bloggkommentatorerna

Vems är felet?
Jag är inte en av de som tror att det är fel på kvinnor som är singlar. I alla fall inte de som tänder på män. (Tänker att det är lättare att hitta en vettig kvinna) Det är inte lätt att hitta en man som är bra, som man vill ha ett förhållande med. Det finns många att strula med, men att vara ihop med någon kräver sin karl om man säger så. Så det är inte konstigt om Annika är singel. Jag förstår henne helt och fullt. 
 
Det är märkligt att folk skall tänka att det är någon det är fel på egentligen. Antingen så träffar man någon som man klickar med eller inte. Sen tänker jag att vissa människor inte har lika stort behov av att vara ihop med någon som andra har. En del vågar inte vara ensamma och skaffar en partner lite väl lättvindigt eller blir kära väldigt lätt, medan andra har svårare för det. 
 
Hur är ni? Blir ni kära lätt?
 
//Anna-Maria
 
 

#1 - alexandra

Förlåt, men förstår jag dig rätt nu? Menar du att det är fel på singelkvinnor som inte tänder på män?

#2 - C

Har svårt att bli kär och trivs själv. Vilket gör det typ omöjligt att träffa någon. Eller svårt att bli kär, det tar lång tid för mig att bli kär, de gånger jag blivit kär så är det personer som funnits i min närhet länge som jag haft en nära relation till typ vänner. Sen har jag en dag insett att åh fan jag är ju kär. Dock har initiativet till flirtandet kommit från deras sida. Det är kul att dejta, men har svårt att inleda realtioner. Där emot måste jag säga att mina två senaste relationer varit helt fantastiska!! Har tagit slut av anledningar som vi inte rår över.
Så kan absolut tänka mig att vara i en relation, men det är inget måste. Händer det så händer det.

#3 - A-M

#1 Jag skulle skoja lite. Tänker att det är lättare att hitta en vettig kvinna än vettig man. 😉

#4 - alexandra

Det blev tydligare nu när du ändrade i texten. Tack för rättelsen :)

#5 - Hanna Karlsson

I år har det varit två personer som tafsat på min rumpa vid två olika tillfällen. Berättade det för en killkompis som undrade "vad är det för fel på dig?". Jag blev så arg då det inte är mitt fel att killar inte kan låta mig vara. Han är inte min kompis längre, gissa om han sjönk djupt i mina ögon. Tycker det är helt sjukt att förutsätta att det är fel på personen som blir utsatt för något eller som i fallet med Annika att hon är singel.

#6 - Anja

Yes, jag har svårt att bli kär. Försöker påminna mig själv om det när jag dejtar och blir otålig för att jag inte känner så mycket som jag "borde" känna.
När det väl bryter igenom barriären slår det dock igenom på alla plan. Darrig i knäna, hjärnan slutar fungera normalt, fnittrig, blir totalvåp. Har upplevt det två gånger, har aldrig lyckats få ihop det med någon av dem dock. Blir istället ihop med halvtråkiga lagom-funkar-för-stunden-typer. Suck. Föredrar att vara singel. Tror jag.

#7 - Jen

Jag e 31 och singel fortfarande och alltid varit det hela mitt liv (förutom 2 veckor i mellanstadiet hehe) och det har varit perioder såklart då jag velat ha ett förhållande med en kille, men nu har jag typ accepterat att jag inte lär träffa nån och är ok med det. Jag har inte det där behovet att va med nån hela tiden heller. Jag har ganska stort behov av att få va bara jag, själv. Sen är det kanske såklart roligare att va två och dela upplevelser och familj, men jag har börjat planera och spara till att åka till Danmark och göra insemination eftersom åren tickar på och jag tror ändå inte jag kommer hinna träffa nån. Jag blir nog ganska lätt förälskad men jag skulle aldrig leta desperat efter nån eller ta "vem som helst" eller "nöja mig" bara för att slippa va den enda som är singel i familjen/släkten och bland vännerna. Värderar mig själv så mycket mer än så!

