, för då kanske personen börjar grubbla över vad som är fel? Och då kommer hen kanske misstänka att det är hen själv det är fel på. Och det är det ju! Skönt att slippa fundera över det! Skönt att få klarhet i att man luktar illa och är för äcklig att sitta bredvid. 

Medmänskligheten? Hallå?! Vart tog du vägen?

//Mia