bloggkommentatorerna

Intim läsning
Egoina har hittat sina gamla dagböcker och lovar oss att få en glimt av innehållet. De första har vi redan fått se, och de utspelar sig när Egoina är 8-9 år. Charmigt, förstås, men inte särskilt spännande. Jag ser verkligen framemot att få se resten, även om jag gissar att hon inte kommer bjuda på det mest privata. Hade jag haft större möjligheter och mindre samvete så hade jag inte läst annat än oredigerade dagböcker. Kändisars, vänners, släktingars, främlingars. Det är det bästa man kan läsa. Bättre än bloggar, to be honest. 


//Mia
#1 - Petra

Är verkligen inte alls nyfiken på att läsa andras dagböcker... Skulle väl möjligtvis vara om jag visste att de skrivit något om mig, men inte annars. Eller ja, gamla släktingars dagböcker hade varit intressant att kika i, för att veta hur deras liv var, och "var man kommer ifrån", och vad de varit med om och gjort, och familjens, för att kanske lära känna vilka mina föräldrar var innan jag kom in i bilden (båda var 42år), men vänners och bekantas har jag inget intresse av.

Är iof likadan när det kommer till bloggar, läser i stort sett aldrig de mer personliga inläggen, utan intresserar mig för inlägg om kläder, inredning, stil, mm. :)

#2 - Funkisistan

Åhh jag hittade mina egna gamla dagböcker igen, och brev! Tänk så mkt brev som skrevs när vi var mindre, hade flera olika brevvänner. Tom så skolan fixade en i Tyskland på högstadiet.
Håller med dig personligt och härligt ofiltrerat är bäst!

#3 - Lorissa Lovebomb

Älskar att läsa gamla dagböcker och brev. Även de rara 8 åringsdagböckerna.

#4 - AL

Åh. Men nej - jag vill aldrig veta något om någon som vederbörande inte VÄLJER att berätta för mig. Har dock sparat massor av egna dagböcker - i högst oklart syfte. Jag vill inte läsa dem nu(när jag är 40) för dels tycker jag att jag faktiskt fortfarande kommer ihåg allt, dels vet jag att jag var så pinsam (i vad man tyckte var livsproblem när man var 13 jfr med Verkliga Livet).
Men en bra grej jag kom på att göra när jag jobbade extra på skivbutik (those days) var att lägga dagböckerna i (DVD-)påsar och plombera dem. det kommer därmed alltid synas huruvida någon har öppnat dem eller inte. Men det är överkurs, i know. Jag tänkte för 25 år sen att mina barn skulle få läsa dagböckerna, men nu när de alla är rätt stora så tvivlar jag...det förstör kanske deras bild av sin mamma.