bloggkommentatorerna

När tålamodet är helt slut
Lyssnade på "Kvinnohimmelen" med Skäringer och Mannheimer idag när jag var ute och cyklade (cyklade på riktigt alltså). Sjukt bra avsnitt om hur jävla trött man är på mansrollen och allt som tillhör. Det som stör mig mest i mansrollen är så klart det avskyvärda våldet, men inte långt efter kommer de där psykiska grejerna som att man inte blir lyssnad på som kvinna. Jag slåss med det varje dag i mitt jobb som lärare. Cissi var med om det på Raw och känner sig ledsen. I hear you! Det är så sjukt mycket svårare att få respekt som kvinnlig lärare än manlig och som Cissi upplevde, som kvinnlig stå upp:are än som manlig. Men det enda vi kan göra är att inte ge upp. Att stå emot och inte sluta. 
 
Ett annat perspektiv som Skäringer och Mannheimer tog upp var det här med att män kostar samhället så mycket mer än kvinnor. Mäns nöjesresor med huliganbussar där polisen får lägga en massa resurser på att de inte skall slå ihjäl varandra. Vad är det?! 
 
Jag förstår att inte Anna och Mia hade lust att sjunga en sång i slutet av avsnittet som de brukar göra. Man har ju lust att spy rätt ut när man tänker på all skit som mansrollen för med sig. 
 
Tålamodet är slut. 
 
//Anna-Maria
#1 - Feminist och mff:are

Håller med om så mycket! Men är så trött på detta utpekande av just fotbollen. Några få lag i Sverige (utan att nämna några namn, men ett håller till i landets huvudstad) har en läktarkultur som går ut på att slåss (och supa) och där är det väl 99% män som håller på. På andra fotbollsmatcher beter sig män som människor.
Skulle dessa fotbollsmatcher inte finnas skulle det nog kosta samhället mer...

#2 - Lina

Kan vi inte införa en mansskatt? Den kanske kan kompensera en del av deras skadegörelse och bidra till ökade löner för traditionellt lågbetalda kvinnoyrken (undersköterskor etc.). En del kunde även gå till kvinnojourer osv. Det är fan på tiden!

#3 - Nila

Inte helt lätt att få respekt som kvinnlig byggnadsingenjör heller, speciellt inte när man dessutom arbetar inriktat mot idrottsanläggningar... Då har man liksom klampat in på allt "manligt". Lite skillnad mot min bror som jobbar i ett kvinnodominerat yrke, där är det mer vågen och applåder när det kommer en kille på arbetsplatsen.