#8 - Karolina

Jag var singel tills jag var 28. Innan dess hade jag varit tillfälligtvis attraherad av en handfull personer men ingen som jag egentligen ville ha något förhållande med. Och jag hade ingen aning om hur det var att verkligen vara kär. Och för det mesta kände jag mig inte direkt stressad av det. Hade ingen längtan efter en relation. Det kommer när det kommer tänkte jag. Och det gjorde det, nu har jag snart varit ihop med min partner i två år och känner att det är jättebra. Men jag har fortfarande lite svårt att identifiera mig som en som är i en relation. Och jag har STORA problem med äldre släktingar och bekanta som suckat lättat när de får höra att jag nu har någon. Som att de tänker "skönt, det var inget fel på henne ändå!" Usch, jag avskyr den extra statusen som jag nu tillskrivs bara för att jag är i en relation. Ibland vill jag nästan bli singel igen bara för att kunna visa att man kan ha ett fantastiskt liv även om man inte lever i tvåsamhet!

#9 - Erika

Jag är 38 år och singel. Och det är inte för att det är fel på mig. Det är snarare alla män som det är fel på :) Jag anser ju mig vara ett kap och därför blir man ju lite kräsen. Helst med åren.

#10 - Anonym

Jag brukade ha lätt att bli kär, men mitt senaste ex har satt ribban så satans högt att jag tvivlar på att det någonsin kommer att hända igen. Är dock nöjd med att vara singel (och att bo själv!! HIMMELRIKET!!) så har inget emot att vänta några år eller 30 :)

#11 - Ella

Jag har superlätt för att bli kär. Ibland i fel sorts man, ibland helt rätt. :) Tycker nykär är det bästa som finns, underbart att vara som kaniner och inte kunna tänka på annat än den man är kär i haha! Men jag övar mig nu på att fortsätta vara kär i samma man och inte jaga det där nykära, för vill ju faktiskt bygga ett liv/familj och minnen med den fina man jag har nu.

Jag förstår helt kvinnor som väljer att inte sänka sin nivå och hellre än singel. Men sedan finns ju knäppisar som inte inser att de har ett sjukt beteende och därför är singel... Hade länge en vän som var desperat efter hus, bröllop och barn. Hon började snack barn på andra dejten och blev sedan chockerad att killen sprang därifrån... En kille gjorde det klart för henne att han ville ha öppet förhållande eller inget alls. Hon tjatade på att han skulle ändra sig, och "glömde" en hel väska med kläder, dator osv hemma hos honom, för att sedan gasta om att hon skulle polisanmäla om han inte släppte in henne närhelst hon önskade... Hon var övertygad om att hon hade otur med "skitstövlar" och visste inte om att hon var galningen i det hela... Suck.

#12 - I min Bipolära karusell

Jag och en manlig vän pratade om detta igår faktiskt. Han har strul med någon han tycker om och varit tillsammans med, jag är väldigt mycket singel och saknar en kille som jag tyckte om så himla mycket. Men han dog tidigare i år. Jag är säker på att jag kommer vara singel i resten av mitt liv nu, jag bara känner det. Och det känns okej faktiskt. Medan min vän verkligen inte tycker om att vara ensam och vill fixa det med tjejen han varit ihop med. Om jag tittar tillbaka så kan jag kanske tycka att jag haft lätt att bli kär, beroende på det har varit lite olika. Nu har jag ställt in mig på att vara själv istället, det är så jag vill ha det och det är en lättnad i att jag inte har ångest över det. Jag saknar honom som försvann, nu finns inte han här längre och ja det stör mig inte att vara ensam.

#13 - Blomma

Yup. Min teori är att alla som vill hittar någon, men man kanske trivs med att vara själv.

#14 - Johanna

Har också ett ex som satt ribban väldigt högt - han var perfekt på många plan, men också ett otroget svin. Efter honom har det varit svårt att hitta någon som jag klickar på alla plan med. Så nej, inte blivit kär sedan det tog slut för 3 år sedan med mitt ex. Är "bara" 27 så jag bara väntar på att en drömmig kille dyker upp när jag minst anar det :)

#15 - Jenny

Till Jen.
Omg kunde varit jag som skrev det där! Jag är också 31. Åkte ner till Danmark i våras och väntar nu mitt första barn. Lycka till!!